JOHANSSON, S. sedan 1942 varit lärare i plastik och rörelseteknik vid Kungl. Dramatiska teatern. K. R-n Johansson, Svante, orgelbyggare (d. 1911), hemmansägare i Liareds s:n, Västergötland. Som orgelbyggare självlärd har J. omkr. 1860 —85 försett ett 15-tal västgötakyrkor med nya orglar, bl. a. det i oförändrat skick bevarade 8-st. verket i Yllestad (1863). — Litt.: E. Erici, Yllestadsorgeln... (i Julhälsningar till Skara stift 1947). B. K. Johansson, Valter Fritiof, musiker (f. 1911 14/io), f. n. (1950) org. och körledare i Karlskoga metodistförsaml. J. genomgick MK i Sthlm (org.-ex. 1934, mu-siklärarex. 1936 och kyrkosångarex. 1937) och verkade därefter inom S:t Jakobs metodistförsaml. i Gbg; musiklärare vid Metodistkyrkans teologiska skola där 1936—40. A. N. Johner [jå/-], Pater Dominicus Franz, tysk kyrkomusikalisk pedagog och skriftställare (f. 1874 U12), benediktin i Beuron vid övre Donau och prof, vid MH i Köln 1930. J. har verkat som lärare i gregoriansk sång och dessutom i ett betydande skriftställarskap utvecklat koralens teori och stillära i anslutning till den under Pius X genomförda musikreformen inom romersk-katolska kyrkan. J:s Neue Schule des gregorianischen Choral-gesanges (1906; 61929; 71937 med titeln Grosse Choralschule; eng., fr. o. it. uppl.) hör till de mest spridda kyrkomus. handböckerna. Bland hans arbeten må dessutom framhållas Der gregorianische Choral (1924; da. uppl. 1931) samt Cantus Ecclesiastici... (1909; E1925). Verk (u. n.): Die Psalmodie nach der Vati-cana (1911), Litaniae Lauretanae octo modis accomodatae (1921; 21927), Die Sonn- und Fest-tagslieder des vatikanischen Graduale (1928), Wie gelangen wir zu einem würdigen Vortrag des gregorianischen Chorals? (1928), Erklär-ung des Kyriale (1933) och Wort und Ton im Choral... (i Beitrag zur Aestetik der greg. Gesang 1940). — Neue Marienlieder (2 d.), Neue Kommunionlieder o. a. komp. R. S. Johnn, Carl, musikhandlare och musikförläggare (1857—1938), en av S t o c k-h o 1 ms sångarförbunds stiftare. J. anställdes 1874 i Elkan & Schildknechts musikhandel, Sthlm, och öppnade 1887 egen sådan, som han innehade till 1934. Han gr. även ett musikförlag och blev förläggare åt flera populära sångare, bl. a. Sigge Wulff. John of Forsythe (F o r n s e t e) [dgånn åv få/sa^], engelsk munk, f. i början av 1200-t. och trol. från Forncett i Norfolk. J., som var medlem av klostret Reading, ansågs länge vara upphovsman till ->Sumer is icumen in, vilket dock under 1940-t. bevisats vara oriktigt. N. L. W. Johns [dgånz], C 1 a y t o n, amerikansk tonsättare och pianist (1857—1932), från 1912 lärare i piano vid New England Cons. of Music i Boston. J. stud. bl. a. för Kiel (komp.), F. Rummel (piano) m. fl. i Berlin och skrev verk för stråkork., violin och piano, piano solo, omkr. 100 sånger m. m. Skrifter: The essentials of pianoforte play-ing... (1909), From Bach to Chopin (1911) och Reminiscences of a musician (1929; självbiogr.). Johnsen, Hallvar d, norsk tonsättare och flöjtist (f. 1916 27/«), stud, vid MK i Oslo samt för Brustad och Karl Andersen, flöjt för Stenseth och P. Wang. Han deb. 1941 i Oslo, där han bl. a. är anställd i Nationaltheatrets orkester. Verk: 2 symf., svit för kammarork., Sere-nade, kvartett för flöjt, violin, viola och vio-loncell, pianosviten Frå Nordmöre (1944) och sånger m. m. ö. G. Johnsen, Henrik Philip, tonsättare, organist och musikpedagog (1717—79), Musikaliska Akad:s förste bibliotekarie (1771—72) och en av förgrundsgestalterna i Sthlm :s dåtida musikliv. Om J:s tidigare levnadsöden vet man intet, ej heller med säkerhet om han var född i England, som förr uppgivits. Han skall ha kon-serterat som orgelvirtuos på kontinenten och kom 1743 till Sthlm som medlem av Adolf Fredriks privata kapell; 1745 org. i S:ta Clara kyrka och 1763 kapellm. vid Adolf Fredriks franska teatertrupp. När Musikaliska Akad. stiftades 1771 blev han dess led. och samtidigt lärare i harmonilära vid dess undervisningsverk. J. gjorde sig känd som gedigen teoretiker och eftersökt lärare — bland hans elever på cembalo var även Lovisa Ulrika. Som tonsättare framträdde J. med bl. a. två ypperliga sinfonior, vilka med många barocka stildrag förena inslag från rokokons och den förwienklassiska musikens nya tonspråk. Hans 24 oder af våra bästa poeters arbeten (1754), ett av de få verk, som vid denna tid tr. i Sverige, tillhöra den försvinnande generalbasvisans typ. I överensstämmelse med rationalismens musikestetik ville han i dem främst inrätta musiken »efter Poesiens mening». Verk (u. n.): Serenaden Die verkaufte Braut (1742), musikinlägg i dramatiska arbeten t. ex. Acis och Galatea och Neptun och Amphitrite, vokala tillfällighetsstycken, X sonates a deux violons et basso, en komp, för violin och b. c., Six fugues pour les orgues ou le clavecin (tr. 1768) m. m. 119 120