NEW ORLEANS ofta tills, m. brodern, pianisten Jean N. (1918 —49), elev till Yves Nat vid MK i Paris. Å. B. Ne'vin, Ethelbert Woodbridge, amerikansk tonsättare och pianist (1862— 1901), världsbekant genom det i otaliga arr. förekommande pianostycket Narcis-sus op. 13 nr 4 (1891) och sången The rosary (1898). N. var elev av bl. a. von Bülow och Klind-worth i Berlin. Hans alstring omfattar nästan enbart pianostycken och sånger, i en mestadels salongssentimental stil. — Litt.: W. Thompson, The life of E. N. (1913); F. Rogers, Some memories of E. N. (i MQ 1917); J. T. Howard, E. N. (1935). H.M-g Newman [njo/man], Alfred, amerikansk tonsättare och dirigent (f. 1901), sedan 1939 verksam som filmkompositör i Hollywood. N. har stud, för bl. a. Pa-derewski i New York. Verk: Musik till filmerna Gunga Din (1939), How green was my valley (1941; Jag minns min gröna dal, 1942), Song of Bernadette (1943; Sången om Bernadette, 1944), Keys of the king-dom (1944; Himmelrikets nycklar, 1945), The razor’s edge (1946; Den vassa eggen, 1946) m. fl.; ork.-sviter; pianokvintett, pianosonat m. m. Newman [njo/mon], E r n e s t, engelsk musikkritiker och -skriftställare (f. 1868 30/n), i förstn. egenskap en av sitt lands mest ansedda. N. var musikkritiker i Manchestei’ Guardian 1905, Daily Post, Birmingham, 1906—19 och knöts 1920 till Sunday Times i London. — Bild sp. 1187. Skrifter: Gluck and the opera (1895), Mu-sical studies (1905), Edward Elgar (1906), Hugo Wolf (1907; ty. uppl. 1910), Richard Strauss (1908), The unconscious Beethoven (1927), The life of Richard Wagner (4 d., 1933—47), The man Liszt... (1934), Opera nights (1943; ny uppl. m. tit. More stories of famous operas, 1946), The Wagner operas (1949) o. a. B. Hbs Newmarch [njo:'ma:tj], Rosa Harriet, f. Jeaffreson, engelsk musikskriftställare (1857—1940), ådagalade som Queen’s Hall-ork :s i London programkommentator 1908—20 fin förståelse för samtida musik; red. ser. Living masters of music. Skrifter: Tchaikovsky (1900), Henry J. Wood (1904), Jean Sibelius (1905; ty. uppl. 1906), The Russian opera (1914; fr. uppl. 1922), Jean Sibelius (1939), The music of Czechoslovakia (1942) o. a.; utg. The concert-goer’s library (saml. programkommentarer; 3 d., 1928—30). B. Hbs New Orleans [njo: å/lianz], Louisianas största stad och en av USA:s viktigaste Ginette Neveu. hamnstäder (omkr. 567 250 inv. 1950), vars musikliv främst präglats av en livlig operaverksamhet. Anlagd av fransmännen 1718 och under fr. regim 1718—62 samt 1800—03 och dessemellan under sp. herravälde kom N. sistn. år att tillhöra USA. Musikkulturen har präglats av romanska traditioner, och operaintresset har ända in på 1900-t. dominerat musiklivet. Redan 1791 gästspelade ett fr. operasällskap i staden, och 1807 byggdes med Théåtre S:t Philippe den första operascenen, året därpå följd av Théåtre S:t Pierre, vartill 1809 kom Théåtre d’Orléans. Den sistn. brann 1813 men återupp-fördes omedelbart, såldes 1859, men spelade ännu 1866, då den ånyo eldhärjades. Dessförinnan, 1859, hade stadens främsta musikinst. grundats, French (New Orleans) Opera House, där talrika amer. premiärer på spec. fr. och it. opera ägde rum under 1800-t. Omkr. 1915 stagnerade verksamheten vid denna scen, som 1919 spolierades genom brand. Efter flera fruktlösa försök att återuppliva de gamla traditionerna inleddes 1943 med New Orleans Opera House Association en ny era med fri-luftsföreställningar och representationer i Mu-nicipal Auditorium. Från 1902 voro ivriga strävanden i gång för att starta en symfoniorkester, vilka dock först 1936 kröntes med framgång, då New Orleans Symphony Orch. organiserades, från 1944 med M. Freccia som ledare. Kammarmusiken har 1189 1190