MERULO M., som blev känd via den amer. radion, är nu en av dess mest uppskattade artister. Han har även varit engagerad vid andra operascener i USA samt konserterat. H. M-g Carl Me'rseburger, tyskt musikförlag i Leipzig, gr. 1849 av Carl Wilhelm Merseburger (1818—85). Redan från början ägnade förlaget sin verksamhet åt utg. av spec. musikped., populärvetenskapliga och kyrkomus. verk. Förlaget har under de sista åren framför allt publ. äldre evång. kyrkomusik liksom verk av nutidens tonsättare. Firmans nuv. ledare äro Georg Carl Merseburger (f. 1871 22/i2), sonson till grundaren, och Felix M e i n e r. — Litt.: Festskr. 1949 utg. av G. C. Merseburger. C. J. Mersenne [merse'nn], Marin, fransk musiklärd (1588—1648), franciskanmunk, vid sidan av Zarlino, M. Praetorius, Kir-cher en av musikhistoriens mest betydande encyklopedister på skolastisk grundval, som från 1623 i en rad verk ägnat musiken som vetenskap och konst en intensiv uppmärksamhet. M. synes först av alla ha insett sambandet mellan tonhöjd och svängningstal, han lade (före Saveur) grunden till läran om övertonerna och ivrade för införandet av liksvävande temperaturer. M. stud, från 1604 vid jesuitkollegiet i La Flèche, fortsatte vid Sorbonne och blev munk 1612 samt var en tid lärare vid minimiklostret S:t Frangois de Paule i Nevers men levde från 1619 till sin död åter som präst och lärare i sitt hemkloster i Paris. M., som förde en livlig korrespondens med tidens berömdaste lärde, Car-tesius, Doni, Huygens, Kircher, är i första hand teolog och filosof, vilket förklarar den spekulativa metod han använder ifråga om musik. Hans betydelse för vår tid är främst av lär-domshistorisk art ss. en fängslande företrädare för den matematiska inställningen till musiken, en av de sista anhängarna till Platos idealistiska tallära. Hans viktigaste arbete är den omfattande Harmonie universelle (1636—37); andra verk äro Quaestiones Celeberrimae in Genesim (1623), Harmonicorum libri XII (1635; utg. i utvidgad uppl. 1648), Cogitata Physico-Mathe-matica (1644) m. fl. Litt.: R. Eitner, Verzeichnis der Druckwerke M:s über Musik (i MM 23, 1891); A. Pirro, Les correspondants du Père M. (i SIM 1909); Mme Paul Tannery & C. de Waard, Correspondance du Père M. M. 1 (1933); H. Ludwig, M. M. und seine Musiklehre (1935). C.-A. M. Mersmann, Hans, tysk musikforskare (f. 1891 6/10), dr phil. 1914, dir. för MH i Köln 1947 och sedan 1948 ledare för Aarre Merikanto. Robert Merrill. Inst. für Neue Musik und Musiker-ziehung, gr. i Bayreuth s. å. M. stud, filologi i München, senare musik-forskning bl. a. i Leipzig och Berlin samt komp, och dirig. vid Sternsch.es MK i sistn. stad; 1915 assistent vid Berlin-univ:s musikvetensk. seminarium och lärare vid Sternsohes MK. Verkade samtidigt som musikkritiker i Allgemeine Mu-sikzeitung och förestod 1921—33 preussiska folkmusikkommissionens arkiv för ty. folkmusik. Han har visat stor förståelse för modernistiska konstströmningar och ledde 1924—33 den radikala musiktidskr. Melos. Skrifter: Angewandte Musikästhetik (1926), Die möderne Musik seit der Romantik (1927— 28), Die Tonsprache der neuen Musik (1928; 21930), Die Kammermusik (4 d., 1930—33), Volks-lied und Gegenwart (1938), Musikhören (s. å.), Neue Musik in den Strömungen unser er Zeit (1949) o. a.; uppsatser i kulturpolitiska, estetiska och folkmusikaliska frågor etc. B. Hbs Merula [meroTa], Tarquinio, italiensk tonsättare (omkr. 1600—omkr. 1655), blev 1624 org. hos Sigismund III av Polen, senare körledare vid olika kyrkor i Italien, 1652 i Cremona. M. var en av de första kompositörerna av triosonater (vanl. i canzonans form). Nytr.: Sonata cromatica för orgel i ToAMI 4, canzonan La pedrina för 2 violiner och bas i RiMB, canzonan La strada för 3 stråkar med b. c. i SchGMB, Canzon detta la vesconta i HAM 2. I. S. Merulo [mero'lå], eg. Merlotti, Clau-d i o, italiensk tonsättare och organist (1533—1604), en av den venetianska skolans mästare. M. var en av samtidens främsta organister, verksam i Markuskyrkan i Venedig, därefter som hovorg. i Parma. Han var även orgelbyggare och musikförläggare. M:s historiska betydelse ligger på orgelkomp:s område. Där visa hans verk tydligt instrumental-idiomatiska drag, vilket öppnade vägen för framväxten av en självständig orgelkompositionskonst. 901 902