ÖST BY (1930—38), P. Grimell (1938—44), S. Naumann (1945—48 och sedan 51) samt C. Burger (1949— 50). Till sällskapet är knutet en ork.-skola. Av sångfören. märkas Ö:s allm. sångfören., från 1910, ledd av Edberg (1910—11), Ånberg (1911 —40), C. O. Kusoffsky (1940—46), f. n. åter Än-berg, samt Ö:s oratoriesällskap, för tillfället nedlagt. — Litt.: Ö:s allm. sångfören. 1910— 35... (1935); Ö:s musiksällskap... (1942). G.P. Örpen, T r u 1 s Gunnarsen, norsk spelman (f. 1880 27/s), folkskollärare i Örpen, Krödsherad, 1903—41. Ö. lärde av Mosafinn o. a. och har tagit flera 1. pris i spelmanstävlingar; sedan 1921 har han själv varit domare i landskapstävlingarna. Han har insamlat folkmusik, särsk. hardingfele-slåtter. Ö. G. Örtengren, Johan (John) Reinhold, sångare, baryton, och körledare (1862— 1939), en av den sv.-amer. musikodlingens förgrundsgestalter kring sekelskiftet 1900. Utbildad av bl. a. F. Arlberg vid K. teatrarnas elevskola och MK i Sthlm (J. Günther) deb. Ö. 1885 som Papageno i Trollflöjten på Sthlmsoperan; eng. där 1886—88. överflyttade sistn. år till Chicago, där han var lärare vid Chicago Musical Coll. 1892—1910. Sin bestående insats gjorde Ö. här som dirigent för flera sv.-amer. körsällskap, däribl. Svenska sångarförb. i Amerika, vars förste dirigent han blev och vars representationskörer han ledde under Sve-rige-turnéerna 1897 och 1910, Chicago Swedish Club och Svithiod Singing Club. Från 1910 åter bosatt i Sthlm som sångpedagog, 1915—17 ledare för Sthlms studentsångarförb. och 1918—29 kassör vid K. teatern. G. P. Öst, Jon Erik, fiolspelman och låt— kompositör (f. 1885 8/5), av känd spel-manssläkt i Hälsingland. Under resor i hela landet har ö. nitiskt propagerat för spelmansmusiken, dels genom sitt eget fiolspel, dels genom anordnandet av tävlingar och stämmor. Han turnerade i USA 1912—14 och väckte livlig anklang med sina låtar bland svenskbefolkningen, ö. har komp, åtsk. melodier, främst polskor av sextondelstyp samt valser, marscher och smärre tonmålningar. Hans Ranung spolskor och Fiolen min äro mest kända. — Litt.: N. Andersson, Svenska låtar. Hälsingland och Gästrikland 1 (1928). O. A. Östberg, Beata Carolina, operasångerska, sopran (1853—1924), åren 1874 —1906 med en del avbrott anställd vid K. teatern i Sthlm, där hon gjorde en tungt vägande konstnärlig insats. — Litt. et art. 1891, m. briljanter 1900. LMA 1897. Efter stud, för J. Günther vid MK deb. Ö. 1873—74 som Anna i Friskytten och Carlo Bro-schi i Aubers Hin ondes andel. Med sin friska, utomordentligt välskolade röst och sitt glada 1601 Anne Marie Örbeck. Carolina Östberg. spelhumör vann hon genast betydande framgångar i subrettroller och längre fram, då hon spelade på andra scener i Sverige och de skand. grannländerna, i 1800-talsoperetten. Sin mångsidiga talang gav hon prov på, då hon 1882 medv. som Sieglinde i Valkyrian vid A. Neu-manns Niebelungen trupp, och stora framgångar vann hon som konsertsångerska under en turné i Amerika 1892—94. Ö., som under senare år sjöng i så gott som hela K. teaterns repertoar, är oförglömlig för den som hört henne genom sin fläckfria koloratur i partier ss. Nattens drottning i Trollflöjten, Donna Elvira i Don Juan och Norma. Det intimt lyriska låg inte för hennes temperament. Däremot lyckades hon som skådespelerska nästan alltid i burleska och högdramatiska rollkaraktärer. Förutom Sieglinde uppträdde hon i wagnerdra-mat som Elisabeth i Tannhäuser och Elsa i Lohengrin, vidare som Grevinnan i Figaros bröllop, Leonore i Fidelio, Rezia i Oberon, Marie i Regementets dotter, Elvira i Ernani, titelr. i Aida, Elvira i Den stumma, Margareta av Valois och Valentine i Hugenotterna o. a. E. S-m Östby, Klaus, norsk militärmusiker och tonsättare (1865—1945), chef för Frälsningsarméns musikdep. i Sthlm 1903—30. ö. stud, musikteori för Ove Olsen och F. Reissiger i Oslo, blev 1890 officer i Frälsningsarmén och var 1890—1903 chef för dess musikdep. i Oslo. Han räknades över hela världen som en av arméns främsta musikteoretiker, kompositörer och dirigenter. Erhöll 1941 konung Hakon VII:s förtjänstmedalj. Av Ö:s omkr. 100 sånger, publ. i Favoritsånger, I dur och moll (endast ö.-komp.), Frälsningstoner och The Musical Salvationist, må nämnas: Min själ, vak upp (Tandberg), Jag seglar fram över livets hav (dens.), Såg du vårt Sverige (Appelberg), När barnet blev trött (Björnson), Jesus, bär mig, herde god (Tavaststjerna), Det står ett slott (Ingemann), I ljuvlig frid (Tucker). — För blåsork.: Ahn-feltssånger (5 potpurrier), Lundahlssånger, Sla-tersånger o. a., har dessutom arr. omkr. 800 sånger för kör och orgel samt omkr. 700 mel. för blåsork. — Skrifter: Hornmusikskola (1925; 21944), Konsertinaskola (1928), tidskr.-art. P. A. 1602