NIEMELÄ 1907—17 musikkritiker i Leipziger Neu-este Nachrichten. N. stud, för fadern, pianisten och tonsättaren Rudolf N. (1838—98), Humperdinck, vid MK i Leipzig för bl. a. Reinecke samt var elev av H. Riemann och Kretzschmar vid univ. där. Som tonsättare odlar han företrädesvis den lyriska, intima miniatyren i smärre ork.-verk och en stor mängd pianokompositioner. Skrifter: Über die abweichende Bedeutung der Ligaturen in der Mensuraltheorie der Zeit vor Johannes de Garlandia... (diss 1901), Musik und Musiker des 19. Jahrh:s... (1905), Die Musik Skandinaviens ... (1906), Das Klavierbuch. Geschichte der Klaviermusik und ihrer Meister bis zur Gegenwart... (1907; 111922), Die musi-kalische Renaissance des 19. Jahrh:s (1911), Die Musik der Gegenwart... (1913; 201925), Jean Sibelius (1917), Die nordische Klaviermusik (1918), Die Virginalmusik (1919), Meister des Klaviers...; (1919; °-141921), Brahms (1920; 141933; eng. uppl. 21937) o. a.; utg. P. E. Bachs Versuch über die wahre Art das Clavier zu spielen (1906; 31921) m. m. B. Hbs NFemelä, Kerttu Siviä (T i i), finländsk konsertsångerska, sopran (f. 1918 30/3), framstående lied-sångerska. N., som stud, vid Si-beliusakad. i Hfors för bl. a. Ingeborg Funtek och Lahja Linko, deb. med stor framgång i Hfors 1944 och har konserterat i Skandinavien (Sthlm ffg. 1947), Island och USA. — G. 1944 m. pianisten Pentti Koskimies. A. F. Nietzsclie [ni/tfo], Friedrich Wilhelm, tysk kulturfilosof (1844—1900), prof, i klassisk filologi vid univ. i Basel 1869—79, därefter mycket på resor; drabbad av sinnessjukdom 1889. N. var höggradigt musikalisk, vilket märkes bl. a. i hans språkbehandling, och framträdde själv som tonsättare med körkomp. och lieder. I sina brev och i en del större arbeten berör N. ofta mus. ämnen. Största berömmelse vann han här med Die Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik (1872; 21874) med dess lära om musiken som det dionysiska rusets främsta konstnärliga uttrycksmedel. N. var först en hängiven beundrare av Wagner för att sedan bli dennes oförsonlige fiende. Skrifter (u. n.): Richard Wagner in Bayreuth (1876), Der Fall Wagner (1888; 21892), Nietzsche contra Wagner (1888) o. a. S. W. Litt.: Elizabeth Förster-Nietzsche, Wagner und N.... (1915); L. Grieser, N. und Wagner. Neue Beiträge... (1923; m. bibliogr.); K. Hil- debrandt, Wagner und N., ihr Kampf gegen das neunzehnte Jahrh. (1924); J. W. Klein, N. und Bizet (i MQ 1925); H. Baugh, N. and his music (i MQ 1926); G. Abraham, N:s attitude to Wagner.... (i ML 1932); H. Daffner, F. N:s Randglosen zu Bizets Carmen (1938); E. Rup-recht, Der Mythos bei Wagner und N.... (1938). Nigg, S e r g e, fransk tonsättare (f. 1924 8/ö), utbildad vid MK i Paris av bl. a. Messiaen samt av Leibowitz. Efter att först ha anknutit till asiatisk musik har han från mitten av 1940-t. framträtt som utpräglad atonalist, helt vunnen för det schönbergska tolvtonssystemet. Verk: Melodramen Perséphone (1943); symf. dikterna Timour (1944) och Yassaq (1945), Trois fragments symphoniques (1947), Concertino för piano, blåsinstr. och slagverk (1944), Variations för piano och 10 instr. (1946), Concerto 'för piano, stråkork. och slagverk (1947); pianomusik och sånger m. m. K. R-n Nfggli, Friedrich, schweizisk tonsättare och pianist (f. 1875 15/i2), son till musikskriftställaren Arnold N. (1843— 1927), vilken bl. a. utgav SchwM 1890—98. N., som stud, vid MA i München (Rheinber-ger o. a.), för I. Knorr och Kwast i Frankfurt a. M., Sgambati i Rom och Fauré i Paris, blev 1900 lärare i piano vid MK i Zürich. I sina komp., sångspel, körverk, kammarmusik och sånger, förenar N. på ett lyckligt sätt folkligt och konstnärligt. Han har även bearb. folkvisor och utg. pianoped. arbeten. G. M. Nijinska, Nijinskij ->Nizjinska, Nizjin-skij. Nfkisch, Artur, ungersk dirigent (1855—1922), som ledare av Gewand-hausorch. i Leipzig från 1905 och genom talrika turnéer i Europa och USA berömd som en av samtidens främsta. — Prof. 1901. LMA 1903. — Bild sp. 1218. Utbildad vid MK i Wien för Dessoff (komp.) och J. Hellmesberger (violin) verkade N. som violinist i därvarande hovkapell; 1878—89 kapellmästare vid operan i Leipzig. Ären 1889— 93 ledde han Boston Symph. Orch. och var 1893—95 dir. för operan i Budapest samt dirigent för de filharm, konserterna där. Efter 1897 var N. ständig gästdirigent vid flera av världens ledande ork., bl. a. Philharm. Orch., Berlin, och Royal Philharm. Society, London. Dir. för MK i Leipzig 1902—07. N., som från början av 1900-t. täml. allmänt betraktades såsom en av de mest lysande orkesterdirigenterna i Europa och åtnjöt en ofantlig popularitet, vann sina första framgångar som tolk av Schumann och Liszt. Ännu berömdare blev han senare såsom dirigent av 1215 Tryckt 10/n 51 1216