Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
att leda dig på vägen, det är läkarens ord; min
gosse, följ dem, bliv snart frisk, så får du se mig
igen.» Så föllo hans gripande avskedsord, som jag
djupt rörd åhörde.
Och nu, var detta slutet på vägen? Vart hade den
lilla lyktans ljus fört honom? Ett irrsken hade det
ju varit. Själv var jag på visst sätt medansvarig.
Men på ingen annan lade denne far någon skuld.
»Wei Hsia-Tsea har arbetat och bett för gossens
tillfrisknande, och ni har troget var vecka besökt
honom och givit oss bud från honom, ni har intet
att förebrå er», var hans ord till mig. Icke glömmer
jag heller någonsin, hur då vi stodo där ensamma
vid gossens dödsbädd, han stilla vände sig till mig
och sade: »Bed nu för mig, Wei Hsia-Tsea, bed för
mig och min gosse om ljus och tröst.» Om läkaren
sade han: »Jag förstår att han handlade i bästa
avsikt och ville min sons hälsa, fast han tog miste
0111 sjukdomens art; trots hans visdom kände jag,
hans far, den bättre. Hälsa läkaren, att jag intet
förebrår honom, men själv se honom, nej, det kan
jag icke.»
Stor var mannen i detta ögonblick. Nästan varje
annan kines jag kände skulle i ett fall som detta ha
farit ut i klagan och klander mot den västerländske
läkaren och mot dem, som rått honom att
överlämna sonens dyrbara liv åt Västerlandets
läkekonst, mot sjukhuset och dess »grymhet» mot sonen,
mot de kristna och deras tro, som inte håller provet!
Så larmade släkten i veckor, anklagade sjukhuset
för att ha tagit sonens liv och sökte angripa sjuk-
2 — Sökare efter Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
