ISOMETRI Päll isölfsson. Niccolo Isouard. årsjubileum 1930, kör- och solosånger, piano-och orgelstycken m. m. J. Th. Isometri' (av grek. i'sos, lik, och me'tron, mått), samma metrik i alla stämmor. Isometri föreligger, när samtl. stämmor i en flerstämmig vokalkomp, framföra en och samma text med identisk deklamations-rytm. Termen brukas dessutom mera allmänt för komp, med homofon faktur och samma metrik i alla stämmor. I- B-n Isorytmi'k (av grek. i'sos, lik, och rhyth-mo's, mått), en av F. Ludwig i SIMG 1902/03 lanserad term för en strängt reglerad rytmisk konstruktionsprincip i 1300-t:s motettiska satser. Den fullt utvecklade isorytmiska motetten använder sig av ett bestämt rytmiskt mönster (talea), som upprepas (med el. utan diminu-tion av samtl. notvärden) under loppet av en melodi el. ett melodiavsnitt (color). Det rytmiska och det melodiska mönstret kunna vara av olika längd (t. ex. ett en gång upprepat melodimönster med tre likformiga rytmiska perioder), vilket resulterar i en mekaniskt bunden men omväxlande struktur hos den el. de stämmor som äro isorytmiskt behandlade. Den isorytmiska tekniken behärskar en stor del av 1300-t:s motettiska litteratur och har särsk. flitigt odlats av G. de Machaut. Isorytmiken torde ha sitt ursprung i de av den modala rytmiken beroende ligaturserier (»ordines»), som bilda konstanta mönster i té-norstämmorna under Notre-Dame-skolans tid. Sådana mönsterbildningar och förskjutningar användas redan av Perotinus. De tidigaste proven på en klart utbildad isorytmisk teknik återfinnas emellertid först i Roman de Fauvel (tidigt 1300-tal). En nutida forskare (J. Hand-schin) har också gjort gällande, att den av Perotinus brukade tekniken ännu icke är en isorytmik i eg. mening utan snarare borde benämnas »isoperiodik». Enl. samme forskare borde termen isorytmik begränsas till sådana sammanhang, där tekniken påverkar strukturen även hos andra stämmor än ténorstäm- mor. — Jfr Ostinato. — Litt.: se under Motett. I.B-n I'sotalo-Ve'sanen, Lea Tuulikki (Leea), finländsk pianist (f. 1913 13/0), stud, vid MK i Hfors (S. Palmgren, Kerttu Bern-hard-Granroth) och i Paris samt med Humboldt-stip. i Tyskland. I. deb. i Hfors 1937 och har konserterat i bl. a. Berlin och Budapest. G.D. Isouard [izoa:'r], Niccolö, även kallad Niccolö de Malte, fransk tonsättare (1775—1818), som operakompositör i popularitet tidvis tävlande med Boiel-dieu. Hans främsta verk präglas av fin dramatisk känsla och flödande, ehuru icke särsk. originell melodik. I., som var från Malta, bedrev jämsides med en merkantil utbildning även stud, i musik och övergick efter debuten med sina bägge stycken L’avviso ai maritati (Lugano 1795) och Arta-serse (Florens 1795) definitivt till konstnärsbanan. Han var från 1799 bosatt i Paris, där han, febrilt verksam, vann sin publik med operan Michel-Ange (1802). I tävlan med Boieldieu tog han i senare verk intryck av dennes stil, liksom Boieldieu å sin sida lärde av I. Huvudsaki. tycks dock I. ha tagit arv av den it. 1700-talsbuffan, som han efterbildar både i deklamationen och i de lätt och elegant uppbyggda final- och ensemblesatserna. Av bortåt ett 50-tal operor tycks Cendrillon (1810) alldeles särsk. ha slagit an och snabbt gått över Frankrikes gränser, uppf. även i Sthlm 1811. Men I. hävdade överhuvud under några tiotal år sin ställning som en talangfull kompositör av den dramatiska bagatellen och blev applåderad från flera skådebanor för exempelvis L’intrigue aux fenètres (1805; Intrigen i fönstren, Sthlm 1807), Les rendez-vous bourgeois (1807; De löjliga mötena, Sthlm 1814) och framför allt Joconde (1814; Sthlm 1820). Litt.: E. Wahl, N. I., sein Leben und sein Schaffen auf dem Gebiet der Opéra-comique (diss. 1911). E.S-m Israel, i Palestina belägen judisk stat (782 000 inv. 1948; befolkningsmängden ökas dock hastigt genom immigration av judar från hela världen), som förklarade sig självständig vid den brittiska mandattidens utgång 1948. I den provisoriska huvudstaden Tell-Aviv organiserades tidigt offentliga konserter, vilka snart föranledde berömda utländska musiker att turnera i Palestina. Musikskolor grundades i nämnda stad 1910 och 14, i Jerusalem 1918 och Haifa under början av 1920-t. Därtill kommo körer och folkliga instrumentalistgrupper på landsbygden. Ett mycket viktigt led i musiklivet utgjorde Palestina-operan, som 1923 be- 40 39