ZENCK uppoffringar — för undervisningens upprätthållande. Verk (u. n.): Operabaletten Sveas högtid eller Fria konsternas vördnadsoffer åt Dygderna (konsertuppf. 1774); sinfonia C, D, A, d, vlc.-konsert (1741), fl.-konsert, fag.-kons:r; kantat vid Adolf Fredriks val till arvfurste (1743; uppf. 1750), kantaten Auf Zion, auf! för bas och ork. (1758); 12 sonater för klaver o. a. — Ms. bl. a. i MA:s bibi. Litt.: J. G. Oxenstierna, Dagboks-Anteck-ningar åren 1769—1771 (1881); E. Sundström, F. Z. d. y. och hans opera II giudizio d’Aminta (i STM 1919); S. Walin, Beiträge zur Geschichte der schwedischen Sinfonik... (diss. 1941); dens., Kungl. svenska musikaliska akademien ... (1945); Ellika Haeger, Anteckningar om F. Z. d. y.... (i STM 1952). E.S-m Zelle [tsä'~], Friedrich, tysk musikpedagog och -skriftställare (1845— 1927), verksam i Berlin. Z. utgav väldokumenterade musikhist. arb. ss. Beiträge zur Geschichte der ältesten deut~ schen Oper (3 bd, 1889—93), Die Singweisen der ältesten evang. Lieder (3 bd, 1899—1910), Das erste evang. Choralbuch (1913; L. Osiander 1586), Das älteste lutherische Hausgesangbuch (1913; Färbefass-Enchiridion 1524); red. en nyutgåva av Hasslers Lustgarten (1887) och pas-sionsmusik av J. Sebastiani och J. Theile (i DDT 17, 1904) m. m. G. M. Zeller [tsä'-], Carl, österrikisk tonsättare (1842—98), känd genom gedigna och melodiskt inspirerade operetter. Verk: Der Vagabund (1856), Der Vogelhänd-ler (1891; Fågelhandlaren, Sthlm 1893) och Der Obersteiger (1885; alla i Wien). — Litt.: C. W. Zeller, Mein Vater C. Z. (1942). Zellinger, J oha n d. ä., organist i Uppsala domkyrka från 1644. Z:s son, Christian Z. (d. 1719), anställdes 1691 som org. och kantor i samma kyrka. — Litt.: T. Norlind, Från Tyska kyrkans glansdagar... 2—3 (1944—45). Zelter [tsäl-], Carl Friedrich, tysk tonsättare och körledare (1758— 1832), främst känd för sånger och talrika manskörer, komp, för den av honom 1808 gr. Berliner Liedertafel, varigenom han blev en pionjär inom detta område. — Prof. 1809. Z. utbildades under Kirnberger och Fasch, blev 1791 meddirig. i den sistn:s Singverein (senare Singakad.) i Berlin och efterträdde honom 1800 som ledare. Åi' 1807 gr. han en orkesterskola och 1819 Kgl. Inst. für Kirchen-musik (senare Staatliche Hochschule für Mu-sikerziehung und Kirchenmusik), båda i Berlin. Som tonsättare tillhör Z. den 2. Berlin-skolan, vars naturliga avslutning hans produktion utgör. Många av hans folkligt inspirerade alster äro tonsättningar till Goethes dikter. han var f. ö. personlig vän till diktaren och uppskattades av denne högt, icke minst som smakdomare i mus. frågor. Z:s brevväxling med Goethe utg. av F. W. Riemer (6 bd, 1833 —34; många uppl.; eng. uppl. 1887); skrev en biogr. över Fasch (1801). — Nytr. av Z:s sånger utg. i NMA 60 av F. Jöde och L. Landshoff, 1932; kantaterna Johanna Sebus och Die Gunst des Augenblicks, utg. av J. Müller-Blattau i NMA 91 och 92; Lasst fahren hin, utg. av H. Martens, manskörsånger utg. av H. Hoppe m. m. Litt.: Självbiogr. utg. av J. W. Schottländer i Goethesällskapets skr. bd 44 (1931); L. Sie-ber, K. F. Z. und der deutsche Männergesang (1862); H. Kuhlo, Geschichte der Z:schen Liedertafel von 1809—1909 (1909); G. R. Kruse, Z. (1930); J. Müller-Blattau, Goethe und die Kantate (i PJ 1931); H. J. Moser, Goethes Dichtung in der neueren Musik (i Goethe-Jahrbuch 1931); dens., Z. und das Lied (i PJ 1932); G. Schünemann, C. F. Z., der Begründer der preussischen Musikpflege (1932); Gertrud Witt-mann, Das klavierbegleitete Sololied K. F. Z:s (diss. 1935); G. Schünemann, C. F. Z. (1937); dens., Die Singakademie zu Berlin (1941); H. J. Moser, Goethe und die Musik (1949). G.P. von Zemlhnsky [tsäm-], Alexander, österrikisk tonsättare och dirigent av polsk härkomst (1872—1942), känd främst för sina operor. Z. stud, för bl. a. J. och R. Fuchs i Wien, där han verkade som kapellm.; var 1911—27 dirigent vid Deutsches Landestheater i Prag och från 1920 dir. för Tyska musikakad. där. Ären 1927—32 var han kapellm. vid Staatsoper i Berlin och bosatte sig 1938 i USA. Verk: Operorna Sarema (München 1897), Es war einmal (Wien 1900), Kleider machen Leute (Wien 1910), Eine florentinische Tragödie (efter Wilde; Stuttgart 1917), Der Zwerg (Köln 1922) och Der Kreidekreis (Zürich 1933); 3 symf., Sinfonietta (1940) o. a. ork.-verk; kammarmusik (3 stråkkvart.); pianostycken och sånger. G. M. Zenate'llo [tse-], Giovanni, italiensk operasångare, tenor (1876—1949), sjöng efter debuten 1901 på ledande it. scener och från 1907 huvudsaki. i USA. Z. kreerade Linkerton i Madame Butterfly och som hans främsta roll räknas Otello. Även grammofoninsjungningar. Var från 1927 verksam som uppskattad sångpedagog i New York. — G. 1913 m. den amer. operasångerskan Maria Gay. Zenck [tsän§k], H e r m a n n, tysk musikforskare (1898—1950), prof, i Göttingen 1934—43 och i Freiburg i. Br. 1943— 45 och 1947—50. Z. stud, i Heidelberg, München och Leipzig och ägnade sig särsk. åt A. Willaert, vars verk han avsåg utge i en saml. uppl. (4-st. motetter i PÄM 9, 1937; ny uppl. samt 5-st. 1573 1574