KRUEGER De kromatiska förändringar, som brukades i senmedeltidens och renässansens flerstämmiga musik, äro icke att betrakta som kromatik i eg. mening utan som förändringar inom dia-toniken, delvis förorsakade av transponeringar inom det modala systemet. (->-Musica falsa, musica ficta.) Kromatiska melodiföljder kommo först i bruk under senare delen av 1500-t. och återfinnas framför allt hos tidens madrigal-kompositörer. Under barocken är kromatik relativt vanlig, såväl i fugtemata och fallande basso ostinato-melodier som i affektladdad solomelodik, särsk. i sammanhang, där det gällt att skildra en allvarlig, patetisk el. klagande grundaffekt. Medan kromatiken under den wienklassiska eran sköts i bakgrunden, fick den desto större utrymme under det mell. och senare 1800-t. Ehuru kromatiska förändringar till sin natur äro primärt melodiska, erhålla de under denna tid en stor betydelse för det harmoniska skeendet genom att modifiera, omfärga klangerna (aiteration), öka deras spänning och berika kadensutvidgnings-och modulationsmöjligheterna, bl. a. genom enharmonisk förväxling (->Enharmonik). Ytterligare en annan karaktär, som klart skiljer sig från 1800-t:s kromatik, har den »trånga» melodiken med kromatiska tonsteg hos t. ex. Carl Nielsen och Bartok. I. B-n Kromatiskt tonsystem ->Tonsystem. Krombholc [krå'mphålts], Jaroslav, tjeckisk dirigent och tonsättare (f. 1918 30/i), sedan 1940 verksam vid National -operan i Praha, nu dess 1. kapellm. och konstnärlige ledare. K., som stud. komp, för Novåk vid MK i Praha samt dirigering för bl. a. Talich, har skrivit en symf. (1944), Sonata för piano och ork. o. a. ork.-verk, kammarmusik (bl. a. stråksextett, stråkkvartett) och pianostycken m. m. G. N. B. KromoIFcki, J o s e p h, tysk musikforskare och kyrkomusiker av polsk börd (f. 1882 18/i), elev till Haberl, Pfitzner, Kretzschmar, J. Wolf m. fl. Dr phil. 1909. — K. blev 1905 körledare vid Michaels-kyrkan i Berlin; har framträtt som tonsättare med kyrkomusik. K. har i DDT utg. verk av J. W. Franck m. fl. (bd 45; tills, m. W. Krabbe) och J. E. Bach (bd 48) samt J. V. Görner, Sammlung neuer Oden und Lieder (bd 57; tills, m. Krabbe). Har även publ. en saml. lat. motetter, Florilegium cantuum sacrarum (1920). I. S. Kronbruden, opera i 4 akter av T. Rangström efter A. Strindbergs skådespel med samma namn. Uppförd ffg.: Stuttgart 1919; Sthlm 1922; Hfors 1945. — Huvudroller: Kersti (sopran), Mats (tenor), Brita (mezzosopran), Länsman (bas), Forskarlen (baryton), Jordegum-man (mezzosopran). Kropp, del av en ->orgelpipa. Krossing, Peter Casper, dansk tonsättare (1793—1838), organist vid Fre-deriks tyske kirke i Khmn, därjämte sångmästare vid Det kgl. teater 1820—27. K. har skrivit en symf., en pianokvintett, kantater och sånger. Er-l Kroyer [kråmar], T h e o d o r, tysk musikforskare (1873—1945), en av sin tids främsta kännare av renässansens och barockens körmusik, akademisk lärare från 1902; prof. 1907. Prof, vid univ. i Leipzig 1923, gr. K. 1925 Publikationen älterer Musik och blev ledare för musikhistoriska institutionen, för vilken han 1927 förvärvade större delen av instrumentsaml. i Heyersches Museum i Köln; prof, vid univ. i Köln 1932—38. K. har utg. verk av L. Senffl och G. Aichinger (i DTB 3:2 resp. 10:1). — En festskrift till K. utgavs 1933. Skrifter: Die Anfänge der Chromatik im ita-lienischen Madrigal des 16. Jahrh:s ... (1902), A cappella und concerto (i Festschrift H. Kretzschmar 1918), Die Musica speculativa des Magister Erasmus Heritius (i A. Sandberger-Fest-schrift, s. å.), Das A-cappella-Ideal (i AM 1934), art. i PJ 1909, 19, 27 m. fl.; utgav bd 1—4 (1938— 40) av skriftser. Kölner Beiträge zur Musik-forschung. Litt.: H. Zenck, T. K. ... (i MF 1948). I. S. Krueger [kry/-], Felix, tysk psykolog (1874—1948), känd som upphovsman till den s. k. helhetspsykologin. K. var prof, i psykologi i bl. a. Buenos Aires 1906—08 och Leipzig 1918—38. Han utförde undersökningar om konsonansens natur och inspirerade flera medarb. vid sitt psykologiska inst. till musikpsykologiska undersökningar. Skrifter: Das Bewusstsein der Konsonanz (1903), Beziehungen der experimentellen Phone-tik zur Psychologie (1907), Die Theorie der Konsonanz (i Psychologische Studien, utg. av W. Wundt, 1—2, 4—5; 1906—10), Mitbewegungen beim Singen, Sprechen und Hören (1910) m. fl. M. T. Krueger [kry/-], Karl, amerikansk dirigent och organist av tysk börd (f. 1894 10/i), blev 1943 ledare för Detroit Symphony Orch., sedan han från 1933 lett Kansas City Philharm. Orch. K. har stud, för F. Schalk, Nikisch och von Weingartner; bitr, kapellm. vid Staatsoper i Wien till 1924, dirigent för Seattle Symph. Orch. 1926—32. Har gästdirig. i USA och Europa. 413 414