JONSSON, J. J. stud, vid MK i Liége, där han 1897 erövrade Rompriset och där han, efter stud, i Tyskland, Frankrike och Italien, 1903 blev prof, i harmonilära och kontrapunkt, var 1914—18 bosatt i England och ledde 1919—26 Concerts Spirituels i Bryssel. Verk: Operan Jélyane (1907), baletten S’arka (Bryssel 1912); symf. (1899), symf. dikten Lalla Roukh (1904), pianokons. (1943), violinkons. (1899), harpkons., Concertino för violoncell och ork., svit för viola och ork. (1915) o. a. ork.-verk; en mässa, motetter, kantater, körer; 2 serenader för stråkkvartett, 3 stråkkvartetter, 2 biåskvintetter, pianokvartett, 2 pianotrios, saxofonkvartett (1942) o. a. kammarmusik; orgel- och pianostycken, sånger m. m. J:s bror, tonsättaren L é o n J. (f. 1884 2A), blev 1934 lärare och var 1939—49 dir. vid MK i Bryssel. Verk: Operor ss. Le réve d’une nuit de Noel (Paris 1918) och Thomas 1’agnelet (Bryssel 1924) o. a. scenmusik; sviten Kerstnachtdroom (1917) o. a. ork.-verk; körverk, kammar- och pianomusik, sånger m. m. Å. B. Jonglö'r [janS-] (fr. jongleur av lat. ioculator, eng. juggler, ty. Gaukler, sv. lekare), senmedeltida namn för spelman. ->Lekare, Mimer, Trubadur. Jonisk. 1. Skaltyp i det antika grekiska tonsystemet, ->Grekland, sp. 703 f. 2. Jonisk kyrkoton. Namnet på en av H. Glareanus’ oktavskalor (i Dode-cachordon 1547), motsv. den diatoniska skalan från c till c1 och således identisk med vår moderna durskala. ->Dur. Jonson [dgånsn], Ben, engelsk dramatisk författare (1573—1637), Shakespeares vän och medtävlare, skrev utom berömda skådespel ett 40-tal maskspel. Två av J:s maskspel, The masque of queens (1610) och The twelfth night’s revels (1606), finnas utg. av A. Cunningham i dennes Life of Inigo Jones. Litt.: J. Mark, The Jonsonian masque (i ML 1922). I.S. Jonsson, Folke Henry, operasångare, bas (f. 1904 0/6), sedan 1937 anställd vid K. teatern i Sthlm. Utbildad av S. Lizell och J. Forsell framträdde J. på K. teatern 1934 som biskop Thomas i Engelbrekt och fortsatte därefter stud, för bl. a. von Delwig och senare i Berlin och München. Sin eg. debut gjorde han på Sthlms-operan 1936—37 Josef Jonsson. som Daland i Den flygande holländaren, Ram-phis i Aida och Vandraren i Siegfried. Uppskattad icke minst som buffabas, har J. gästspelat i Khmn 1946 och Oslo 1948. — Har uppburit Christine Nilssons stipendium. Roller (u. n.): Leporello i Don Juan, Plum-kett i Martha, Lantgreven i Tannhäuser, Pog-ner i Mästersångarne i Nürnberg, dr Bartolo i Barberaren i Sevilla, Dulcamara i Kärleksdrycken, Colline i Bohème, Pimen i Boris Godunov, Kezal i Brudköpet, Klas Mugg i Domedagspro-f eterna, pater Henrik i Singoalla o. a. H. M-g Jonsson, Josef Petrus, tonsättare (f. 1887 21/o), känd främst genom sina vokalverk, vilka, liksom hans övriga alster, följa en romantisk-nationell riktning utan anknytning till folktonen. — Litteris et artibus 1937. LMA 1938. Som musiker kan J. betecknas som huvudsaki. autodidakt. Sedan 1’890 bosatt i Norrköping har han varit lärare i piano och musikteori; musikanmälare i Östergötlands Folkblad sedan 1922. En av stiftarna av Föreningen Svenska tonsättare 1918; uppbar Statens tonsättarstip. 1917—21. J:s komp, omfatta vitt skilda områden och som hans främsta anses Missa Solemnis op. 37 (uppf. 1936), en konsertmässa i 4 satser. Bland övriga körverk må framhävas Korallrevet op. 10 (1915), balladen Herr Sten op. 30 och Mitt land op. 49, de båda sistn. med manskör, vartill komma flera kantater och a cap.-körer. Ovan- 129 5. Musik. III 130