SOKOLOVA Oiva Soini. Wäinö Sola. Sthlm för J. Forsell, i Paris och Milano, har sedan 1921 — utom 1927—28, då han var eng. i Nürnberg — tillhört Finska operans ensemble och utfört de flesta av repertoarens stora barytonpartier. S. har framträtt som oratorie-solist m. m. i hemlandet och flerst. i Europa; gästade ffg. K. teatern i Sthlm 1929 som Tonio i Pajazzo. G. D. Sokoh/va, Lydia, artistnamn för Hilda Munnings, engelsk dansös (f. 1896), utbildad av bl. a. Anna Pavlova. S. var den första icke-ryska dansartist, som upptogs i Djagilevbaletten, vilken hon tillhörde 1913—29. — Huvudr. i bl. a. Blå tåget, Con-tes russes, Les matelots, Barabau, Sacre du printemps, Les biches och Trekantiga hatten. Sol [såll], lat. och it., tonnamn använt inom olika arter av solmisation. S. (i nyare ped. framställningar stundom förkortat till so) motsvarar inom absoluta sol-misationssystem ständigt tonen g, medan stavelsen inom nyare relativa system representerar en ton belägen en ren kvint över grundtonen (ut el. do). ->Solmisation, Tonic Solfa, Tonika-Do. I. B-n Sola [såzla] (till 1906 Sundberg), Jalo Wäinö, finländsk operasångare, tenor (f. 1883 8/i), en av gr. av Finska operan i Hfors 1911 och 1919—49 eng. där, även som regissör; lärare vid Sibeliusakad:s operaskola sedan 1923. Prof:s titel 1944. Först skådespelare började S. 1908 stud, sång, bl. a. vid Sternsches Kons, i Berlin. Som Finska operans främsta tenor har han medv. vid mer än 2 000 föreställningar, givit över 1 000 konserter och framträtt som oratoriesång-are m. m. i hemlandet, Estland, Tyskland, Ryssland samt Sverige (ffg. 1920). Ären 1920, 26, 29 och 49 turnerade han i USA. Även efter sitt avsked från operan har han glansfullt medv. i bl. a. Bachs Mattheuspassion, där han genom sitt utomordentligt klara textuttal ger en förebildlig tolkning av Evangelistens roll. — S. har även övers, ett stort antal opera-libretti m. m. till finska. G. D. Solane [såla'n], eg. Oury-Pfersdorff, J a n i n e, fransk dansös, koreograf och 843 pedagog (f. 1912), en av den fria dansens främsta representanter i Frankrike. Sedan slutet av 1930-t. ledare för en egen »Maitrise de la Danse» i Paris har S. med dess elever gett ett flertal särpräglade föreställningar. Som koreograf har hon helt inriktat sig på en rent mus. dans, där varje rörelse utvecklas direkt ur och med stämföringen i den, vanl. klassiska, musik som är hennes inspirationskälla. Särsk. berömda äro hennes version av Beethovens pastoralsymfoni och hennes plastiska »översättningar» av den bachska kontrapunktiken (bl. a. vid Bachjubileet 1950). — Har även framträtt med teor. och estetiska programskrifter ss. Pour une danse plus hu-maine (1950). K.R-n Solberg, Ernst, norsk violinist och musikskriftställare (1855—1929), en av gr. av Oslo musikerforen. och dess ordf. 1889—94. S. var violinist i Christiania Theaters ork., i Musikforen. och i Nationaltheatrets ork. till 1928 samt 2. violinist i den av J. Hennum gr. Kunstnerkvartetten. Han skrev ork.-verk och sånger samt arr. folkmelodier för violin. — I sitt skriftställarskap pläderade S. för konsertdramat, en kompositionsprincip och musikform med dramat som förebild. — Skrifter: Et so-cialt-musikalsk spörgsmaal (1916), Piano-tekniken (1917), Et musikalsk jremtidsperspek-tiv (1920), Et konsert-drama (1921), Abraham. Koncert-drama i 3 akter (1923). H. K. Solberg, Lars, klockare i N. Sandsjö, Jönköpings län (1697—1767). S. och hans son Jonas S., organist i Värnamo (f. 1721), voro de förnämsta representanterna för det småländska bygdeorgelbygge-riet under 1700-t. L. S. byggde ett 10-tal orglar. Fortfarande i bruk (konserverad 1952) är den han 1734 satte upp i hemkyrkan, sedan 1775 i Lanna-skede gamla kyrka i samma län; den torde huvudsaki. vara ett ombyggt 1600-talsverk. Av J. S:s arbeten äro två bevarade, näml, det i Bosebo gamla kyrka (1773), som tills, m. kyrkan överflyttats till Lunds kulturhist. museum, och innerverket från Mossebo kyrkas orgel, numera i S:t Olofs kapell i Tylösand. — Litt.: E. Erici, Johannes Magnusson i Nässja (i Växjö stifts hembygdskalender 1949); dens., Kring den återuppståndna Jonseredsorgeln (i Julhälsningar... Göteborgs stift 1951). B. K. Solberg, Leif Johannes, norsk organist och tonsättare (f. 1914 18/u), stud, vid MK och för P. Steenberg, Sand-vold och K. Andersen i Oslo (org.-ex. 1933) samt i London, deb. 1938 och blev s. å. organist, kördirigent och musiklärare i Lillehammer. Verk: Norrönamarsch för salongsork., Lang-fredagsmeditasjon och Maihaug-kantate för 844