S C H I ö RRI N G den i Häradshammar (111/2 stämmor, manual och pedal) bevarats. Litt.: E. Erici, Orglar och orgelbyggare i Linköpings stift (i Linköpings stift i ord och bild, 1949); dens., Kring den återuppståndna Jonse-redsorgeln (i Julhälsningar ... Göteborgs stift 1951). B. K. Schiörring, N i e 1 s, dansk musiker (1743—98), elev av Scheibe och C. P. E. Bach, blev 1773 cembalist i Det kgl. ka-pel i Khmn; kgl. kammermusicus 1775. S. utgav koralböcker (1781 och 83), Selskabs-Sange med Melodier (2 bd, 1785—89), Arier og Sange... af danske og översatte Syngestyk-ker (2 bd, 1786—89), avspeglande tidens musikliv, samt komp. bl. a. Sange ved Prints Christian Frederiks Vugge (1787). Er-l Schiörring, Nils, dansk musikhistoriker (f. 1910 8/4), mag. art. vid Khmns univ. 1933 och s. å. anställd vid Musik-historisk Museum; dr phil. 1950. S. blev 1939 musikanmälare i Nationaltidende och 1949 i Berlingske Tidende i Khmn, var 1943—45 red. för Dansk Musiktidsskrift och har medarb. i olika encyklopedier, bl. a. är han dansk avdelningsred. för detta lexikon och medarb. under sign. Sch. Han har medv. vid olika utgåvor, bl. a. av T. Kingos saml. verk (bd 3 o. 7, 1939—45) samt i Gamle danske viser (5 bd, 1941—42; tills, m. A. Arnholtz och F. Vi-derö). Skrift: Det 16. og 17. århundredes verds-lige danske visesang (2 bd, diss. 1950). S:s far, violinisten Johannes Christian Frederik S. (1869—1951), konserterade några år i England. Han blev 1893 medl. av Det kgl. kapel i Khmn, konsertm. 1917—34, och var lärare vid MK 1909—48. Farfadern, violinisten Christen Christian Frederik S. (1837—93), var från 1858 medl. av Det kgl. kapel, från 1870 som konsertm.; även medl. av den första Neruda-kvartetten samt från 1884 lärare vid Blindeinst. Khmn. Er-l Schiötz, A k s e 1, dansk opera- och konsertsångare, tenor (f. 1906 1/9), inter-nat. känd genom talrika gästspel och grammofoninsjungningar (bl. a. Schu-berts Die schöne Müllerin och Schu-manns Dichterliebe). S. blev cand. mag. vid Khmns univ. 1930 och verkade först som lärare; stud, samtidigt sång för V. Lincke, Agnete Zacharias och J. Forsell, deb. 1938 och hade 1940 sitt avgörande genombrott som romans- och oratorie- sångare. Med sin ljusa stämmas charm och sitt genomkultiverade föredrag har han vunnit en enastående position inom da. musikliv och har bl. a. sjungit i Glyndebourne 1946, USA 1948, Edinburgh 1949 och Perpignan 1951. Han har flera gånger gästspelat på Det kgl. teater i Khmn (ffg. 1939 som Ferrando i Cosi fan tutte) samt konserterat i hela Skandinavien (Sthlm ffg. 1941). — Utg. Kunst og kamp (1951; själv-biogr. tills, m. Gerd S.). H.G. Schje'Iderup, Gerhard Rosenkrone, norsk tonsättare och musikskriftställare (1859—1933), sitt lands mest betydande operakompositör, vars tonspråk influerats främst av Wagner men även av norsk folkmusik. Efter stud, vid univ. i Oslo var S. från 1878 elev av MK i Paris, där Franchomme (vlc.), A. Savard (musikteori) och Massenet (komp.) voro hans lärare. Under studietiden konserterade han som cellist i Norge tills, m. sina systrar, violinisten Margrete S. och pianisten Henriette S. I Paris skrev S. sina första verk, men den eg. vändpunkten i hans utveckling blev upplevelsen av Wagners Nibelungens ring (Karlsruhe 1887), varefter han övervägande ägnade sig åt dramatisk komposition. År 1883 lämnade han Paris, vistades ett år i Bergen och reste 1889 till Tyskland. Där stud, han scenteknik i Karlsruhe och München och fick 1. akten av operan Östenfor sol og vestenfor måne uppförd i München 1890. De följ, åren bodde han i Tyskland, från 1896 i Dresden och senare till sin död i Benediktbeuren i Ober-bayern. — Uppbar no. statens tonsättargage från 1900; prof, i München och Dresden. Medarb. i nord, och ty. tidn. och tidskr. S. har som tonsättare en markerad egenart och intar i vissa fall (ss. betr, ledmotivens användning) en relativt fri ställning gentemot Wagner. Lyriska naturstämningar och poetisk själfullhet äro framträdande drag i hans verk. Ett huvudmotiv i hans sceniska skapande är den kompromisslösa och idealiserade kärleken, som förlänas en nästan religiös karaktär. Av hans 12 operor äro 10 skrivna till egna, ehuru stundom något svaga texter. I sina symf. arbeten, t. ex. Brand, visar han sig som säker och driven orkesterman. S. var även en betydande lyriker, omvittnat av hans omkr. 40 sånger och av flertalet mindre komp. — G. m. sångerskan Elsa Schwarz (f. 1874 12/4), som varit en utmärkt tolk för hans romanser. Scenisk musik: Operorna östenfor sol og vestenfor måne (K. Janson; 1889—90; akt 1: München 1890), Sonntagsmorgen (1891—92; München 1893), Norwegische Hochzeit (1894; Prag 1900; Bruderovet Oslo 1919), Julespill, senare omarbetad till En hellig aften (1895; Oslo 1915; härur Weihnachts-Suite för ork.), Sampo Lappelill (1890-t.), Et folk i nöd, Vaarnat (1906 —07; Dresden 1908; Oslo 1915; senare omarb. till 3 akter som Stjernenaetter), Opal (Dresden 1915), Die scharlachrote Blume, Sturmvögel (Schwerin 1926; Oslo 1927), Christrose, julspel (härur ork.-svit 1898), sagobaletten Wunder-horn (Oslo 1905) o. a., scenmusik till K. Gjel- 627 628