HYMN.OLOGI redan före reformationen översatta till folkspråk; efter densamma övergingo många i be-arb. form i protestantisk kult. Om de svenska ->Olaus Petri, Psalmböcker, svenska. Litt.: WaEgM; C. Weinmann, Hymnarium Parisiense (1904); C. Blume, Der Cursus s. Be-nedicti Nursini und die lithurgischen Hymnen des 6.—9. Jahrhunderts (1908); dens., Rhythmi-sche Hymnen in metrischer Schmiede (i Stimmen aus Maria-Laach, 1910); B. Ebel, Das älteste alemannische Hymnar mit Noten (1930); A. Becker, Vom christlichen Hymnus zum Minnesang (i Historisches Jahrbuch... der Görres-Gesellschaft 52, 1932); C.-A. Moberg, Die litur-gischen Hymnen in Schweden 1 (1947). Se vidare under Hymnologi. C.-A. M. Hymnologi' (av grek. hy'mnos, hymn, och lo'g os, lära), studiet av den kyrkliga poesins historia jämte härför ordnade text- och melodisamlingar. Intresse för hymnologi fanns redan på medeltiden, ehuru framställningen vanl. är systematiskt indelande, dogmatisk el. uppbygglig. 1500-t:s hymnologi utmärkes dels av humanismens kritiska inställning mot de lat. dikternas brister i klassisk latinitet, dels av reformationens intresse för kyrkovisan på folkspråk (->Kyrkovisa). Under seklet utkommo bl. a. Bebelius’ Liber Hymnorum (1500), ludocus Clichtoveus’ Elucidatorium ecclesiasticum (1519) och den synkretistiske teologen G. Cassanders Hymni ecclesiastici (1556). Ett märkligt arbete är längre fram F. Arevalos Hymnodia Hispa-nica (1786), ej endast därför att det ägnar sig åt den ganska egenartade spanska hymnodiken utan också för sina utförliga kommentarer till Urban VIII:s hymnrevision (->Hymn). Det är likväl först 1800-t:s historiska intresse och samlarnit, som skapar en vetenskapligt betonad hymnforskning. Början gjordes av H. A. Daniel med Thesaurus hymnologicus etc. (5 bd, 1841—56), som fortsattes av F. J. Mone med Latei-nische Hymnen des Mittelalters (3 bd, 1853—55). Även eng. forskning bidrog med två viktiga verk, R. C. Trench, Sacred latin poetry (3 bd, 1849—74), och J. M. Neale, Hymni Ecclesiae etc. (2 bd, 1851— 52). Nämnda saml. innehålla främst hymner och sekvenser från ett antal medeltida källor. Som en av de tidigaste ägnade kardinal Pitra uppmärksamheten i stället åt den bysantinska hymnografin (Analecta sacra, 1876). J. Steven-son, Norman, J. H. Todd, J. H. Bernhard, R. Atkinson och W. H. Frere fördjupade sina föregångares studier av eng. och iriska hymnkällor, och samtidigt arbetade A. Schubiger, G. Mo-rel, Kehrein, Milchsack, H. Hagen, F. W. E. Roth och J. Werner med schweiziska och tyska, Pi-mont, E. du Méril, U. Chevalier, L. Daux och L. Gautier med franska och belgiska ms. I Ungern utgav J. K. Danko Vetus hymnarium Ecclesiae Hungariae (1893), H. von Bruiningk undersökte Riga-kyrkans och G. E. Klemming den sv. medeltidens liturgiska poesi (Latinska sånger..., 4 bd, 1884—87). Sällsynta voro däremot under 1800-t. melodi-saml. till de så bekantgjorda texterna, t. ex. Hymnarium Sarisburiense (1851), A. Schubigers Exempla und Monumenta aus mittelalterlichen Handschriften (i Die Sängerschule St. Gallens ..., 1858), Colombo-Garbagnatis uppl. av den am-brosianska liturgins hymner jämte melodier och Wooldridges Early English harmony, de båda sistn. 1897. Däremot hade den katolska och den protestantiska kyrkovisan fått två viktiga melodiantologier i W. Bäumkers Das katolische-deutsche Kirchenlied... (4 bd, 1883—1911) och J. Zahns Die Melodien der deutschen evange-lischen Kirchenlieder ... (6 bd, 1888—93). Alla tidigare textuppl. ha emellertid ställts i skuggan av det av G. M. Dreves 1886 påbörjade och av dennes ordensbroder, jesuiten C. Blume fullföljda verket Analecta hymnica medii aevi ( = AH) (55 bd, 1886—1922). AH:s betydelse också för musikforskningen ligger mindre däri, att i enstaka fall även musikaliska bil. medfölja (t. ex. bd 2, 14 a), än fastmera i dess rika textliga dokumentation på för musikforskningen så centrala områden som sekvensens, tropens och motettens. Det är därför av vikt att här göra en kort sammanfattning av innehållet i AH:s 55 bd, vilka tyvärr ej publ. efter en i förväg utstakad plan utan efter omständigheterna. Nedanstående sammanfattning är efter Dom C. Mohlbergs klassifikation: A. Den liturgiska gruppen: 1) breviariehymner: bd 4, 11, 12, 19, 22, 23, 43 (dvs. hos Daniel, Mohn m. fl. tidigare ej publ. dikter); bd 2: »Hymnarium Moissiacense» (dock ej från Moissac utan från Saint-Martin de Montauriol); bd 14 a: »Hymnarius Severinia-nus» (dvs. från klostret S. Severin i Neapel); bd 16: Hymnodia Hiberica (spanska hymner); bd 27: Hymnodia Gotica (gammalspanska hymner); bd 41: Boncores’ di Santa Vittoria Novus liber hymnorum ac orationum; bd 48—50: Hym-nographi latini (medeltidens lat. hymndiktare); bd 51—52: Thesauri hymnologici hymnarium (dvs. Daniels m. fl. hymnsaml. i kritiskt rev. upplaga). 2) sekvenser och prosor (»mäss-poesi»): bd 8, 9, 10, 34, 37, 39, 40, 42, 44 (dvs. hos Daniel m. fl. tidigare ej publ. dikter); bd 7: Prosarium Le-movicense (sekvenser från S:t Martial i Li-moges; bd 53—55: Thesauri hymnologici prosarium (dvs. Daniels m. fl. sekvenssaml. i kritiskt rev. upplaga). 1201 1202