NEY Symphony Orchestra, bildad 1937, som bl. a. under A. Toscanini (från 1937) utformats till en elitork. av första ordningen. Dess uppgifter falla huvudsaki. inom radion. Med offentliga kons, framträder däremot den ovannämnda New York City Symphony Orch., liksom den som American Orchestral Society 1920 gr. National Orchestral Association, vilken dirigerats av D. Fock, C. Clifton (1922—30) och därefter av L. Barzin. Sitt nuv. namn erhöll sammanslutningen 1930. Av förnämligare kammarork. må framhållas New York Little Symphony och American Chamber Music Ensemble, ledda av J. Barone resp. H. Kohon. Bland de talrika körsammanslutningama kunna endast de viktigare här nämnas. Harmonic Society avlöstes 1873 av den av L. Damrosch gr. Oratorio Society, som leddes av denne, F. och W. Damrosch samt A. Stoessel (1921—43). Är 1847 bildades Deutscher Liederkranz, ur vil-ken Arion Society framgick 1854; de båda manskörerna förenades åter 1918. Arion-kören konserterade i Europa 1892. En livaktig verksamhet har utvecklats av den 1866 gr. Men-delssohn Glee Club (dirigent från 1934 C. So-dero), medan den betydelsefulla, av F. Damrosch ledda Musical Art Society av 1884 upplöstes 1920. En framskjuten ställning intar den 1909 som McDowell Chorus gr. Schola Can-torum (nuv. namn från 1912), som dirigerats av K. Schindler (till 1926), Margarete Dessoff och H. Ross. Kammarmusiken vann först efter 1800-t:s mitt allmännare insteg i konsertlivet. Huvudorganisationer äro New York Chamber Music Society, bildad 1914 av Carolyn Beebe, med egen kammarensemble, samt Chamber Music Society of America av 1933. För kammarmusik och romanssång verkar den 1936 gr. organisationen New Friends of Music, som anordnar kons, i Town Hall med landets främsta artister. Musikutbildning, bibliotek, förlag etc. Bland stadens många musikskolor kunna nämnas New York Coll. of Music, gr. 1878, National Cons. of Music of America från 1885, vilket ss. enda MK i USA erhåller statsunderstöd och letts av bl. a. A. Dvorak (1892—95), E. Paur (1899—1902) och V. Safonov (1906—09), Metropolitan Cons. of Music, gr. 1886 och 1900 ombildat till American Inst. of Applied Music, samt det 1905 under F. Damrosch öppnade Inst. of Musical Art, som snart blev ett av landets ledande. Vid sidan av denna inst. står den 1920 gr. Juilliard Graduate School (dir. sedan 1945 W. Schuman), som tills, m. Inst. of Musical Art bildar Juilliard School of Music, finansierad genom en privat donation, Juilliard Musical Foundation. För kyrkomusiken verkar Manhattanville Coll. of the Sacred Heart (1918). Musikvetenskapen bedrives vid det 1754 gr. Columbia Univ. med musiksektion sedan 1896, vartill kommer New York Univ. 1195 (gr. 1830), vars musikdep. i Washington Square Coll. daterar sig från 1923. Betydande musikbibi, finnas i New York Public Library, Lenox Library och Inst. of Musical Art, varjämte Metropolitan Museum of Arts (katalog 1902) äger en stor musikinstr.-saml. (Crosby Brown Collection). Bland ledande inhemska musikförlag märkas G. Schirmer Inc. från 1861, ett av världens största, Carl Fischer Inc., gr. 1872, samt Associated Music Publishers från 1927. Schirmer utg. sedan 1915 tidskr. Musical Quarterly; andra ledande publikationer äro The musical courier (från 1880) och Musical America (från 1898). Inom instr.-tillverkning kan särsk. pianofabrikationen framhävas med Steinway & Sons (1853) som främsta företag. Av de talrika konsertlokalerna i New York märkes särsk. den på W. Damroschs initiativ tillkomna och av A. Carnegie bekostade Car-negie Hall, öppnad 1891. Ofta använd är även Town Hall (1921). Jämförande art.: Förenta staterna. Litt.: H. E. Krehbiel, Notes on the cultiva-tion of choral music and The Oratorio Society of New York (1884); dens., The Philharmonic Society of New York (1892); dens., Chapters of opera (31911); C. Saerchinger, Musical landmarks in New York (i MQ 1920); I. Kolodin, The Metropolitan Opera 1883—1935 (1936); E. T. Rice, Thomas and Central Park Garden (i MQ 1940); R. Aldrich, Concert life in New York 1902 —1923 (1941); J. Erskine, The Philharmonic-Symphony Society of New York... (1943); Mary Ellis Peltz, Metropolitan Opera milestones (1944); W. H. Seltsam, Metropolitan Opera annals... (1947); J. Erskine, My life in music (1950). G.P. Ney [na1], Elly, tysk pianist (f. 1882 27/0), en av sin samtids främsta Brahms-tolkare. — Prof. 1937. — Bild sp. 1198. Utbildad för bl. a. I. Seiss vid MK i Köln samt för Leschetizky och Sauer vid MK i Wien var N. 1902—05 lärare vid förstn. inst. Hon deb. 1905 i Wien och företog därefter vidsträckta turnéer (bl. a. i USA), överallt beundrad för sitt virilt storslagna och samtidigt innerligt poetiska spel (Sverige ffg. 1912, senast 1933). År 1932 gr. hon Elly Ne y-t r i o n (tills, m. violinisten M. Strub och violoncellis-ten L. Hoelscher), som snabbt vann berömmelse. — G. 1. ggn 1911—27 m. dirigenten Wil-lem van Hoogstraten. — Litt.: C. von Pidoll, E. N. G.P. NezerFtis, Andreas, grekisk tonsättare (f. 1897). Elev av MK i Aten har N. skrivit operor, ork.-verk (en symf. och en violinkons. m. m.), körverk, kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. Nezjda'nova, Antonina Vasiljevna, rysk operasångerska, sopran (1875—1950), 1196