ROESELING Tills, m. brodern, läkaren Nils R. (f. 1870 6/fl), var han en av gr. av Filharm, selskab i Oslo och dess ordf. 1920—27. Nils R. var bl. a. ordf, i Musikföreningen 1909—10 och 1913—14. Roeseling [rö/za-], K a s p a r, tysk tonsättare (f. 1894 5/5), stud, vid MH i Köln, där han blev lärare 1950. Har skrivit en symf. (1948), mässor, oratorier, körer, kammar-, orgel- och pianomusik. Roesgen- Champion [rö'sgan- |'anpiå'n], Marguerite, fransk tonsättare och cembalist av schweizisk börd (f. 1894 25/i), utbildad vid MK i Genève av bl. a. Ernest Bloch och Jaques-Dalcroze; sedan slutet av 1920-t. bosatt i Paris. Som tonsättare är hon utpräglad neoklassicist. Verk: Concerto grosso för ork. (1931), en kons. (1946), Danceries (1936), rapsodi (1944) för piano och ork., concertino (1947), Intro-duction, sarabande et toccata (1933), Aquarel-les (s. å.) för cemb. och ork. o. a. ork.-verk; en mässa o. a. kyrkomusik; kammar- och pianomusik; sånger, även m. ork., m. m. K. R-n Roeske [ro/ska], Fred(e)rik Jan, holländsk tonsättare och kördirigent (f. 186 8 27/io), från 1896 ledare för kungl. manskören Apollo i Amsterdam, som genom honom fått en ledande ställning och med vilken han turnerat (Sverige 1948). R., som utbildats vid bl. a. MK i Amsterdam, var lärare där 1922—34. Han har lett talrika manskörer, för vilka han även komp, sina mest kända verk, ss. Het geuzenvendel op den thuismarsch, Gebed voor den tempel, Neer-lands mannenzang o. a. G. P. de Roga'tis, P a s q u a 1, argentinsk tonsättare av italiensk börd (f. 1881 17/5), kom redan 1883 till Buenos Aires, där han efter stud, vid kons, själv blev lärare. Verk: Operor, främst Huemac (Buenos Aires 1916); 2 vl.-kons., symf. dikter o. a. ork.-verk; kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. Roger-Ducasse [rå^e^-dyka^], Jean Jules Amable, fransk tonsättare och musikpedagog (f. 1875 18/4), åtnjuter trots en rätt sparsam produktion anseende som en av Frankrikes representativa tonsättare i vår tid. R., som utbildades vid MK i Paris av Fauré (komp.), Gédalge (kontrapunkt) m. fl., har mottagit starka intryck av Fauré men därjämte även impulser från Debussy. År 1902 belönad med lilla Rompriset för kantaten Al-cyone, bröt han 1909 igenom som tonsättare med en Suite frangaise för ork. R. utnämndes 1909 till inspektör för sångundervisningen i Paris skolor (senare generalinspektör) och blev 1935 lärare vid MK; har utg. flera musikped. arb. och självbiogr. L’écran des musiciens (1930). Verk: Komiska operan Cantegril (Paris 1931), mimodramen Orphée (m. kör; Petersburg 1914); en symf., de symf. dikterna Au jardin de Marguerite (1901—05), Sarabande (1911) och Ulys-se et les sirènes (1938; alla m. vokala inslag), Nocturne de printemps (1918), Marche fran-caise (1919), Épithalame (1923), scherzot Le joli jeu du furet (1930) o. a. ork.-verk; 2 stråkkvart., en pianokvart. (1899—1912), stråktrio o. a. kammarmusik; pianostycken och sånger m. m. — Litt.: L. Cellier, R. (1920; m. verkfört.). K. R-n Roger Henrichsen, Börge, ->Hen-richsen. Rogeri [rådjeTi], Giovanni B a t-t i s t a, italiensk violinbyggare (omkr. 1650—omkr. 1730), tillhörande Cremona-skolan och elev av N. Amati och Stradi-vari. Hans välgjorda arbeten stå högt i kurs; i synnerhet hans violonceller ha rönt stor uppskattning. R:s son, Pietro Giacomo (omkr. 1680— efter 1730), efterbildade i stor utsträckning fadern. Hans violonceller och altvioliner äro talrika och av god kvalitet. Med R. får icke förväxlas violinby ggarf amil -jen R u g g e r i, vars medlemmar Francesco, med tillnamnet il Per, och sönerna G i a-cinto Battista och Vincenzo verkade i Cremona omkr. 1670—omkr. 1725. Den mest betydande är fadern, som var elev av Amati, vars modeller han kopierade. Hans violonceller äro vackra och tonsköna. Å. L-y Rogers [rå'd3az], Bernard, amerikansk tonsättare (f. 1893 4 /2), vars starkt personliga stil undei- senare år närmat sig neoklassicism. R. har stud, för bl. a. Ernest Bloch, vid Inst. of Musical Art i New York under Goetschius, var 1925—28 bosatt i England och stud, därefter en tid för Nadia Boulanger i Paris. Han blev 1929 lärare i komp, vid Eastman School of Music, Rochester, och är sedan 1915 medarb. i tidskr. Musical America. Verk: 3 operor (The warrior, 1944; New York 1947) och filmmusik; 4 symf.: nr 1 Adonais (1925), nr 2 (1928), nr 3 (1936) och nr 4 (1945) samt en rad smärre ork.-verk ss. Five fairy tales (1934), The dance of Salome (1939), The song of the nightingale (s. å.), Invasion (1940), Characters from Hans Christian Ander sen (1944), uvertyren Amphitryon (1946), Soliloquy för fl. och stråkar (1922) m. fl.; körverk, bl. a. The passion (1941—42); kammarmusik m. m. Utg. The art of orchestration... (1951). — Litt.: D. Diamond, B. R. (i MQ 1947; m. verkfört.). G. M. Rogers [rå^az], G i n g e r, amerikansk dansös och filmskådespelerska (f. 1911), framträdde först i operetter men 423 424