KJERULF Sthlm från 1946 verksam som kapellm. främst vid Stora teatern i Gbg. H.M-g Kjerulf [kä'-], Axel, dansk musikskriftställare (f. 188 4 24/7), son till C. K., sedan 1912 musikanmälare i tidn. Politiken, Khmn. Av K:s mångsidiga litterära produktion har särsk. en Schubertbiogr. (1928) och bidraget om danskt musikliv i detta årh. i Danmark i Fest og Glaede (bd 6, 1936; red. av J. Clausen och T. Krogh) varit av intresse. K. har utg. Musikens Hvem, Hvad, Hvor (3 bd, 1950; tills, m. Nelly Backhausen) samt vidare gjort omfattande förstudier till en biogr. över E. Du Puy. V. ordf, i Dansk tonekunstner förening. Er-l Kjerulf [kä'-], Charles Theodor Martin, dansk tonsättare och musikkritiker (1858—1919), far till A. K., mångsidigt verksam som kördirigent, musiklärare och teaterman. Som musikanmälare i tidn. Politiken från 1886 övade han inflytande på musiklivet. Han tog initiativet till Dansk tonekunstner förening och Dansk solistforbund. K. utbildades av L. Rosenfeld, Wiel-Lange och Bohlmann. Han sympatiserade med C. F. E. Horneman, Lange-Müller och Fini Henri-ques, stod länge oförstående för Carl Nielsen men böjde sig omsider för dennes talang. K:s kompositioner äro besläktade med Heises och Lange-Müllers romantiska ton men lättare i stilen. Mest känd är scenmusiken till Drach-manns Dansen paa Koldinghus (1896) samt en mängd visor och sånger, flera till text av Drachmann. Han skrev även operetter med egna texter och utgav självbiogr. Grön ungdom (1915) och Gift og hjemfaren (1917). Litt.: Biogr. av N. V. Gade (1917). Er-l Kjerulf [tjä'-], Halfdan, norsk tonsättare (f. 1815 17/» i Oslo, d. 1868 11/8 i Grefsen vid Oslo), den förste store romanskompositören i Norge före Grieg. I sina lyriska solo- och manskörsånger har han funnit ett inspirerat och originellt uttryck för norsk tonkänsla utan att därför följa en medvetet nationell linje. — Litteris et artibus 1863. LMA 1865. K. var på fädernet av dansk släkt, som inflyttat i början av 1800-t.; modern tillhörde den norska musikersläkten Lasson. På faderns önskan stud, han juridik i Oslo men blev 1839 svårt sjuk och vistades följ, år som rekon-valescent i Frankrike. Efter faderns död 1841 ägnade han sig helt åt musiken, gav pianolektioner i Oslo och blev snart ansedd som en dugande lärare. Han utbildade en hel generation av norska pianister, däribl. Agathe Backer 273 Halfdan Kjerulf. Gröndahl och Erika Nissen. Åren 1845—49 verkade han även som dirigent för Den norske studentersangforening. Sin musikaliska utbildning påbörjade K. för infödda lärare, men först under den 1847 inflyttade C. Arnold d. ä:s ledning erhöll han en grundligare teoretisk underbyggnad. Genom dennes förmedling fick K. 1849 ett resestip. och for till Danmark för att stud, kontrapunkt för Gade. Är 1850 fortsatte han till Leipzig, vid vars MK han var elev av E. F. Richter. I juni 1851 var han åter i Oslo, där han sedan verkade under resten av sin levnad. Tills, m. G. Conradi stiftade K. 1857 Abonnementskoncerterne och ledde de vokala representationerna där till 1859. Gr. även en privat sångkvartett, Kjerulfs k v a r t e t, och förestod denna till sin död. K. levde under det nationella genombrottets tid i Norge. Den släktskap med inhemsk folk-melodik, som spåras i hans verk, beror mera på gemensamt stämningsinnehåll än på gemensamma drag i uttrycket. Till sin grundkaraktär var K. en klassiskt präglad nationalromantiker med Mendelssohn som främsta förebild. Han höll sig också resignerat till de mindre formerna. Men här har han skapat förträfflig konst, som visat sin livskraft ända in i våra dagar. Hans produktion är relativt liten: drygt 100 romanser, 30 sånger för manskör, duetter samt 10 h. pianostycken. K. var även en skarp och kritisk observatör och skrev en rad briljanta inlägg i dagspressen: sålunda red. han 1841—47 den utrikespoli- 274