NICODÉ Otto Nicolai. Litografi av J. Kriehuber. vid MK i Wien och Dresden och var 1924—33 musikchef vid radion i Breslau. Han räknas f. n. som en av de främsta företrädarna för den lättare musiken i Tyskland. Skrev operetterna über alles siegt die Liebe (Berlin 1940) och Das Halsband der Königin (München 1948), mus. lustspel ss. Dos kleine Hofkonzert (Berlin 1937), Der Prinzgemahl (1938), Titus macht Karriere (1940) m. fl., scen- och filmmusik, körverk m. m. G. P. Nicodé, Jean Louis, tysk dirigent och tonsättare (1853—1919), ägnade sig från 1900 helt åt komposition. Prof. 1918. N., som stud, vid Kullaks Neue Akad. der Tonkunst i Berlin, var 1878—85 pianolärare vid MK i Dresden och 1885—88 ledare av de filharm. kons. År 1893 gr. han N i c o d é-K o n-z e r t e, 1896 N i c o d é-C hor och framförde i synnerhet nya verk för kör och ork. Han skrev 4 symf. dikter, körverk, kammar- och pianomusik, sånger m. m. — Litt.: T. Schäfer, J. L. N.... (1907). H.M-g Nicolai, Otto, tysk tonsättare (1810— 49), som musikdramatiker främst känd genom den komiska operan Die lustigen Weiber von Windsor, som snabbt erövrade operascenerna och ännu bevarar sin ställning i den internat. repertoaren. N. stud, för B. Klein och Zelter i Berlin och för Baini i Rom 1833—36, där han var org. vid preussiska legationskapellet. Han var i Wien 1837—38 dirigent vid Kärntnertor-Theater och hovkapellm. 1841—47, från 1848 verksam som kapellm. vid hovoperan i Berlin och som ledare för Domchor där. För italienska scener skrev han operorna Enrico II (Trieste 1839), Il tem-plario (Turin 1840), Odoardo e Gildippe (Tu 1199 rin 1841) och II proscritto (Milano s. å.). Huvudverket, Die lustigen Weiber von Windsor (Berlin 1849, Muntra fruarna i Windsor, Sthlm 1857) vittnar i melodiken om påverkan av it. musik och även om romantisk tysk opera (We-bers Oberon). N. skrev även sånger, kammarmusik, kyrkliga komp., symfonier m. m. Han gr. 1841 Wiener Philharmonie. Litt.: O. N:s Tagebücher (utg. av W. Alt-mann 1937); G. R. Kruse, O. N. ... (1911); dens., O. N:s italienische Opern (i SIMG 1910/11). E. S-m Nicolai, P h i 1 i p p, tysk präst och författare (1556—1608), från 1601 verksam i Hamburg. N. publ. bl. a. Freuden Spiegel dess ewigen Lebens (1599), där hans mest kända koraler återfinnas: Wachet auf, ruft uns die Stimme och Wie schön leuchft uns der Morgenstern (nr 587 och 55 i SvK 1939). Det må framhållas, att den senare texten ej, som man tidigare antagit, är en kontrafakt: den profana kärleksvisa, som satts i samband med textens början, är av yngre datum. B. Hbs Nicola'us Herma'nni (Nils Hermansson), hymndiktare (1326—91), en av Sveriges mest berömda under medeltiden, 1374 biskop i Linköping; Sveriges sista katolska helgon. Efter juridiska stud, i Paris och Orléans tog han aktiv del i hemlandets politiska strider och verkade ivrigt inom kyrkan, bl. a. berikande dess litt. med officier till Ansgars, S:ta Annas och den hel. Birgittas ära. Särsk. känd är den inledande antifonen Rosa rörans bonitatem ur det sistnämnda. B. B-g Niedermeyer [fr. uttal: nidärmäjä/r], Louis Abraham, fransk tonsättare och pianist av schweizisk börd (1802—61), återupprättade 1853 i Paris det av A. É. Choron gr. Cons. de Musique Classique et Religieuse under namnet École Nie-d e rm e y e r. N. startade 1857 tills, m. J. d’Ortigue i Paris La Maitrise, tidskr. för greg. sång (ensam utg. från 1858). Han skrev operor, kyrko-, orgel-och pianomusik, sånger, Traité théorique et pratique de 1’accompagnement du plain-chant (tills, m. d’Ortigue; 1855; 21876) m. m. — Litt.: Vie d’un compositeur möderne (1893). Niehoff, Dina, ->Edling. Nielsen, Adolf Kristo'ffer, norsk dirigent och tonsättare (f. 1890 n/i), efter stud, vid MK i Oslo (bl. a. Haaland och Hans Hansen) samt för Holter, Ander-sen-Wingar, Brustad och Valen kapellm. vid Det norske teater i Oslo från 1922. Verk: Scenmusik till Tyrihans (H. Garborg; 1200