KUHREIGEN förste överföra den flersatsiga triosonaten till klaver, därmed banande väg för den eg. klaversonaten. De tidigare verken, Neue Cldvier Übung (d. 1 1689, d. 2 1692, om 7 partitor vardera), använda ännu den traditionella svitformen medan 7 resp. 6 sonater av den nya typen äro sammanförda i Frische Cla-vier Früchte (1696) och Musikalische Vorstell-ung einiger biblischen Historien (1700), de senare även viktiga som ett av de pregnantaste ex. på programmusik. K:s kantater, motetter o. d. för kyrkligt och akademiskt bruk äro relativt talrika och medvetet konservativa i stilen. I litterär form t. o. m. förlöjligade han tidens moderna tendenser, vur-men för opera och allt italienskt, bl. a. i den satiriska romanen Der musicalische Quacksal-ber. K. skrev även musikteoretiska arbeten. Hans mångsidiga begåvning gjorde honom till en lärd på flera vetenskapliga områden. Verk i nytr.: 4 kyrkokantater, utg. av A. Schering (i DDT 58/59; med fört, över samtl. kyrko-komp.); alla ovann, verk för klaver, utg. av K. Päsler (i DDT 4). — Skrifter: De juribus circa musicos ecclesiasticos (1688), Musicus vexatus ... (1690), Musicus magnanimus ... och Musicus curiosus (utg. under pseud. Mimner-mus 1691), Der musicalische Quacksalber (1700; nyutg. av K. Benndorfl 1900) m. fl. i ms. Litt.: H. Bischoff, Über J. K:s Vorstellung einiger biblischer Historien (1877); J. S. Shed-lock, The pianoforte sonata (1895); K. Päsler i DDT 4, 1901; R. Münnich, K:s Leben (i SIMG 1901/02); A. Schering, Über die Kirchenkanta-ten vorbachischer Thomaskantoren (i BJ 1912); dens. i DDT 58/59, 1918; R. Rolland, Le roman comique d’un musicien au 17e siècle (i förf:s Georg Kulenkampff. Voyage musical aux pays du passé, 1919); A. Schering, Ein Memorial J. K:s (i ZMW 1921 /22); J. C. Martin, Die Kirchenkantaten J. K:s (diss. 1928); H. F. Menck, J. K:s Mus. Quacksalber (i Der Musiker im Roman, 1931). B.B-g Kuhreigen el. Kuhreihen [ko/ra4-], ty. (fr. ranz des vaches), vallat, ett slags herdemusik från tyska och franska Schweiz’ bergsområden. Den utföres dels instrumentalt, dels vokalt; i det senare fallet sj unges antingen syllabiskt på en underlagd text el. också melismatiskt och rytmiskt fritt dels utan textunderlag, dels på det trol. förkeltiska ordet loba. K., som utan tvivel kan föras tillbaka till förhistorisk tid, uppvisar paralleller bl. a. i de skand. länderna och i Karpaterna. Enl. nyare forskningar hänföra sig dessa överensstämmelser till en gemensam eurasisk herdekultur. K. synes i Schweiz f. n. stadd i utdöende. De tidigaste uppteckningarna av k. finnas i G. Rhaws Bicinia Gallica ... (1545); senare har den ofta begagnats i operor, t. ex. Wilhelm Tell och Der Kuhreigen. Litt.: A. Tobler, K., Jodel und Jodellied in Appenzell (1890); L. Gauchat, Étude sur le ranz des vaches fribourgeois (1899); M. Bukofzer, Magie und Technik in der Alpenmusik (i Schweizer Annalen 1935/36); W. Sichardt, Der alpenländische Jodler ... (1939). E. E. Kuja'wak el. kuja'wiak [ko-], polsk dans (från landskapet Kujawy) i 3/4-takt och växlande tempi, lik masurkan. K. ingår som grundelement i flera av Cho-pins masurkor, och H. Wieniawski har komp, en känd k. för violin. K. R-n Kulenkampff [ko/-], Georg, tysk violinist (1898—1948), en av sitt lands främsta, internat. uppskattad genom tem-peramentsfulla och välbalanserade tolkningar av den klassiska repertoaren, ej minst på grammofon. Efter stud, vid MH i Berlin var K. 1916—19 1. konsertm. vid filharm. ork. i Bremen och 1923—26 lärare vid MH i Berlin men ägnade sig i övrigt helt åt konserterande (Sverige ffg. 1920, sista ggn 1948 tills, m. E. Fischer och E. Mainardi). Under andra världskriget bosatt i Schweiz ledde han som C. Fleschs efterträdare artistklassen vid MK i Luzem. — Skrev: Bachs Chaconne... (i SchwM 1949). — Litt.: Festskrift 1949. G. B. Ku'liev, A s j i r, turkmenisk tonsättare (f. 1918), verksam i Asjchabad (Turkmenistan) som ledare för en orkester av folkinstrument. 423 424