W ALIN den stora utvecklingen på musikens område under 1600- och 1700-t. deltog icke Wales. Först vid 1800-t:s början sökte R. Benyon, D. Roberts o. a. återuppliva den tidigare vokaltraditionen, sådan den nu uppfattades. Den kyrkliga musiken fick en odlingshärd i spec. kyrkosångs-fester (gy manfa ganu), numera delvis infogade i de berömda, från 1819 i regel årl. återkommande tävlingarna i musik och poesi, som under namn av eisteddfodau (->Eisteddfod) blivit nationell institution. Mot mitten av 1800-t. framträder Wales efter nära 300-årig tystnad åter med egna tonsättare av större verk. Av dessa skrevo J. Parry, E. Evans och D. Jenkins huvudsaki. körkomp., medan de eg. grundarna av en ny walesisk tradition, V. Thomas, D. de Lloyd och M. Owen framgångsrikt sökte sig till inhemska inspirationskällor för orkester- och kammarmusikverk. Delvis på denna linje verka den yngre generationens tonsättare, M. Thomas, Grace Williams, A. Hughes, M. Price och F. Sparkes o. a. Det walesiska musiklivet av i dag är främst uppbyggt på den vokala traditionen och visar med sina talrika musikfester stor livaktighet. Vid sidan av eisteddfodau kunna nämnas Har-lech Festival (1867—1934), Montgomeryshire Festival i Newton, gr. 1920 av W. Davies och ledda av H. Wood, A. Boult o. a., samt Three Valleys Festival, gr. 1930 av National Council of Music i Cardiff och ledda av M. Sargent. I samband härmed äger Wales en ovanlig rikedom på körer: till de förnämsta höra Cor Ca-radoc, gr. 1870 och s. Wales’ största körorg., de kommunala körerna i Swansea, Cardiff och Aberystwyth (de båda sistn. 1942) samt manskören Pendyrus Male Voice Choir från 1946. Univ. of Wales, med lärostol i musik från 1902, har även spelat stor roll för körtraditionens bevarande, bl. a. genom det 1919 gr. Univ. Council of Music. Orkestermusiken har först på senare tid tillvunnit sig uppmärksamhet; de första orkestrarna voro Welsh Symphony Orch., gr. 1923 av W. Davies, samt National Orch. of Wales, 1928—31 dirig. av W. Braithwaite. Landets främsta är den 1936 bildade och 1946 re-org. B. B. C. Welsh Orch. i Cardiff (radioork.), varjämte må nämnas Cardiff Philharm. Orch. Kammarmusiken odlas av flera ensembler samt vid univ. Musikfrämjande org., förutom ovann., är County Recreation Office. Litt.: Music in Wales (1948; utg. av P. Cross-ley-Holland); J. S. Smith, Impressions of music in Wales (s. å.). G. P. Walin, Stig Alfred Ferdinand, musikhistoriker (f. 1907 18/io), fil. dr och doc. i musikforskning vid Uppsala univ. 1941, lärare i musikens historia och estetik vid MH i Sthlm 1945. W. har lämnat en rad värdefulla bidrag till sv. musikhistoria, särsk. 1700-t:s, och inträngande behandlat metodiska och musikteor. problem. — Medarb. i detta lex. under sign. S. W. 1351 W. har stud, i Sthlm, München, Uppsala (Moberg, S. E. Svensson) och Innsbruck (W. Fischer). I sin dr-avh. Beiträge zur Geschichte der schwedischen Sinfonik (1941) genomför han konsekvent och skickligt en induktiv tankegång — från notmaterial till mus. världsåskådning; både vunna resultat och det framlagda materialets rikedom utgöra en fast grund för alla stud, i sv. 1700-talsmusik. Ett kompletterande arbete är studien över det mus. bild-ningsväsendets historia i Sverige, Kungl. svenska musikaliska akademien ... (1945). W. har även ägnat sig åt instrumenthist. problem. Skrifter (u. n.; alla i STM): Den musikteoretiska undervisningen i Sverige under romantiken (1933); Carl Johan Fröberg. En svensk musikteoretiker (1934), Musikteori som akademisk disciplin (1936), Musiken vid skolorna i Sverige under upplysningstidevarvet (1938), Metodiska problem inom svensk musikhistorisk forskning (1942), »Sonate a flauto traverso ...» En stilstudie (1945; om Roman), Musikinstrumenttermer i äldre svenska lexikon (1948—49) m. m. — Bild sp. 1354. C.-A. M. Walker [°å:'ko], Ernest, engelsk tonsättare och musikhistoriker (1870—1949), verksam i Oxford; Mus. D. 1898. W:s musik ansluter till den senromantiska, av Brahms influerade stilen. W. var 1901—25 mus. ledare vid Balliol Coll., vars kammarmus. söndagskons, han förestod och vid vilka han även uppträdde som pianist; lärare vid univ. till 1946. Verk: Hymn to Dionysos för kör och ork., Ode to a nightingale för baryton, kör och ork.; 2 pianokvart., 2 vl.-sonater, va- och vlc.-sonat o. a. kammarmusik; sånger ur »England’s He-licon» för 4 soloröster och piano, solosånger m. m. — Skrifter: Beethoven (1905; -1920), A history of music in England (1907; 41952; utg. av J. A. Westrup), Free thought and the mu-sician and other essays (1946). — Litt.: Margaret Deneke, E. W. (1951; m. verkfört.). M. T. Walker [°å:'ka], George, amerikansk pianist och tonsättare av negerhärkomst (f. 1922 27/0), begynte sin första eur. turné i Sverige 1952. W. stud, för R. Casadesus, Primrose, Pjati-gorgskij, G.-C. Menotti m. fl. och deb. som solist med Philadelphia Orch. 1945; har skrivit piano- och vl.-kons., stråkkvart., pianomusik. Walker [°å:'ka], Norman, engelsk sångare (f. 1907 28/n), anställd vid Co-vent Garden 1935—39 och från 1945; även högt skattad oratorie- och romanssångare. W. har stud, vid Royal Manchester Coll. of Music och Guildhall School of Music i London och framträdde ffg. i Bachs h-mollmässa 1933. Gästspelade i Glyndebourne 1937. Bl. hans roller märkas kung Marke i Tristan och Isolde och kungen i Aida. Även filminspelningar. 1352