STRAUSS, J. År 1883 gifte han sig för 3. ggn med A d e 1 e D e u t s c h, och detta äktenskap blev synnerligen lyckligt och harmoniskt. S:s strävan att även åstadkomma ett operaverk resulterade i Ritter Päzmån (1892). Försöket misslyckades dock dels på grund av den torftiga textboken, dels därför att S. här förlyft sig, valskungen kunde ej hävda sig som operadramatiker. Vid sitt 50-årsjubileum som utövande konstnär 1894 blev S. föremål för fantastiska hyllningar från hela världen: hans verk spelades vid spec. festföreställningar och -konserter och han överhopades med ärebetygelser. Nämnas bör i detta sammanhang den uppskattning han rönte från samtida tonkonstnärer. Med Brahms umgicks han flitigt, och Wagner, H. von Bülow o. a. ha uttalat sin beundran för hans konst. Ännu i seklets sista år var han flitigt verksam som tonsättare och producerade ett flertal dansmelodier. I maj 1899 di-rig. han Die Fledermaus på Hofoper i Wien men ådrog sig några dagar senare en förkylning, som övergick till lunginflammation, och den 3 juni avled han. Hans jordfästning formade sig till en sista storartad manifestation inför minnet av en av 1800-t:s populäraste gestalter och konstnärer. Johann Strauss’ verk. Det är främst som den definitive utforma-ren av wienervalsen i dess konstnärligt högsta gestalt Johann Strauss d. y. nått sin position i musikhistorien. Urspr. avsedd som ren dansmusik, blev den alltmer stiliserad och anpassad till konsertestraden. Den av Lanner och Johann Strauss d. ä. från C. M. von Weber övertagna och utvidgade valstypen: introduktion — femdelad kedja av valser, vardera om två repriser — coda, bibehöll han, men i synnerhet ytterdelarna fick genom honom en tematiskt betydelsefullare funktion med fristående, symf. utformad introduktion och bred tillbakablickande coda med citat från valskedjan. Valserna äro av mycket varierande typer alltifrån de folkligt inspirerade »ländlervalserna» med G’schichten aus dem Wienerwald som främsta ex. till högstiliserade verk, som nästan helt släppt kontakten med balsalen, t. ex. Accelerationen. Anmärkningsvärd är härvid den rika rytmiska omväxlingen med bl. a. hemiolisk tvåtakt i melodilinjen över tre taktsrytmen i ackomp. Även övriga danstyper fick genom Strauss värdefullare innehåll och fast formell förankring. Polkan med en lång rad varianter (Schnellpolka, polka-masurka, polka-frangaise m. fl.), galoppen och kadriljen ägnade han härvid sitt intresse. Som operettkompositör anslöt S. till wien-skolan med von Suppé och Millöcker, men även Offenbachs succébesök i Wien 1864 var stimulerande. Hans tidigare verk (Indigo m. fl.) uppvisa redan de drag som bli kännetecken på den Strausska operettypen: vid sidan av reminiscenser från den komiska operan och element av folkligt ursprung satte Johann Strauss d. y. dansmusiken och främst valsen sin prägel på verken. I sina framgångsrikaste operetter, Die Fledermaus och Der Zigeunerbaron, blev han stilbildande för en senare generation tonsättare (Lehår, Fall m. fl.). S:s saml. produktion omfattar 479 opusbet. verk, ett 20-tal utan opustal, 4 verk tills, m. Josef S., däribland Pizzicato-Polka, samt två verk tills, m. Josef och Eduard S. Verk (platsen för 1. uppf. är Wien då intet annat angives): operan Ritter Påsmdn (1892), baletten Aschenbrödel (Berlin 1901), operetterna Indigo (1871; bearb. med tit. 1001 Nacht 1906), Karneval in Rom (1873), Die Fledermaus (1874; Läderlappen, Sthlm 1875), Cagliostro in Wien (1875), Prinz Methusalem (1877; Sthlm 1879), Blinde Kuh (1878), Das Spitzentuch der Königin (1880; Sthlm 1881), Der lustige Krieg (1881; Sthlm 1882), Eine Nacht in Venedig (Berlin 1883; Sthlm 1915; nybearb. av E. W. Korngold 1929), Der Zigeunerbaron (1885; Sthlm 1886), Simplicius (1887), Waldmeister (1895), Die Göttin der Vernunft (1897), Wienerblut (1898; Sthlm 1902; fullb. av A. Müller). — 156 valser, däribl. Accelerationen op. 234 (1860), Morgenblätter op. 279 (1864), An der schönen blauen Donau op. 314 (1867), Künst-lerleben op. 316 (s. å.), G’schichten aus dem Wienerwald op. 327 (1868), Wein, Weib und Gesang op. 333 (1869), Wienerblut op. 354 (1873), Rosen aus dem Süden op. 388 (1800), Früh-lingsstimmen op. 410 (1883) och Kaiserwalzer op. 437 (1888), 72 kadriljer, 173 polkor, marscher m. m. Litt.: L. Eisenberg, J. S. Ein Lebensbild (1894); R. v. Prohåzka, J. S. (21913); E. Decsey, 961 31. Musik. IV. 962