JAHN, O. Jacotin [3akåtä'n], eg. Jaques (Jacob) Godebrye, flamländsk tonsättare (d. 1529), blev omkr. 1479 kapellm. vid Notre Dame i Antwerpen. Motetter av J. utgåvos av O. Petrucci, Saib-linger och H. Ott samt chansons (större delen av J:s verk) av G. Rhaw, P. Attaignant och A. le Roy & R. Ballard. — Nytr.: En chanson (Attaignant 1529) i Les maitres musiciens de la renaissance frangaise, 1, utg. av H. Expert. I. S. Jacques [3akk], Reginald, engelsk dirigent (f. 1894 13/i), uppmärksammad både som kör- och orkesterledare. J. leder sedan 1932 Bach Choir i London och blev 1936 prof, vid Royal Coll. of Music. — Den av honom gr. Jacques String Orchestra har även genom grammofoninsp. rönt stor uppskattning. A. B. Jacques-Dalcroze, ofta förekommande felaktig form för ->Jaques-Dalcroze. Jacquet, Élisabeth-Claude, ^-Laguerre. Jacquinot [3akinå'], Fabienne, fransk pianist (f. 192 7 20/9), har trots sin ungdom vunnit stora framgångar med ett genomskinligt, fint utmejslat spel. Efter stud, vid MK i Paris har J. företagit vidsträckta konsertturnéer genom Västeuropa. Gästade 1949 och 50 de nord, länderna. H. M-g Ja'dassohn, Salomon, tysk musikteoretiker (1831—1902), blev 1871 lärare i musikteori m. m. vid MK i Leipzig, 1893 prof, vid univ. där; hdr 1887. — LMA 1900. J. stud, för bl. a. Liszt (1849—51) och Haupt-mann och slog sig 1852 ned i Leipzig som pianist, tonsättare och musiklärare; 1867—69 dirigent för konserterna i »Euterpe». Hans läroböcker följa ung. samma akademisk-ped. linje som E. F. Richters. Skrifter: Lehrbuch der Harmonie (1883; därtill Erläuterungen 1886, liksom de 3 följ, i många uppl. och övers.), Lehrbuch des ein-fachen, doppelten, drei- und vierfachen Contrapunkts (1884; 61917; eng. uppl. 31897; sv. uppl. 1901; därtill Erläuterungen 1887), Die Lehre vom Canon und von der Fuge (1884), Die Formen in den Werken der Tonkunst (1889; fr. uppl. 1900), Lehrbuch der Instrumentation (1889; 21907), Die Kunst zu modulieren und präludie-ren (1890), Allgemeine Musiklehre (1892), Die Lehre vom reinen Satz (bd 1, 1895), Methodik des musiktheoretischen Unterrichts (1898), Das Tonbewusstsein ... (1899), Erläuterung der in J. S. Bachs Kunst der Fuge enthaltenen Fugen und Kanons (1899), Das Wesen der Melodie in der Tonkunst (1899) och Der Generalbass (1901). Kompositioner: Johannisnacht im Walde op. 58, balettmusik; 4 symf., 4 orkesterserenader, 2 pianokons.; kör- och kammarmusik, sånger och pianostycken. M. T. Jadlo'vker, H e r m a n n, rysk operasångare, tenor (f. 1879 5/7), under sin glanstid en stor publikfavorit. J. deb. 1899 i Köln och var anställd bl. a. vid Hofoper i Berlin 1901—06 och 13—19, i Wien 1906—10 och vid Metropolitan 1910—12. Blev 1929 kantor vid synagogan och lärare vid MK i Riga; sedan 1938 bosatt i Israel. H. M-g Jaehnigen [jä'-], Carl Frederik, dansk musiker (1813—87), från 1857 kantor vid Holmens kyrka i Khmn och främst känd för sin melodi till ps. Kaer-lighed fra Gud. Av J:s söner var Carl Emil Valdemar J. (1844—1910) musiklärare och org. i Sorö och Viggo Andreas J. (1848—1918) kantor vid Roskilde domkyrka. Er-l Ja'èll, Alfred, ->Trautmann, Marie. Ja'gel, Frederick, amerikansk operasångare, tenor (f. 1897 lo/o)) anställd vid Metropolitan från 1927, särsk. framgångsrik i italienska partier. J. har framträtt i Italien, Spanien, Holland och Sydafrika; har senare varit engagerad vid bl. a. Teatro Colon i Buenos Aires och i Rio de Janeiro. H. M-g Jahn, Gustaf (Gösta) Adolf Fredrik, tonsättare och pianist (f. 1895 14/8), har konserterat, även på orgel, sedan 1925. J. avlade organistex. 1914 vid MK i Sthlm och stud, därefter för I. Philipp vid MK i Paris och för W. Fischer (Berlin). Han har som pianist turnerat även utomlands, bl. a. i USA 1948, samt skrivit 3 symf., en orgelsymf., en pianokons., körverk, 3 stråkkvartetter, en pianokvartett och sånger m. m. J :s broder, affärsmannen FredrikAlexis J. (1888—1940), blev efter stud, för G. Bratt känd som romanssångare, baryton; solist även i utlandet med O. D. Å. B. Jahn, Otto, tysk arkeolog och filolog (1813—69), prof, i klassisk fornkunskap vid univ. i Bonn 1855—67; även banbrytande som musikforskare genom sin stora Mozartbiografi (1856—59), där ffg. noggranna, kritiska metoder kommit till användning inom musikbiogr. litteratur. De filologiskt-kritiska metoder, som J. använt, ha sedan upptagits av Pohl (Haydn), Thayer (Beethoven), Spitta (Bach), Chrysan-der (Händel) m. fl. Pohl och Thayer byggde delvis på material, som J. efterlämnade vid sin död. — J. var en av initiativtagarna år 1850 till Bach-Gesellschaft i Leipzig. Skrifter om musik: W. A. Mozart (4 bd, 1856 —59; 21867, 2 bd; 31889—91 och *1905—07, bearb. av H. Deiters; £1919—21 och °1923—24, väsentligt omarb. av H. Abert; sv. uppl. 1865; eng. 65 3. Musik. III 66