IN DIE N—I NDONESIEN Gamelan på Java. skala) och orkesterensemblens sammansättning och behandling få tillskrivas indonesiska påverkningar. Främre Indien skänkte å andra sidan Burma och Siarn ett antal instrument, t. ex. trumman och oboen. Såsom fallet är på Java uppvisar även Burmas orkester en stor rikedom på klangfärger, varvid vid sidan om xylofoner (pattala), gongspel (kyiwaing) och oboer framför allt den s. k. saingwaing spelar en viktig roll. Det sistn. är ett noggrant avstämt trumspel, som är upphängt i ett cirkelrunt ställ, som trakteras med handen av den i spelets mitt hukande exekutören. Till skillnad härifrån är behandlingen av den siamesiska orkestern likformi-gare, samklangerna hårdare och mindre färgrika. Såväl i Burma som i Siarn musicera orkestrarna i viss mening som en instrumental kör, varvid de lika melodierna spelas allt efter beskaffenheten hos de enstaka instrumenten, varigenom heterofona klanger uppstå, i vilka melodiernas fem toner förbindas med varandra på det mest skiftande sätt. Indonesien. Bali och Java. Musiken på den ofantliga indonesiska arkipelagen företer i likhet med Bortre Indiens musik en utomordentligt komplicerad bild. Sida vid sida existera här såväl primitiva som även högt utvecklade former av musikutövning. Dessa olikheter ha till stor del betingats av att olika kulturvågor sedan gammalt nått övärlden. Det mest djupgående inflytandet har Indonesiens musikliv rönt av de asiatiska högkulturerna samt i nyare tid även av den europeiska högkulturen. Den musikaliska kartläggningen av de olika kulturskikten befinner sig ännu i sin linda. Den försvåras därigenom, att hittills endast föga är känt om musiken på många av de mindre indonesiska öarna såväl som på några av de största, ss. Celebes, Borneo och Sumatra. Ett ganska omfångsrikt material föreligger däremot över Javas och Balis högt utvecklade tonkonst, som utövas vid de olika furstehoven och i byarna på de båda öarna såväl i samband med fester, danser och föreställningar av skuggspelsteater som vid magiskt religiösa ceremonier. Javas och Balis tonkonst har framvuxit ur en sammansmältning av skilda kulturelement. Bortsett från de upprepade direkta inflytelserna från Ost- och Sydostasien gjorde sig Främre Indiens inflytande gällande sedan 300-t. e. Kr., den arabisk-islamska kulturen sedan 1400-t. och den holländska kolonisationen sedan början av 1600-t. Ännu i dag återspeglas dessa inflytelser i den förvirrande mångfalden av instrument och deras olika stämningar, i rikedomen på musiktyper men också i många drag i melodik, rytm och samspel. Gammalkinesiskt inflytande spåras i den på halvtoner fria fem-toniga skalan, vilken dock här tempererats så att alla intervaller (5/4-toner) äro lika (slend-ro). Jämte denna tonskala förekommer allmänt en sjutonig med hel- och halvtoner (pelog), av vilken dock endast 5 toner komma till användning. Under det att musikstyckena i slendro i allmänhet ha en lugnare, statisk karaktär utföras de i pelog i en livligare och rörligare rytm och under rikare användning av ornamentala figurer. Samma uppfattning av melodiska gestalttyper som man möter i Främre Orienten och Främre Indien påträffas också på Java och Bali, fastän mindre utpräglad och systematiserad. De kallas här patet och åtskiljas liksom där av de till grund för dem liggande tonskalorna, genom den speciella användningen av bestämda intervaller, genom den melodiska linjen, av ett för dem säreget känslouttryck samt av deras anknytning till olika tider på dygnet. Sin storslagnaste yttring uppnår musiken på Java och Bali inom orkesterensemblerna, vilka med ett malajiskt ord kallas -^-gamelan. Karakteristiskt för v. Java är vidare ett kammarmusikaliskt musicerande, varvid en sångerska ackompanjeras av flöjt och cittra (katjapi). Litt.: Främre Indien: C. R. Day, Music and musical instruments of Southern India and the Deccan (1891); E. Felber, Die indische Musik der vedischen und der klassischen Zeit (i Sitzungsberichte der Kaiserlichen Akad. der Wissenschaften in Wien 170, 1912); A. H. Fox-Strangways, The. music of Hindostan (1914); C. Sachs, Die Musikinstrumente Indiens und Indonesiens (1915); H. A. Popley, The music of India (1921); A. B. Fyzee-Rahamin, The music 1283 1284