WENZINGER (kantater, körer a cap., Kreuz und Krippe för sång o. stråkkvart, m. m.), piano- och orgel-styckeni m. m. B. Hbs Wenzinger [ve'nts August, schweizisk violoncellist och gambaspelare (f. 1905 14/n), lärare vid Schola Cantorum Basiliensis, sedan 1938 vid MK i Basel. W. stud, vid sistn. kons, samt för P. Grüm-mer och Jarnach vid MH i Köln, var 1929—34 1. solocellist i Bremens stadsork., är sedan 1938 solocellist vid Allgemeine Musikgesellschaft i Basel och har som solist med framgång gjort eur. turnéer; en av ledarna för Kammermusik-kreis Gustav Scheck-August Wenzinger (för gammal musik). W. tillhör Basler Streichquar-tett och är konstnärlig ledare för Konzert-gruppe der Schola Cantorum Basiliensis, som ofta har framträtt även i utlandet. W. har publ. Gambenübung (2 d., 1935—38), Gamben-fibel (1943; tills, m. Marianne Majer) och tid-skr.-art. samt utg. musik av J. S. Bach och Haydn. Wenzingerkvartetten (Baseler Gam-benquartett, Viola da Gamba-Quartett der Schola Cantorum Basiliensis) har gjort en betydelsefull insats genom att framföra äldre musik på stilenl. instr., företagit eur. turnéer (Sverige 1950) samt gjort grammofoninsp. Ensemblen består av W. (diskantgamba), Marianne Maj er (f. 1913 10A; tenorgamba), Hannelore Müller (f. 1930 2A0; tenorgamba), som efterträdde Maya W., samt Gertrud Müller-Flügel (f. 1901 0/6; basgamba). Ve'prik, Alexander, rysk tonsättare (f. 1899 23/7), blev 1923 lärare i instr. vid MK i Moskva. V. stud, för Nikisch och vid MK i Leipzig, därefter i hemlandet för bl. a. Steinberg och Mjaskovskij. Hans flesta verk äro präglade av äldre och nyare judisk folkmusik. Verk: Den kirgisiska operan Toktogul (Frun-se 1941; även ork.-svit); ork.-verk ss. 2 symf., »Sånger och danser från gettot», »Sorgesången», »Jubelsången», kantaten »Förbannelse över fascismen» för kör o. ork.; 2 pianosonater o. a. pianomusik, verk för vl., va och klar., sånger, folkvisebearb. m. m. M. S. Veracini [-tjfni], Francesco Maria, italiensk tonsättare och violinist (1690—1750), i senare egenskapen en av sin tids mest betydande (utövade bl. a. starkt inflytande på Tartini), och hans romantiskt färgade violinsonater höra till de bästa under 1700-t:s förra hälft. V. var elev till Gasparini m. fl. Han uppträdde som solist i Venedig (1714) och London, var »kammarvirtuos» i Dresden 1717—22, senare hos greve Kinsky i Prag; 1736—45 åter i London. Verk: 3 operor, kantater m. m.; vl.-sonater op. 1 (1721), op. 2 (1744); vl.- och klaverkons. i ms. — Nytr. av F. David, G. Jensen, J. W. 1423 Wasielewski, A. Schering, L. Torchi, E. Pente m. fl. V:s farbror, Antonio V. (f. omkr. 1650), var violinist i Florens; publ. trio- och vl.-so-nater (nytr. av G. Jensen m. fl.). I. S. van We(e)rbecke, Gaspar ->Gaspar van Werbecke. Verbonnet, Jean, ->Ghiselin. We'rckmeister [-ma^star], Andreas, tysk musikteoretiker (1645—1706), känd som förf, till Musicalische Temperatur... mathematischer Unterricht, wie man ... temperirt stimmen könne (1691), i vilket arbete han talar för införandet av liksvävande temperatur. W. har allmänt ansetts som uppfinnaren av el. den förste som fordrade liksvävande temperatur, men skr. var i själva verket blott ett bidrag bland många i diskussionen kring detta problem. — W., som var org. i Hasselfelde, El-bingerode, Quedlmburg och Halberstadt, skrev även andra teor. arbeten ss. Orgelprobe... (1681; fl. uppl.; facs.-tr. 1927), Organum Gru-ningense redivivum... (1705; nytr. 1932), Musicalische Paradoxal-Discourse ... (1707) o. a. samt vl.-stycken med b. c., Musicalische Privatlust (1689). — Litt.: W. Serauky, A. W. als Musiktheoretiker (i M. Schneider-Festschrift, 1935). I. S. Verdelot(to) [värdalå'(tå)], Philippe, flamländsk tonsättare (d. före 1567), verksam i Italien, från omkr. 1525 sångare i Markuskyrkan i Venedig, på 1530-t. kapellm. vid S. Giovanni i Florens. V. var en av de tidigaste madrigalisterna, och hans verk voro vitt spridda i Italien och Frankrike, huvudsaki. i utgåvor tills, m. andra kompositörer. År 1536 publ. A. Willaert en saml. transkr. för en soloröst och luta av ma-drigaler av V. o. a. — Nytr.: 8 motetter i Treize livrés de mötets parus chez P. Attaing-nant en 1534 et 1535, bd 1—3, utg. av A. Smi-jers; madrigaler m. m. i VJ 1892, RiMB, SchGMB, Chorwerk 5 m. fl. — Litt.: A. Ein-stein, Claudio Merulo’s Ausgabe der Madri-gale des V. (i SIMG 1906/07). I. S. VERDI, GIUSEPPE. Den italienske tonsättaren Giuseppe Fortunino Francesco Verdi, f. 1813 10/to i Le Roncole i Parma, d. 1901 27A i Milano, var sitt lands främste kompositör under 1800-talet och är att anse som den italienska operans hittills störste mästare. Utvecklingen av hans operakonst kom efter hans första mera traditionella verk att allt mer gå mot en syntes av de väsentliga strömningarna inom 1800-t:s 1424