P LI É Pochetter. Omkr. V7 storlek. Plié, fr., av plier, böja, i klassisk balett: knäböjning. Grand p.: djup knäböjning med tåhävning. Dem i-p. innebär att knäna böjas så långt det går utan att hälarna lyftas från golvet. K. R-n Plocek [plå'tsek], Alexander, tjeckisk violinist (f. 1914 26 / 2), sedan 1948 solo violinist vid Tjeckiska filharmonin i Praha. P., som utbildats vid MK i Praha och École Normale de Musique i Paris, var 1941—46 pri-marie i Pragkvartetten och gr. Pålenicek—Plocek—Sådlo-trion. Ploug [plåu], Hother, dansk skriftställare (1856—1932), son till den danske diktaren P. C. Ploug. P. var en mångsidig kulturpersonlighet och har skrivit viktiga musikhist. art., bl. a. om P. Heise; har även komp, sånger. Er-l Plutarchos [-taTkås], grekisk essayist (46—120 e. Kr.), vars skrift om musiken är synnerligen viktig för vår kunskap om den grekiska tonkonsten, då den kompilerar en rad tidigare musikskriftställare, bl. a. Aristoxenos och Platon. Skriften har utg. av Wyttenbach (1795—1809), Volkmann (1856), R. Westphal (1865; med ty. övers, och kommentar), Weil och Reinach (1900; med kommentar) och G. Skjerne (1939; da. övers, och kommentar). M. T. 203 Plüddemann, Martin, tysk tonsättare och musikpedagog (1854—97), känd främst genom sina ballader; skrev även manskörer, sånger samt polemiskt tillspetsade skrifter om ny musik. Utbildad vid MK i Leipzig och i sång för J. Hey i München var P. från 1887 dir. för Sing-akad. i Ratibor och från 1890 sånglärare vid Steiermärkische Musikschule i Graz. Litt.: R. Batka, M. P. und seine Balladen (1895); L. Schemann, M. P. und die deutsche Ballade (1930). H. M-g Pneuma [pne'vma], grek., luft, andedräkt, under senmedeltiden bet. på de långa melismer, som sjöngos över enstaka vokaler el. stavelser och som motsvarade den äldre bet. neuma inom den äldsta kristna liturgin. Pneumatfk (av grek, pneuma, luft) benämnes inom orgelbyggeriet principen att låta komprimerad luft svara för huvudparten av den kraftutveckling, som erfordras för att överföra. impulser från den spelandes händer och fötter till orgelns ljudande delar. Ett första steg att utnyttja p. var den av C. S. Barker år 1832 uppfunna pneumatiska maskinen, vilken dock endast innebar en pneumatisk hjälpanordning i en f. ö. mekanisk traktur; 35 år senare började helpneuma-tiska system i form av ->rörpneumatik att till-lämpas i praktiken. B. K. Pneumatisk maskin, ->Barker, C. S., och Pneumatik. Pochette [påje'tt], fr. (eng. kit, ty. Ta-schengeige), ett litet stråkinstrument, som under 1600- och 1700-t. användes som dansmästarefiol. P. härstammar från ->gigan och förekom i två typer, en äldre, liknande ->rebecen med välvd botten och otydligt markerad korpus, samt en yngre i gamba- el. violinform. En pochette d’a m o u r med resonanssträngar förekom under 1700-t. Litt.: D. Fryklund, Studien über die P. (1917); dens., En p. d’amour av Thomas Edlinger d. ä. (1918). Å. L-y Pochon [påjå'n], Alfred, amerikansk violinist och tonsättare av schweizisk börd (f. 1878 30/7), var 1902—27 2. violinist i Flonzaleykvartetten, som han fick i uppdrag av E. J. de Coppet att org., och 1929—38 ledare för och 2. violinist i den av P. gr. Stradivarius String Quar-tet, New York. Blev 1941 dir. vid MK i Lausanne. — Amer. medb. 1928. P. var elev av bl. a. Thomson vid MK i 204