PAUL, O. Pathétique [-tfkk], förk. av So na te pathétique, fr., den patetiska sonaten, populär benämning på Beethovens Grande sonate pathétique pour le piano-forte, c-moll op. 13 (1797—98). Även Tjajkovskis symf. nr 6, h-moll, op. 74 (1893) bär denna bet., föreslagen av tonsättarens broder Modest och godkänd av den förre: Symphonie pathétique. Patti, Adela (Adelina) Juana Maria, italiensk operasångerska, sopran (1843 —1919), med sin ovanligt klangsköna stämma, fullkomliga koloraturteknik och fördelaktiga apparition under sin glanstid världens kanske mest firade sångartist. — LMA 1900. Litt. et art. med briljanter s. å. P:s föräldrar, som båda voro erfarna sångare, ledde henne redan 1850 in på artistbanan, och under de följ, åren framträdde hon flitigt på konserter bl. a. i USA. Hennes debut som operasångerska skedde 1859 i New York i ti-telr. i Lucia di Lammermoor och blev en lysande framgång. Triumferna fortsatte i London (1861), Paris (1862) och Wien (1863). Efter 1870 turnerade P. i både Europa (Sthlm 1900) och Amerika, överallt hälsad som en sångkonstens drottning. Hon drog sig 1895 tillbaka från scenen, men hennes off. avskedskons, ägde rum först 1906. P:s repertoar omfattade de flesta av de stora koloraturpartierna i de gängse operorna av Mozart, Bellini, Donizetti, Rossini, Verdi, Mey-erbeer, Gounod m. fl. — G. 2. ggn 1886 m. den franske operasångaren, tenor, E r n e s t Nicolas (Nicolini; 1834—98), 3. ggn 1899 m. friherre Olof Rudolf Cederström (1870— 1947). — P. utgav sina memoarer, My remini-scenses, 1909. — Litt.: H. Klein, The reign of A. P. (1920). Bland P:s sångbegåvade syskon märkas konsertsångerskan, mezzosopran, Amelia Patti (1831—1915), g. m. den amerikanske impressarion Maurice Strakosch, och konsertsångerskan, sopran, Carlotta Patti (1836—89) som framträdde i Sthlm och Gbg 1868. G. 1879 m. den belgiske violoncellisten Ernst de Munck (1840—1915). G. T-n Pa'tzak, Julius, österrikisk opera-och konsertsångare, tenor (f. 1898 ®/4), har med sin romantiskt vackra, böjliga stämma vunnit uppskattning i lyriskt-dramatiska huvudroller spec. inom tysk opera samt som oratorie- och liedsång-are. P:s tolkningar av Tamino i Trollflöjten och Evangelistens parti i Matteus-passionen anses förebildliga. — Kammer-sänger 1939. P. stud. bl. a. musikhistoria och -teori i Wien, var en tid kapellm. och deb. i Reichenberg Adelina Patti. 1926 som Radames i Aida. Främst verksam vid Staatsoper i München (från 1928), har han gästat operorna i Berlin och Wien samt festspelen i bl. a. Salzburg; f. n. engagerad vid Staatsoper och från 1948 lärare vid MA i Wien. G. T-n (von) Pauer [pa°'ar], Max, österrikisk pianist och pianopedagog (1866—1945), dir. vid MK i Leipzig 1924—32 och vid MH i Mannheim 1933—34; berömd särsk. som Beethoven-tolkare. — Litt. et art. 1922. LMA 1930. — Bild sp. 111. P. stud, för fadern och V. Lachner; framträdde 1885 med ork. i London och blev 1887 lärare vid MH i Köln och 1897 vid MK i Stuttgart, där han var dir. från 1908. Turnerade i Europa (Sverige ffg. 1922) och USA (ffg. 1913) samt utg. pianostycken, Unser selt-sames Ich ... (1942), klaververk av Schumann m. m. Fadern, pianisten Ernst P. (1826—1905), var bl. a. lärare vid Royal Acad. of Music i London 1859—64, från 1883 vid Royal Coll. of Music; återvände 1896 till Tyskland. Gav med början 1861 hist. konserter med cembalo- och pianomusik, skrev operor, symf. c-moll op. 50, kammar- och pianomusik samt utg. Alte Klavier-musik (12 d.)och Alte Meister med klavermusik av äldre eng., it., fr. och ty. tonsättare, piano-ped. arb. m. m. Å. B. Pauke ->Puka. Paul [pa°l], Oskar, tysk musikhistoriker (1836—98), dr phil. i Leipzig 113 114