KOPP väl successiva som simultana (->Tvärstånd). I fråga om dissonansbehandlingen skiljes noggrant mellan dissonanser mellan och dissonanser på betonade taktdelar. De senare förekom-mo endast i spec. fall (t. ex. som förhållnings-dissonanser) med noggrant reglerad förberedelse och stegvis upplösning. Åtsk. av de kontrapunktiska skönhetslagar, som på så sätt utformades under 1500-t. (men delvis torde ha gjorts illusoriska genom det florerande diminu-tionsofoget hos framstående yrkessångare i hovkapellen), kunna utöver sin stilbundenhet sägas ha en principiell giltighet, som gör dem tillämpbara även i andra stilsammanhang. Detta gäller icke minst den utomordentliga känslighet för melodiföring som utmärker t. ex. Palestrinastilen. — Redan under 1500-t. inriktades teoretikernas uppmärksamhet allt mera på akustiska problem i samband med tonsystemets struktur och uppmärksammandet av ackordläran. Betr, kontrapunktläran under följ, årh. se ovan under rubriken Pedagogiskt samt den kronologiskt ordnade litt.-fört. Betr, den atonala musikens kontrapunktlära se Tolv-tonsmusik. Litt.: J. J. Fux, Gradus ad Parnassum... (1725; nytr.: ty. uppl. 1938; eng. uppl. 1943); G. Riccati, Saggio sopra le leggi del con-trappunto... (1762); G. B. Martini, Esem-plare o sia saggio fondamentale pratico di con-trappunto sopra il canto fermo ... (2 d., 1774— 75); J. P. Kirnberger, Die Kunst des reinen Satzes... (2 d., 1771—79); J. G. Albrechtsber-ger, Gründliche Anweisung zur Komposition PT818; fr. och eng. uppl.); L. Cherubini, Cours de contrepoint et de la fugue (1835; ty. och eng. uppl.); F. J. Fetis, Traité de la fugue et du contrepoint (21846); E. F. Richter, Lehr-buch des einfachen und doppelten Contrapunkts ... (i Die praktischen Studien zur Theorie der Musik, bd 2, 1872; ir1920); S. Dehn, Lehre vom Contrapunkt... (21883); A. Richter, Aufgabenbuch und Nachtrag zu E. Friedr. Rich-ter’s Lehrbuch des Contrapunkts (1884); H. Riemann, Lehrbuch des einfachen, doppelten und imitierenden Kontrapunkts (1888; J1922); E. Prout, Counterpoint, strict and free (1890); H. Bellermann, Der Contrapunkt... 01901); T. Dubois, Traité de contrepoint et de fugue (s. å.); J. D. Bondesen, Laeren om Contrapunkt (1902); F. Draeseke, Der gebundene Styl. Lehrbuch für Kontrapunkt und Fuge (2 bd, s. å.); S. Jadas-sohn, Lehrbuch des einfachen, doppelten, drei-und vierfachen Contrapunkts (i Musikalische Kompositionslehre, bd 2, 41903; sv. uppl., Lärobok..., 1901); H. Riemann, Der polyphone Satz... (i Grosse Kompositionslehre, bd 2, 1903); W. Klatte, Aufgaben für den einfachen Kontrapunkt (1910); S. Krehl, Beispiele und Aufgaben zum Kontrapunkt 01912); dens., Kontrapunkt... (2s. å.); L. Bussler, Contrapunkt und Fuge ... (2s. å.); R. O. Morris, Contrapuntal technique in the sixteenth century (1922); K. Jeppesen, Palestrinastil med saerligt Henblik 353 paa Dissonansbehandlingen (1923); C. H. Kit-son, The art of counterpoint (21924); dens., Counterpoint for beginners (1927); P. Goet-schius, Counterpoint... (131930); H. Grabner, Der lineare Satz... (s. å.); R. O. Morris, Foundations of practical harmony & counterpoint (21931); G. F. Soderlund, Examples illustrating the development of melodic line and contrapuntal style, from, Greek melody to Mozart... (1932); J. M. Müller-Blattau, Die Grundlagen des Kontrapunkts... (i Hohe Schule der Musik 1, 1935); E. C. Bairstow, Counterpoint and harmony (1937); G. F. Soderlund, Examples of Gregorian chant and works by Orlandus Lassus and Giovanni Pierluigi Pale-strina ... (1937); P. Hindemith, Unterweisung im Tonsatz, spec. d. 2 (1939); A. T. Merritt, Sixteenth-century polyphony... (s. å.); E. Krenek, Studies in counterpoint based on the twelve-tone technique (1940); M. Dachs, Kontrapunkt ... (1941); E. Pepping, Der polyphone Satz 1 (1943); R. O. Morris, Introduction to counterpoint (1945); K. Jeppesen, Kontrapunkt (Vokalpolyfoni) (21946); E. Kurth, Grundlagen des linearen Kontrapunkts... (3s. å.); W. Piston, Counterpoint (1947); G. F. Soderlund, Direct approach to counterpoint in 16th century style (s. å.); A. Bush, Strict counterpoint in Pale-strina style... (1948); W. Jacobi, Kontrapunkt (1949); J. Thorkildsen, Kontrapunkt. Kanon og fuge (s. å.); H. Lemacher & H. Schroeder, Lehrbuch des Kontrapunkts (1950). I. B-n Kontrasubjekt, mer eller mindre självständig kontrapunktisk motmelodi till temat i en ->Fuga. Konung för en dag, fr. Si j’étais roi, komisk opera i 3 akter av A. Adam till text av A. d’Ennery och J. H. Brésil. Uppförd ffg.: Paris 1852; Sthlm 1882; Oslo s. å.; Gbg 1883; Åbo o. Hfors 1886; Khmn 1889. — Huvudroller: Zephoris (tenor), Ne-mea (sopran), Piféar (tenor), Mossul (baryton), Kadoor (bas), Zelida (sopran). Konwhtschny, Franz, tysk dirigent (f. 1901 14/8), blev 1949 GMD och ledare för Gewandhaus-Orch. i Leipzig. K. har stud, vid bl. a. MK där, var 1927—33 kapellm. i Stuttgart, GMD i Freiburg 1933—38, i Frankfurt a. M. 1938—45 och i Hannover 1945 —49. Han har även, framträtt som gästdirigent bl. a. i Paris, Madrid, Lissabon och på Balkan. Ko'pfregal, ty., en rörstämma i orgeln, tillhörande gruppen regalstämmor. K. är nära besläktad med ->Knopfregal. I konstruktionen skiljer den sig dock från denna genom att det korta uppsatsröret har en överdel i form av ett litet, hålförsett halvklot. Kopp (ty. Kopf), en av beståndsdelarna i orgelns tungpipor (->Orgelpipa). 354 12. Musik. III