Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
lelsens kyrka är den helige Andes kyrka, stiftad av
anden för att fullborda gamla och nya testamentet.»
Keshab Chunder Sen dog den 8 januari 1884. Han
går bort »under tonerna av en hymn, som han låter
en lärjunge sjunga och som handlar om Kristi
ångest i Getsemane». Max Muller, den lärde
ut-forskaren av Asiens religioner, skriver om honom:
»Indien har förlorat sin störste son.»
Efter denna rad av betydande män, som voro
skaparna och begynnarna av de stora reformrörelserna
i det moderna Indien, måste vi också ägna några
ord åt ett par män, som stodo i beröring med dessa,
under det de ömsesidigt influerade på varandra,
men som i det stora hela togo en annan
utvecklingslinje. Jag tänker på den redan förut nämnde
Ramakrishna och hans förnämste lärjunge
Vive-kananda.
Ramakrishna, som av sina anhängare i Indien
kallas gudamänniskan, är en säreget fängslande
gestalt. Han föddes år 1836. Hans livs grundton
är kontemplation och gudshängivenhet. Han
förkroppsligar i sig Indiens religiösa tankar och dess
innersta strävan. Så som hans störste lärjunge Vive-
kcmanda uttrycker det:––––»Jag har haft lyckan
att få sitta vid den mans fötter, vars liv tusen gånger
mer än hans lära var en levande kommentar till
upanishadernas texter, var upanishadernas ande
inkarnerad i mänsklig gestalt, den fulla harmonien
av alla Indiens skilda tankeströnmingar. Indien
har varit rikt på tänkare och visa. Den ene hade
en rymlig hjärna, den andre ett stort hjärta. Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
