SWEELINCK Jan Sweelinck. Kopparstick av J. Müller 1624. Sweelinck (Swelingh, ty. Schweling), Jan Pieters(zoon), holländsk tonsättare och organist (1562—1621), sin tids mest berömde orgelspelare och -lärare; skapare av den entematiska fugans äldsta typ. Efter stud, för Zarlino i Venedig blev S. 1580 efterträdare till sin far Pieter S. (d. 1573) som org. vid »gamla kyrkan» i Amsterdam och kvarstod där till sin död. De flesta av hans många lärjungar voro tyskar; till dessa hörde S. Scheidt, M. Schildt, H. Schei-demann och J. Praetorius; en holl. efterföljare var J. van Noordt, och till Sverige överfördes hans orgelkonst av A. Düben d. ä. S. skrev betydande vokalverk, som trycktes under hans livstid. Viktigare äro dock orgelkomp., spridda i avskrifter över stora delar av Europa. I hans fugerade, eg. kanoniskt ut-arb. stycken, kallade »fantasia», återkommer begynnelsetemat med ständigt nya motkontra-punkter och alltmer invecklad faktur. Sina stilistiska förebilder sökte S. i den eng. vir-ginalmusikens figurverk och it. kontrapunktik (Gabrieli, Merulo) men var själv den förste som i rikare mått använde ekoverkningar och pedal. Tr. verk: Psaumes de David (4—8-st., 1604—21; ty. uppl. i urval 1616—18), Rimes francoises et italiennes mises en musique (2—3-st., 1612), Cantiones sacrae cum b. c. ad organum (5-st., 1619). — En saml.-utgåva, publ. av M. Seiffert 1894—1903 i 11 bd (ett 12. bd, S:s »Kompositionsregler», av H. Gehrmann), orgel- och kla-verkomp. utg. av M. Seiffert (21943); nytr. även i Chorwerk 14 (5-st. De profundis ur Cantiones sacrae); OMO 1—3; HAM 2; Fitzwilliam Virginal book 1—2 m. m. Litt.: F. H. J. Tiedeman, J. P. S., en bio-bibliographische Schets (1876; 21892); M. Seiffert, J. P. S. und seine direkten deutschen Schüler (i VJ 1891); M. Seiffert, Sweelinckiana 1—6 (i Tijdschrift voor Nederlandsche Mu-ziekgeschiedenis 1897—1928); O. Gombosi, Ein neuer S.-Fund (i dens. 1932); B. van den Sig-tenhorst Meyer, J. P. S. en zijn instrumentale muziek (1934; 21946); dens., De vocale muziek van J. P. S. (1948; båda m. verkfört.). I. S. Svegel, ty. Schwegel, vid, cylindrisk labialstämma i orgeln av 8'—1' tonhöjd; närmast att anse som en tonsvagare avart av it. -^Principal med mjuk, ljus ton. Svegelius, Lennart Daniel, organist och dirigent (f. 1916 14/2), blev 1945 instruktör vid Gbgs konserthuskör, 1948 ord. ledare för Lilla konserthuskören och 1951 ord. kyrkomusiker (tf. 1948) i Ör-gryte församl., Gbg. S. stud, för O. Olsson (orgel), Melchers (kontrapunkt) och Mann (dirig.) vid MK i Sthlm, där han avlade org.- och kantorsex. 1939 resp. 42; senare elev av Ramin och Wöl-dike. Han blev org. och kantor i Kungsbacka 1943, var 1946—48 dirigent för Akad. kapellet i Gbg och är sedan 1947 lärare vid Statens organistkurser vid stadens folkskolesemina-rium; har framträtt som orgelsolist och kör-dirigent i Gbgs orkesterfören. (i sistn. egenskap ffg. 1950) samt som orgelspelare, kör- och orkesterdirigent i radio. Å. B. Svefnbjörnsson, S v e i n b j ö r n, isländsk tonsättare (1847—1927), skaparen av den isl. nationalsången O, guö vors lands. — Prof:s titel. S., som blev cand. theol. 1868, stud, musik i Danmark och Tyskland och tillbragte största delen av sitt liv som pianopedagog i Edinburgh. Hans komp, omfatta bl. a. en fest-polonäs för ork. och en rad kör- och solosång er; utg. en saml. isl. folkvisearr. J. Th. Svein Uredd, äventyrskomedi i 5 akter. Musik av Ole Olsen till text av Nor-dahl Rolfsen. Uppförd ffg.: Oslo 1890; Sthlm 1892. — Huvudroller: Margit (sopran), Svein (tenor), mästertjuven (tenor), drottningen (alt), kungen (bas). Svendsen, Carl Anton Plum, dansk violinist (1846—1930), far till T. A. S., en framträdande gestalt inom danskt mu 1023 Tryckt 10/u 52 1024