ROKKONES yngre broder, Ernst (f. 1840), dog som violinist i Sthlm. J. R:s andre son, dirigenten och organisten Ferdinand August R. (1822—1900), utbildad vid bl. a. MK i Hildesheim och för Schwenke i Hamburg, blev 1845 stadsmusiker i Kristiansand och verkade 1851—53 som t. f. och från 1859 som ord. domkyrkoorg. där. Åren 1853— 57 dirigerade han Den nationale scene, 1854— 59 Håndverkersangforeningen och 1856—59 Harmonien i Bergen. I Kristiansand ledde han bl. a. Håndverkerforen:s kor 1847—53 och Han-delsstandens sangforen. under omkr. 25 år efter 1859, var dessutom musiklärare vid seminariet och katedralskolan samt gr. 1867 Musikföreningen. — G. m. sångerskan, alt, Birgitte (Githa) Guldbrandsen (1839—1927). Deras äldste son, organisten och musikskriftställaren Gottlieb Ferdinand R. (1860— 1928), blev efter stud, för bl. a. fadern, L. M. och P. Lindeman i Oslo och Homeyer i Leipzig 1887 org. och sånginstruktör i Tönsberg, 1887 —1927 dessutom lektor vid högre allm. lärov. där. Ordf, i Norges organistforen. 1907—13; även musikkritiker. Utg. Kortfattet Haandbog om Orgelet (1891), Kortfattet Haandbog om Pianofortet (1892), Historisk Oversigt over Musik-forholdene i Christianssand (1892), Tönsberg Sångförening. 1846—1896 ... (1896) jämte art. i fackpressen. — Litt.: H. Hals II, Sang gjennem 100 år (1946). En yngre son till A. R., organisten och tonsättaren Ingarth R. (f. 1869 V?), stud. bl. a. vid MK i Oslo och Sthlm samt i Berlin; org. och sånglärare i Grimstad 1893—99 och i Hau-gesund 1901—39. Komp. ork.-stycken, körverk, däribl. kantater, kammarmusik, kör- och solosånger, däribl. Hauge sundsang en (1903) och Speidepikesang (1919), samt orgelstycken. H.K. Ro'kkones, Ragnhild Synnöve (S u n-ny), norsk sångerska, sopran (1908—50), deb. 1946 i Oslo och medv. vid opera-och operettföreställningar samt gav kons., även i radio, i Norden och Tyskland. Rokoko ->Galant stil. Rokseth [rå'k-] (till 1925 Rihouèt), Yvonne, fransk musikforskare (1890— 1948), bidrog att belysa 1200-t:s fler-stämmiga musik genom sin monumentala utgåva av hdskr. H 196 i Montpellier. R. stud, först medicin och filosofi, därefter musik vid MK i Paris, Schola Cantorum (Roussel) och Sorbonne (Pirro). Hon har verkat som organist och 1933—37 som bibliotekarie vid nämnda kons, och vid nationalbibks mu-sikavd.; därefter lärare (1948 prof.) i musikhistoria i Strasbourg och föreståndare för det musikvetensk. inst. R. har publ. nyutgåvor av äldre verk, bl. a. några av Attaignants orgelböcker från 1531 (i PSFM 1925 och 30). Även som tonsättare har R. framträtt, främst med kammarmusik, sånger och ett Te Deum vid Frankrikes befrielse (1945). Skrifter: La musique d’orgue au 15e siècle et au début du 16e (diss. 1930), La musique d’orgue du 13& au 17e siècle (i Bulletin tri-mestrielle des amis de 1’orgue, 1931—36), Grieg (1933), Polyphonies du 13e siècle. Le manuscrit H 196 de la faculté de médecine de Montpellier (4 bd, facs., transkr. och utförlig kommentar, 1935—39, bd 4 dock tillgängligt först 1948), Antonia Bembo, composer to Louis XIV (i MQ 1937), Danses cléricales du 13e siècle (i Me-langes 1945, Publications de la faculté des lettres de 1’Univ. de Strasbourg, 1947), La litur-gie de la passion vers la fin du 10e siècle (i RdM 1949—50). — Litt.: G. Thibault & F. Lesure, Y. R. (i RdM 1948; med verkfört.); L. Schra-de, Y. R. in memoriam (i JAMS 1949). M.T. Roland, Mar c (eg. Adolf Beeneken), tysk tonsättare (f. 1894 4/i), teaterkapellm. i bl. a. Berlin, där han till 1920 var assistent hos Jean Gilbert. R. har skrivit den komiska operan Der lange Pfeffer (Halle 1952), operetten Liebe und Trum-petenblasen, ork.-verk, sånger och filmmusik. Roland-Manuel ->Manuel. Roldån, A m a d e o, cubansk tonsättare, violinist och dirigent (1900—39), vars verk inspirerats av afro-cubansk folkton. R., som föddes i Paris, stud, violin vid MK i Madrid, komp, för P. Sanjuån i Habana och blev 1932 ledare för Orquesta Filarmonica där; gr. 1921 även ett kammarmusiksällskap. Bland hans verk märkas 2 baletter, Overture sobre temas cubanos (1925), Danza negra för en röst och 7 instr. (1929), Motivos de son för en röst och 9 instr. (1930), pianostycken och sånger m. m. G. M. Rolf (eg. Johansson), Ernst Ragnar, vissångare och revy artist (1891—1932), under 1910—20-t. ofantligt populär i de nord, länderna genom sin personliga charm och sitt smittande friska föredrag; de med stor lyx uppsatta Rolfrevyerna bildade epok i sv. ögonfägnande underhållning. Många av R. lanserade schlager, Mitt svärmeri, De’ ä’ grabben med chokla’ i, Bättre och bättre dag för dag, Din vår är min vår m. fl., blevo långvariga örhängen. R. började 1908 som vissångare och var några år knuten till olika teatersällskap. Som egen revydir. arbetade han från 1921 först på olika Sthlmsteatrar, senare även i Oslo, Khmn och Hfors. Ett av honom 1915 gr. musikförlag upphörde efter hans död. — G. 3. ggn 1930 m. den norska revyskådespelerskan Solveig Jenny (Tutta) Bemtzen (f. 1907 7/i0). H. M-g Rolla, Alessandro, italiensk violi 427 428