Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
varje folk har sina ’tabu’ (sina förbjudna ting).
För er vita är det alltså förbjudet att stjäla, ljuga
och bedriva otukt, men däremot icke att bränna
ihåliga trädstammar eller äta njuren av ett djur
eller att röra vid förfädrens gravar. För oss
däremot», sade den svar te, »är det dessa senare ting,
som äro livsfarliga. Men de ting, som ni kallar
synd, är icke synd för oss.»
Relativismen är, som vi se, ingalunda någon
västerländsk uppfinning! Berättaren tilläde: »Och
så bådo dessa svarta, att Gud skulle välsigna deras
grymma rövartåg och många andra hemska
ogärningar.» — Men icke heller detta är ju
karakteristiskt blott för de primitiva folken i Afrika!
Med kristendomen födes dock fram ett nytt,
högre rättfärdighetsideal bland folken — Jesu
Kristi renhets-, sannings-, kärleks- och fridsbud,
som vi känna bäst från Bergspredikan. Det fordras
först en väckelse hos enskilda individer, så en
målmedveten, tålig fostran av en stam eller ett folk —
på lång sikt och framför allt av det unga släktet
— innan ett verkligt bestående resultat kan
vinnas. Måhända ej förr än sedan surdegen fått verka
under århundradens fostran, kommer man så
tillsist därhän att »tabu» utbytes mot tio Guds bud
och livshämmande eller förnedrande sederegler
mot Jesu Kristi gudsrikeslag, som uppenbarar sin
kraft i »övervinnandet av egennyttan, i inbördes
kärlek och förtroende, i strävan till sanning och
uppriktighet» i den enskildes liv och i
sammanlevnaden folken emellan. Att vägen mot ett så högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
