SCH LE MM de populära bidrag, lanserade av bl. a. Sigge Wulff, Axel Engdahl, E. Rolf och Karl Gerhard. Kai Gullmars, Helge E. Lindbergs, Fred Winters, Jules Sylvains m. fl. kompositioner ha via ljudfilm, radio och grammofon, spritts över hela landet. Under senaste tid ha sv. s. funnit vägen till internat. marknader och vunnit god avsättning. Några ha fått världspopu-laritet, t. ex. Gökvalsen (komp. 1913 av musikfanjunkaren Emanuel Jonasson, f. 1886 23/2). — Litt.: S. Spaeth, A history of populär music in America (1948; m. bibliogr.) N.-G. H. Schlemm, Gustav Adolf, tysk tonsättare och dirigent (f. 1902 17/6), stud, vid Hoch’s Kons, i Frankfurt a. M. och gr. 1948 Wetzlar Singakad. S., som verkat som teaterkapellm. och 1935 —37 som dirig. vid radion i Hamburg, har skrivit 2 baletter, 2 symf. (nr 2 1948), pianokons. (s. å.), kons, för vl. och för vlc., Sinfo-nia ecclesiastica för stråkar o. a. ork.-verk; körverk, kammarmusik, pianostycken och sånger m. m. Schle'singer, musikförläggare i Berlin och Paris. Adolph Martin S c h 1 e-s in ger (d. 1838) gr. omkr. 1800 en musikhandel i Berlin, som 1810 började publ. musikalier. A. M. Schlesinger, som bl. a. utg. Bachs Matthäuspassion (1830) och Berliner allgemeine Musikzeitung (1824—30), efterträddes av sin son Heinrich (1807—79). År 1864 övergick firman genom köp till Robert Lienau (1838 —1920), varvid dennes namn fogades till den tidigare använda firmabeteckningen Schle-singer’sche Buch- und Musikhandel. Företaget, som därefter gått i arv inom fam. Lienau, utvidgades genom köp av flera musikförlag, bl. a. Haslingers i Wien 1875. Sedan 1949 ledes förlaget av Rosemarie Lienau, en sondotter till Robert L. Firmanamnet är sedan 1938 Mu-sikverlag Robert Lienau. Förlaget har bl. a. utg. verk av Weber, Mendelssohn, Liszt, Bruck-ner, R. Strauss, Sibelius och A. Berg. Moritz (M a u r i c e) Adolf Schlesinger (1797—1871), äldste son till A. M. Schlesinger, gr. trol. 1822 ett musikförlag i Paris med firmabeteckningen M. Schlesinger. År 1846 såldes företaget till Brandus et Cie. Förlagets publ. omfattade bl. a. verk av Mozart, Beet-hoven, Weber, Meyerbeer, Donizetti och Berlioz samt Gazette musicale de Paris (1834—35), och 1835—50 utkom Revue et gazette musicale de Paris. Litt.: Art. av R. Dumesnil i Mercure de France 1932; Robert Lienau, Musikverlag, Berlin (i Musikhandel 1950). C.J. Schle'tterer, Hans Michel, tysk tonsättare och musikskriftställare (1824-93), från 1858 verksam som kyrkomusiker och sånglärare i Augsburg, där han 1865 gr. en musikskola och en oratoriefören. S. komp, scenverk, körverk, kantater, sånger och psalmer, skrev en körsångskola, en vl.-skola m. m. samt en mängd klaverutdrag och arr. Red. Breitkopf & Härtels ser. operatexter och för Musica sacra en saml. evang. kyrkosånger (2 bd, 1887; 21908). Skrifter: Zur Geschichte dramatischer Musik und Poesie in Deutschland (bd 1, Das deutsche Singspiel... 1863), J. Fr. Reichardt... (bd 1, 1865), Studien zur Geschichte der jranzösischen Musik (3 bd, 1884—85) o. a. M.T. Schlick, Ar no It (Arnold), tysk organist, möjl. av böhmisk börd (omkr. 1460—efter 1527), »kejs. hovorganist», känd främst för sitt viktiga arbete Spie-gel der Orgelmacher und Organisten (1511; flera nytr., bl. a. av P. Smets 1937). S. verkade bl. a. i Strassburg från 1492 och blev trol. före 1496 org. hos pfalziske kurfursten i Heidelberg. Var högt skattad av samtiden för sin sakkunskap i orgelfrågor. I Ta-bulaturen etlicher Lobgesang und Lidlein uff die Orgeln und Lauten (1512; nytr. av G. Harms 1924) framstår S. som en särpräglad tonsättare. B. Hbs Litt.: Art. av R. Eitner i MM 1889; F. Stein, Musik in Heidelberg (21921); A. Pirro, Orgues et organistes de Haguenau (i RdM 1926); R. Kendall, Notes on A. S. (i AM 1939); E. Molz-berger, art. i Zeitschrift für Hausmusik 1942. Schlusnus [Jlo'ssnoss], Heinrich, tysk sångare, baryton (1888—1952), en av sin tids ledande tyska vokalartister både på operans och romansens område. S., som var elev av bl. a. L. Bachner, deb. på konsert i Frankfurt a. M. 1912 och som Härroparen i Lohen-grin på Hamburgoperan 1915. Tillhörde 1915—17 operan i Nürnberg och 1917—45 Staatsoper i Berlin, där han främst tolkade den lyriska repertoaren. Framträdde i många eur. städer och i USA. På K. teatern i Sthlm gästspelade S. 1923 som Rigoletto, Greve Luna i Trubaduren och som Jago i Otello. Grammofoninsjungningar. G. P. Schlüter, Max, dansk violinist (1878 —1945), elev av Tofte och Joachim, efter vidsträckta och framgångsrika turnéer från 1909 bosatt i Khmn och verksam som eftersökt pedagog, bl. a. vid MK. S:s broder, pianisten Poul S. (1879—1951), stud, för bl. a. Leschetizky. Han deb. 1906 i Hamburg (Khmn ffg. 1908); konserterade därefter inom och utom landet, bl. a. i London och Japan, stundom tills, m. brodern. S. gr. 1915 ett anlitat pianokons, i Khmn. Sch. 631 632