MÅSLO (1927); A. Nicolls, Stuart masques and the renaissance stage (1938). E. S-m Må'slo, J i n d r i c h, tjeckisk tonsättare och musikpedagog (f. 1875 “A), elev av bl. a. No våk. M. har skrivit symf. a-moll, 2 stråkkvartetter (g-moll, F-dur), pianotrio (D-dur) och pianostycken, bl. a. undervisningsverk. G. N. B. Mason [me^san], Daniel Gregory, amerikansk tonsättare och musikskriftställare (f. 187 3 20/ii), knuten till Columbia Univ. i New York 1909—40. M. var elev vid Harvard Univ. i Cambridge (USA) och av dTndy m. fl. Han är en uppskattad populärvetenskaplig författare och föreläsare, som främst sysslat med romantikens och nutidens musik. Som tonsättare tillhör han den romantisk-lyriska skolan. Verk: Symf. nr 1 c-moll op. 11 (1913—14), nr 2 A-dur op. 30 (1928—29), nr 3 Lincoln op. 35 (1935—36) o. a. ork.-verk; stråkkvartett över negertemata op. 19 (1918), Ser enade för stråkkvartett op. 31 (1931), Divertimento för 5 blå-sare op. 26 b (1926) o. a. kammarmusik; orgel-och pianostycken; sånger m. m. Skrifter: From Grieg to Brahms... (1902; 21936), Beethoven and his forerunners (1904), The romantic composers (1906), Great modem composers (1916; tills, m. Mary L. Mason), The contemporary composers (1918), The dilemma of American music (1928), Music in my time... (1938; självbiogr.), The quartets of Beethoven (1947) o. a. — Litt.: B. C. Tuthill, D. G. M. (i MQ 1948; med verkfört.). B. W-r Mason [me^san], L o w e 11, amerikansk musikpedagog och tonsättare (1792— 1872), Mus. D. 1835, utgav en mängd sångböcker, särsk. för ungdom. — Mel. i SvK 1939 nr 377 och 416. Huvudsaki. verksam i Boston gr. M. 1832 ett kons. där. Bland hans melodisamlingar märkas The juvenile psalmist (1829), möjl. den första för söndagsskolan, och The juvenile lyre (1830), den första amer. skolsångboken. — Till M:s många psalmmel. hör Nearer, my God, to Thee (Närmare Gud till Dig, SvK 1939 nr 377). Litt.: F. J. Metcalf, American writers and compilers of sacred music (1925); E. B. Birge, History of public school music in the U. S. (1928); H. L. Mason, Hymn-tunes of L. M.... (1944); Grace Overmyer, L. M. (i Famous American composers, 1945). L S. Mason & Hamlin Co. [me^san änd hä'm-], amerikansk orgel- och pianofabrik, gr. 1854 i Boston av Henry Mason och Emmons Hamlin. År 1861 introducerade firman det amer. orgel-harmoniet (-> Amerikansk orgel) i marknaden. År 1882 upptogs tillverkning av pianon; med patenterade förbättringar i besträngning och resonansbotten har firmans instr. vunnit vidsträckt spridning och uppskattning. Å. L-y Massara'ni, R e n z o, italiensk tonsättare (f. 189 8 26/3), har skrivit verk i modernistisk anda. Verk: Operorna Noi due (1923) och La donna nel pozzo (1931), lyriska intermezzot Bianco e ner o (Rom 1923), mimiska legenden Guerino detto il Meschino (Der arme Guerino, Darm-stadt 1928) o. a. scenmusik; ork.- och kammarmusik m. m. O. S. Massart [masa/r], Lambert Joseph, belgisk violinpedagog (1811—92), högt ansedd lärare vid MK i Paris 1843—90. Bland M:s elever märkas H. Wieniawski, M. Marsick, P. de Sarasate, I. Lotto, F. Kreisler m. fl. — G. m. pianisten Louise A g 1 a e Mas son (1827—87), lärare vid MK i Paris. Massé, Victor, eg. Félix Marie, fransk tonsättare (1822—84), utbildad vid MK i Paris av F. Halévy m. fl.; vann stora Rompriset 1844. I sin musik utpräglad melodiker kan M. i viss mån anses befryndad med Gounod, även om han ej nådde dennes nivå. Som M:s bästa verk räknas operan Les noces de Jeannette (Paris 1853; Jeannettes bröllop, Sthlm 1855). Verk (u. n.): Operorna La chanteuse voilée (1852; Den beslöjade sångerskan, Sthlm 1868), Galathée (1852), La reine Topaze (1856), Paul et Virginie (1876; Paul och Virginie, Sthlm 1886), Une nuit de Cléopåtre (1885; alla i Paris) o. a.; kör- och solosånger. — Litt.: P. Landormy, La musique francaise ... 1 (1944). K.R-n Massenet [masnä'], Jules Émile Fré-déric, fransk tonsättare (1842 12/5—1912 13/8), en av Frankrikes produktivaste och mest framgångsrika operakompositörer, särskilt berömd för det lyriska dramat Manon. Han kan på sin linje räknas som direkt arvtagare till Gounod men var icke någon imitatör utan hade som dramatisk lyriker en obestridlig originalitet. M. utövade med sin sensuella, visserligen ytliga men ändock avgjort pérsonliga melos ett visst inflytande på yngre samtida tonsättare i Frankrike. — LMA 1897. M. växte upp i Paris och stud, från 1851 för bl. a. A. Thomas vid MK, där han 1863 tilldelades stora Rompriset för kantaten David Rizzio. Vid hemkomsten efter tre års utlandsvistelse deb. han 1866 som instrumentalkompositör med en Ouverture symphonique och 1867 som teatermusiker med enaktsoperan La grand’ tante. Av större vikt för hans karriär blev det dramatiska oratoriet Marie-Magdeleine (1873), 839 840