Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jarecki ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEPSON
musicologica, han red. sedan dess
begynnelse 1931. — LMA 1951.
J. stud, vid univ. i Khmn (mag. art. 1918)
och gjorde sin första vetenskapliga insats med
den epokgörande avh. Der Palestrinastil und
die Dissonanz (1925; även da. uppl. 21946; eng.
uppl. 1927; 21946), med vilken han 1922
förvärvade doktorsgrad i Wien hos G. Adler. Åren
1920—47 var han lärare vid MK i Khmn och
medlem av dess styrelse 1932—47; 1917—32 org.
i S:t Stefans och 1932—47 i Holmens kirke.
Under inflytande av Adlers stilanalytiska
metod bidrog J. både med sin avh. och sin
lärobok om Kontrapunkt (Vokalpolyfoni) (1930; ty.
uppl. 1935; eng. 1939) att klarlägga de
musikaliska lagarna inom den klassiska
vokalpoly-fonin. På grundval av ingående källstudier har
han med de värdefulla, kommenterade
utgåvorna av Der Kopenhagener Chansonnier (1927),
M. Pedersöns verk (i DS 1, 1933), Die
mehr-stimmige italienische Laude um 1500 (1935) och
Die italienische Orgelmusik am Anfang des
Cinquecento (1943) kastat ljus över viktiga,
hittills outforskade områden av musikhistorien.
För praktiskt bruk har J. utg. it. solosånger
och kantater från 16- och 1700-t. i La Flora (3
bd, 1949).
Som tonsättare följer J. linjen från Carl
Nielsen, som var hans lärare. Hans skapande
talang är självständig och markant, präglad av
en frodig konstnärlig fantasi. I motetterna och
de större körverken, ss. reformationskantaten
(1936), Lave og Jon (1938), Dronning
Dagmar-messen (1945), Te Deum danicum (1945) samt
örnen og skarnbassen (1949), förbinder J.
sträng kontrapunktisk teknik med nutidens
tonalt och rytmiskt fria tonspråk. Hans
instrumentala huvudverk äro symf. Sjaellandsfar,
Intonazione boreale och Praeludium og Fuga
för orgel samt en hornkons. Förutom en rad
omtyckta sånger har han skrivit en opera,
Ro-saura el. Kaerlighed bese jr er alt (Khmn 1950).
Jepson [dgepsn], Helen, amerikansk
operasångerska, sopran (f. 1905 el. 06
28/n), tillhörde 1935—43 Metropolitan, där
hon uppträdde i den franska, italienska
och tyska repertoaren.
Utbildad vid Curtis Inst. of Music i
Phila-delphia bl. a. för Mary
Garden hade J. sin eg.
debut där 1931 som
Ned-da i P a jazzo; 1931—33
anställd vid
Philadel-phia Grand Opera Co.
Bland hennes främsta
roller märkas titelr. i
Thais och Louise. J. har
framträtt som solist
med ledande amer.
orkestrar; talrika
grammo-f oninsj ungningar.
Jerbo, Karl Allan, vissångare,
baryton (f. 189 3 25/i2), lärare och
musikkonsulent vid Gävle folkskolor från 1940.
J., som är elev till K. Ny gr en-Kloster, har
bl. a. företagit årl. turnéer som lutsångare samt
utg. en saml. barnvisor, Pojkar två på vägen gå
(1938) och Sångbok för skolan (1948) m. m.
Jeremiås [-mi'aj], O t a k a r, tjeckisk
tonsättare och dirigent (f. 1892 17/io), son
till organisten och tonsättaren B o h u
s-1 a v J. (1859—1918). J., som stud, vid MK
i Prag och för Novåk, blev 1930 1.
dirigent vid radion där.
Verk: Operan »Bröderna Karamasov» (efter
Dostojevskij; Prag 1928), två symf., ork.-sviten
Zborov (1927), fantasi för kör och ork., kantaten
»En sång till mitt fädernesland» (1941) m. m.
Litt.: J. Plavec, O. J. (tj.; 1943).
J:s bror, tonsättaren och pianisten J a r o
s-1 a v J. (1889—1919), stud, vid MK i Prag och
för Novåk; verksam som dirigent och pedagog.
Jerger, Alfred, österrikisk
operasångare, baryton, 1921—50 anställd vid
Staats-oper i Wien och från sistn. år regissör vid
operan i Amsterdam.
J., som urspr. utbildades till pianist och
violinist, deb. 1916 som Jarno i Mignon och var
därefter anställd vid Staatsoper i München.
Hans repertoar är ovanligt mångsidig; sålunda
har han framträtt i såväl lyriska som
buffa-partier; även uppburen operettartist. G. M.
Jerger, Wilhelm, österrikisk
kontra-basist och tonsättare (f. 1902 27/0), har
med Händel och Bach som förebilder sökt
skapa en modern barockstil i folklig anda.
J. stud, vid MA i Wien för E. Madenski
(kontrabas), Mandyczewski och F. Moser
(komp.) samt senare musikvetenskap vid univ.
för G. Adler. Han blev 1921 medl. av Wiener
Sinfonieorch. och 1922 av Philharmonisches
Orch.; Kammermusiker 1938.
Verk: Concerto grosso (1929; omarb. 1936),
Partita för ork. (1930), Salzburger Hof- und
Barockmusik, symf. var. över ett koraltema
(1936), svit för 13 blåsinstr., Deutsche
Choral-kantate, »folkoratorium» för soli, kör, ork. och
orgel, Altdeutsche Minnelieder, Geistliche
Ge-sänge för sopran, violin och orgel,
Marien-lieder för alt, violin och orgel m. m. H. M-g
Jeri'tza, eg. Jedlitzka, Maria
(Marie), österrikisk operasångerska,
sopran (f. 1887 6/io), en av sin tids mest
temperamentsfulla lyrisk-dramatiska
artister, anställd vid Hofoper i Wien 1912—
35 och vid Metropolitan 1921—32.
Efter stud, i födelsestaden Brünn (Brno) deb.
J. 1910 i Olmütz som Elsa i Lohengrin och
kom kort därefter till Volksoper i Wien.
Gäst
99
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri May 1 11:13:19 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-3/0068.html