HÖEG, C. 40 personer, till stor del medlemmar av domkyrkokören (ledare för denna är C. Håkan-son). Manskörer torde ha funnits i Härnösand sedan 1850-t. el. tidigare. Härnösands allmänna sångförening äger anor från 1880-t. men räknar sin nuv. tillvaro från 1905, framsprungen ur en då verksam manskör vid namn Harmoni. Körens dirigent sedan 1942 är Å. Byström. Biåsorkestrar ha funnits åtminstone sedan 1900-t:s början. Fackliga centralorganisationens ork. anföres sedan 1947 av C. Larsson. Litt.: T. Bucht, H:s musiksällskap 1842—1942 (1942). I. S. Harvard Harpolekare, opera i 2 akter. Musik av K. Atterberg till egen text. Uppförd ffg.: Sthlm 1919; Härward der Harf-ner, Chemnitz 1936. — Huvudroller: Härvard Harpolekare (baryton), Härdis (sopran), Tord Lagman (bas), Gerd (mezzosopran). Hässler, J o h a n n Wilhelm, tysk pianist och tonsättare (1747—1822), elev till J. C. Kittel. Urspr. under inflytande av C. P. E. Bachs klaverstil närmade sig H. senare även den wienklassiska stilen. I många av sina småstycken förebådar han Schumann. Till 1780 var H. upptagen av konsertresor och gr. nämnda år i Erfurt ett eget konsertföretag och musikaliehandel. Efter resor bl. a. till England blev han 1792 anställd i Petersburg som kejserlig kapellm. Från 1794 till sin död bodde han i Moskva som eftersökt klaverlärare. — Möjligen har H. gjort ett kortvarigt besök i Sverige. I varje fall blevo hans verk tidigt kända där, bl. a. genom tryck i Musikaliskt tidsfördrif 1804 och 16 och Musikaliskt allehanda 1824, och han hade en svensk elev, T. Byström. Verk: Sonater o. a. verk för piano, bl. a. Leichte Sonaten (4 d., 1786—90), gigue d-moll samt Der Tonkreis. Ausgewählte Stücke und Studien in allen Dur- und Molltonarten (utg. av E. Doflein 1938). L S. Höeberg [hö'bär], Georg Valdemar, dansk dirigent och tonsättare (1872— 1950), kapellmästare vid Det kgl. teater i Khmn 1914—30. Som orkesterledare byggde H. på de bästa romantiska traditioner med suverän inlevelse i partituret och personligt präglad uppfattning. Han hade ett levande sinne för dramatiska effekter, och särsk. Wagner och klassiskromantiska verk stodo hans kynne nära. H. fick sin utbildning i Khmn och Berlin, blev en uppskattad violinist och anställdes i Det kgl. kapel 1897; dessutom lärare vid MK 1237 Georg Höeberg. i Khmn 1900—14, kapellm. i Dansk koncertfore-ning 1910—14 samt 1. dirigent i Dansk korforening 1915—49. Han har dessutom som gäst lett talrika orkesterkonserter såväl i Danmark som annorstädes (Gbg 1933—35 och 39, Sthlm 1935). H. erhöll 1897 det Anckerske legat. — LMA 1928. Verk: Operan Et bryllup i Katakomberne (1907; Khmn 1909); symf. E-dur, ork.-var. över temata av Naumann och Mozart, Legende för stråkork.; körverket Blomsterne sove, en vio-linsonat, en violoncellsonat samt pianostycken. Litt.: Festskrift till G. H. den 27. December 1942; art. av V. Gandrup i DMT 1942 och H. Börresen i dens. 1947. H:s broder Albert Alexander H. (1879— 1949), en av den danska operans mest betydande barytonsångare, deb. 1904 och var anställd vid Det kgl. teater till 1939. Med sin voluminösa stämma och storslagna sceniska framställningskonst utförde han där partier som titelr. i Den flygande holländaren, Hans Sachs i Mästersångarne i Nürnberg, Vandraren i Sieg-fried, Basilio i Barberaren i Sevilla, Scarpia i Tosca, titelr. i Boris Godunov, Marsk Stig i Drot og Marsk o. a. Kgl. kammersanger 1917. En annan broder, Andreas Ernst H. (1871— 1926), var en erkänd violoncellist; blev 1892 medlem av Det kgl. kapel i Khmn, konsertm. 1899. Kgl. kammermusikus 1914. Er-l Höeg [hö:g], C ar st en, dansk musikskriftställare (f. 1896 15/u), prof, i klassisk filologi vid univ. i Khmn 1926. 1238