MIKKOLA Litt.: W. O. Miessner, Melody way to play the piano (sv. uppl. 1933); dens., Melody way to play the violin (tills, m. G. Dasch; sv. uppl. 1935). Ä. B. Mignon [miniå'nS], opera i 3 akter. Musik av A. Thomas till text av M. Carré och J. Barbier. Uppförd ffg.: Paris 1866; Sthlm 1873; Hfors 1878; Gbg 1880; Khmn s. å.; Oslo s. å. — Huvudroller: Mignon (sopran el. mezzosopran), Wilhelm Mei-ster (tenor), Lothario (bas), Philine (sopran), Laertes (baryton), Fredrik (tenor el. mezzosopran). Mignone [min^ne], Francisco, brasiliansk tonsättare (f. 1897 3/0), en av sitt lands främsta. M. anknyter harmoniskt till senare it. stil medan rytmen har drag av inhemsk negermusik. M. stud, vid Cons. Dramåtico e Musical i Säo Paulo samt för V. Ferroni i Milano, blev 1929 lärare i piano och harmonilära vid nämnda kons., senare dir. för MK i Rio de Janeiro. Verk: Operorna O contractador dos diamantes (1924) och O innocente (1928; båda Rio de Janeiro), baletten Maracatü de Chico-Rei (Rio de Janeiro 1934); ork.-verk, bl. a. Suite cam-pestre (1918), Conganda (1922; ur förstn. opera), Interludo (1923), Scenas da roca (s. å.), Festa dionisiaca (s. å.), Intermezzo lirico (1925), 4 Fantasias Brasileiras för piano och ork. (1931 —37), Seresta för violoncell och ork. (1939) och Festa das Igrejas (1942); kammarmusik, pianostycken och sånger. G. M. Migot [migå'], Georges, fransk tonsättare (f. 1891 27/2), även känd som målare, utbildad av bl. a. Gédalge, Widor, Guilmant och Vierne vid MK i Paris, där han sedan varit anställd som konservator för instrumentsamlingen. Till en viss grad under påverkan av Debussy men också på grund av sin sensibilitet som målare har M. i sin musik visat ett fint handlag med koloristiska valörer. Samtidigt har han emellertid, anknytande till klassiska traditioner, tillämpat en kontrapunktisk teknik, detta så sorgfälligt, att han stundom beskyllts för att vara väl intellektuell. Subtiliteten i hans stil utesluter dock icke en äkta inspiration. Verk: Kammaroperan Le rossignol en amour (Genève 1938), balettoperan Contes de fées, baletterna Hagoromo (Monte Carlo 1922), La féte de la bergère (Paris 1925) och Le paravent de laque aux cinq images (s. å.); Les Agr estides (3 symf. fresker; 1919), Trois épigrammes (1925), Trois guirlandes sonores, Le tombeau de Du Fault, joueur de luth, Mise au tombeau (1950), La jungle för orgel o. ork. (1932), sviter o. a. ork.-verk; oratorier, kantater o. a. körverk; Harald von Mickwitz. Georges Migot. körer a cap.; kammarmusik; ett flertal piano-o. orgelkomp.; sånger, en del m. ork.; filmmusik. Skrifter: Essais pour une esthétique générale (1919), Appogiatures résolues et non résolues (1922), J ean-Philippe Rameau et le génie de la musique francaise (1930), Lexique ... (1935; -1946) o. a. — Les écrits de G. M. utg. av J. Lelaye (3 d., 1932). — Litt.: P. Wolff, La route d’un musicien: G. M. (1933; m. verkfört.); M. Henrion, La musique vocale de G. M. (i RM 1946). K.R-n Mihalovici [michaTåvisi], Mar c el, rumänsk tonsättare (f. 189 8 22/io), har stud, för bl. a. dTndy vid Schola Cantorum i Paris, där han 1932 tills, m. Honegger o. a. gr. kammarmusiksällskapet Le Triton. Verk: Operan Phädra (Stuttgart 1951), baletter, ss. Karagueuz (Paris 1925); film- och radiomusik; violinkons., Introduction et Mouve-ment symphonique (1925), Fantaisie (1930), Ca-priccio roumain o. a. ork.-verk; kammarmusik (2 stråkkvartetter, en stråktrio m. m.); pianostycken och sånger. G. M. Mika'don el. En dag i Titipu, operett i 2 akter. Musik av A. Sullivan till text av W. S. Gilbert. Uppförd ffg.: London 1885; Khmn 1887; Sthlm 1890; Gbg s. å.; Oslo s. å.; Hfors s. å. — Huvudroller: Yum-Yum (sopran), Nankipuh (tenor), Mikadon (bas), Koko (bas), Ka-tisha (mezzosopran). Mi'kkilä, T i m o, finländsk pianist (f. 1912 lfl/io), en av landets främsta, 1938— 50 pianolärare vid Sibeliusakad. i Hfors. Efter utbildning vid MK i Hfors och i Paris för bl. a. Nadia Boulanger deb. M. 1932 i Hfors och har framträtt i hem- och utlandet (Sverige ffg. 1945); även kammarmusikspelare. — Statligt akad.-stip. 1947—50 samt 1951—53. E. B. Mizkkola, Juho Viljo, finländsk tonsättare (f. 1871 21/i2), från 1901 verksam i Åbo, bl. a. som organist vid Mikaels-kyrkan 1907—50. Dir. mus. 1919. 921 922