Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IKONOGRAFI
Gluck till text av N. F. Guillard.
Uppförd ffg.: Paris 1779; Sthlm 1783. —
Huvudroller: Ifigenia (sopran), Orestes
(baryton), Pylades (tenor). — Samma ämne
har tonsatts av bl. a. Scarlatti (Rom 1713),
Piccini (Paris 1781).
Igle'sias Villoud [-lo/d], H e c t o r,
argentinsk tonsättare (f. 1913 31/i). Elev av
C. Gaito är I. V. i sina verk influerad av
inhemsk folkton. Bland hans komp,
märkas en opera, baletterna Amancay (1937)
och El Malon (1943; båda i Buenos Aires),
Danzas argentinas (1940) o. a. ork.-verk.
Igna'tius-Hi'rvensalo, Anja, finländsk
violinist (f. 1911 2/7), en av Finlands
främsta violinkonstnärer i våra dagar, framför
allt berömd för sin djuppejlande tolkning
av Sibelius’ violinkonsert.
I.-H., som varit elev av MK i Paris, Sevcik
och Flesch, deb. 1926 i Hfors och har givit egna
violinaftnar samt medverkat som solist vid
talrika symfonikonserter såväl i hemlandet som i
Sverige (ffg. 1930), Danmark, Tyskland,
Tjeckoslovakien och USA. Hennes spel karakteriseras
av stark inlevelse i förening med djup
musi-kalitet och understödes av en mörkt skimrande
ton av stor skönhet. G. D.
Ihle, Gunnar, norsk sångare, baryton,
och körledare (f. 1911 3/8), cand. mag.
och läroverksadjunkt i Oslo, har som
sångare huvudsaki. framträtt i oratorier.
I. stud, sång vid MK i Oslo, för Marta Vestby
och Vatn; deb. 1936. Han är från 1941 dirigent
för I. O. G. T.-kören Laerken, från 1945 för
Sarpsborg sångförening och sedan 1949 för
Guldbergs akademiske kor; har spelat
blockflöjt i kammarkonserter i norsk radio. H. K.
Tkonen, Lauri Ilmari, finländsk
tonsättare (f. 1888 10/8), fil. mag., sekr. i
Finlands tonkonstnärsförbund 1924—31
och grundare av TEOSTO, vars förste
chef han var 1928—30.
Efter studieår vid Hfors musikinst., Filharm,
sällskapets orkesterskola och vid univ. i Hfors
var I. elev hos Juon i Berlin 1910—13. Åter i
Finland verkade han 1914—18 som lärare vid
Viborgs musikinst. samt som journalist och
musikanmälare vid olika tidn.; red. för tidskr.
Suomen Musiikkilehti 1923—29. —
Sibelius-stipendiat 1946.
Verk: 5 symf., kons, för olika instr. o. a.
orkesterverk, kammarmusik, kör- och
solosånger m. m. G. D.
Tkonen, Yrjö, finländsk
operasångare, bas (f. 1902 18/5), från 1934 anställd
vid Finska operan i Hfors.
A.Ignatius-Hirvensalo.
Yrjö Ikonen.
Urspr. gymnastiklärare i Hfors tog I.
sånglektioner för Lehtinen och deb. som
konsertsångare där 1930, varefter han företagit
studieresor till Italien och Mellaneuropa. Han har
konserterat i Italien och de skand. länderna
(Gbg 1937) och bl. a. sjungit i polsk, norsk och
svensk radio (Sthlm ffg. 1935). Tills, m.
ensemble ur Finska operan gästade han K.
teatern i Sthlm 1950.
Roller: Sarastro i Trollflöjten, Falstaff i
Muntra fruarna i Windsor, kung Marke i
Tristan och Isolde, dr Bartholo i Barberaren i
Sevilla, länsmannen i österbottningar m. fl. G. D.
Ikonografi' (av grek. eikö'n, bild, och
gra'fein, skriva), dvs. vetenskapen om
innehållet i bildkonstverk, är ett viktigt
hjälpmedel även för musikforskningen.
Bilder av musikinstrument och
musicerande finnas i stort antal och från skilda
tider hos både natur- och kulturfolk,
men tolkningen är ofta svår och osäker
och förutsätter avsevärd förtrogenhet med
den epok bilden tillhör. Den ikonografiska
metoden inskränker sig ingalunda till att
studera och söka klassificera t. ex.
in-strumentavbildningar utan söker
överhuvud dra slutsatser om de återgivna
musikaliska detaljernas innebörd,
musik-redskapens tonförråd, spelsättet, den
utförda musikens beskaffenhet och
ändamål samt dess och exekutörernas sociala
standard och miljö.
Det är naturligt, att en instrumentforskare
som C. Sachs särskilt starkt intresserat sig
för den ikonografiska metoden. Sålunda har
t. ex. hans studium av antikens
harpospels-bilder (med ledning av de strängar som
knäppas) förstärkt teorin om den mediterrana
musikens pentatoniska struktur och heterofona
oktav- och kvintklanger. Osäkrare synes
däremot hans tolkning av de sjungande
änglafi-gurernas grimaser på Gent-altaret (i Hubert
och Jan van Eycks »Lammets tillbedjan»,
1420-t.) ss. bevis för nasalerande och pressad
1265
1266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu May 14 23:39:27 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-2/0665.html