K O V A L J O V Liksom k'in i Kina är k. i Japan det klassiska och mest ansedda instr. Till formen nära besläktade, åtskiljas de båda instr. genom olika spelteknik. Hos k. saknas greppmarkeringen, och spelet inskränker sig som regel till att de lösa strängarna knäppas med tre av h. handens fingrar, medan den v. handen genom tryck mot strängen varierar tonhöjden. Strängarna äro pentatoniskt stämda, och till följd härav sträcker sig tonomfånget över drygt 2 oktaver. K. infördes redan på 800-t. i den kejs. hovmusiken men är i våra dagars Japan hem-instr. framför andra. Jämförande art.: Japan, K'in. Litt.: F. Piggott, The music and musical instruments of Japan (1909). E. E. Kotter, Hans, tonsättare (f. omkr. 1485 i Strassburg, d. 1541), elev till Hof-haimer; blev 1514 org. i Freiburg i Schweiz och 1534 lärare i Bern. K. skrev en orgeltabulaturbok, som nu är en av de viktigaste källorna till den äldsta tyska orgelkonsten. — Nytr. i bl. a. SchGMB, HAM samt H. J. Moser & F. Heitmann, Früh-meister der deutschen Orgelkunst (1930). Litt.: W. Merian, Die Tabulaturen des Organisten H. K. (diss. 1916). I. S. von Kotzebue [- kå'tsabo], August Friedrich Ferdinand, tysk skådespelsför-fattare (1761—1819), främst verksam i Ryssland, från slutet av 1700-t. mycket uppskattad för sina tårdrypande dramer i borgerlig miljö (F. A. Dahlgren upptar i sin fört, ej mindre än 100 pjäser, som spelats i Sthlm). En viss betydelse för det samtida sångspelet fick K. genom libretter till operor av P. Ritter (Der Eremit auf Formentera), I. Walter (Der Spiegelritter), C. Kreutzer (Die Alpenhütte) m. fl. K. verkade även som översättare av operatexter, och på hans skådespel återgår handlingen bl. a. i Lortzings Tjuvskytten och Spohrs Die Kreuzfahrer. Litt.: Biogr. av H. Döring (1830), W. von Kotzebue (1884) och C. Rabany (1893). E. S-m Koussevitzsky ->Kussevitskij. Koutzen [ka°tsn], Boris, amerikansk tonsättare och violinist av rysk börd (f. 1901 1/4), sedan 1923 verksam i USA. K., som var elev till bl. a. Glière vid MK i Moskva, är i sina verk exklusivt polyfon; har stundom anknutit till amer. folkton. Verk: 2 symf. (1937 och 39), Symphonic move-ment för violin och ork. (1929), den symf. dikten Valley forge (1931), konsertuvertyren From the American folklore (1943), violinkons. (1947), Sinfonietta (s. å.) o. a. ork.-verk; kammarmusik (bl. a. 3 stråkkvartetter); filmmusik m. m. G. M. Axel von Kothen. Marian Koval. Kovåcs [kå'va:tj], S å n d o r, ungersk pianist och pedagog (1886—1918), har även gjort insatser på det musikhistoriska och musikpsykologiska området. Skrifter: »Prolegomena till musikens utvecklingshistoria» (ung.; 1907); »Musikestetiska problem» (ung.; 1908); La jeune école hongroise (i SIM 1911); Untersuchungen über das musi-kalische Gedächtnis (i Zeitschrift für ange-wandte Psychologie 1916); Wie man das Kind in die Musik musikalisch einführt (i Der Mer-ker 1916). M.T. Kova'l, M a r i a n Viktorovitj, rysk tonsättare (f. 1907 17/8), har med stilistisk utgångspunkt från bl. a. Musorgskij främst odlat vokala musikformer; sedan 1948 huvudred, för musiktidskr. Sovjetskaja muzyka. K., som stud, i Leningrad och vid MK i Moskva för Gnesin och Mjaskovskij, har dessutom skrivit en rad vokalverk för barn, däribl. den populära barnoperan »Vargen och de sju killingarna» (Moskva 1939). Hans huvudverk är oratoriet Jemeljan Pugatjov (1939), senare omarb. till köropera (Molotov 1942). K. har även bearb. främst slavisk folkmusik. Verk (u. n.): Operorna »Jorden reser sig» (1932), »Godset» (1936; efter Pusjkin) och »Folket i Sevastopol» (1946); oratorierna »Det heliga fosterländska kriget» (1941) och Tjkalov (1942), kantaten »Det kämpande Moskva» (1942), 2 fosterländska hymner för soli, kör och ork. (1943), »Rysk svit» för stråkkvartett, solosånger samt filmmusik. M. S. Kovaljo'v, Pavel Ivanovitj, rysk tonsättare och pianist (f. 1890 7/i), lärare vid MK i Odessa 1919—22, därefter verksam i Moskva. Utbildad vid MK i Odessa, Krakow och Leipzig (bl. a. för Krehl och Reger) har K. konserterat i Frankrike och Tyskland. Hans komp, omfatta operan »Ariane och Blåskägg» o. a. scenmusik, en stråkkvartett, 2 pianoballader, sånger m. m. M. S. 381 382