Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
När Sokrates år 399 f. Kr. offentligt anklagades, hade han,
såsom Platon låter honom själv säga, fyllt 70 år. Han var
således född omkring 469. Hans fader var bildhuggare i Atén,
hans moder barnmorska. I sin ungdom idkade sonen faderns
yrke, men snart ägnade han sig med understöd av sin rike vän
Kriton uteslutande åt filosofiens studium och filosofisk
verksamhet.
De med Sokrates samtida filosoferna voro »sofisterna» (eller
»de vise»), såsom de själva brukade kalla sig. Dessa vände sig
kritiskt mot de äldre grekiska filosofernas (»naturfilosofernas»)
försök att förklara det varande och framställde en skeptisk
åsikt om sann kunskaps möjlighet. Något objektivt gott
erkände de icke: den enskilda »människan var alltings mått».
Dygden blev då förmågan att tillgodose de egoistiska intressena.
Sin filosofiska färdighet och talekonst använde de
huvudsakligen för att uppvisa ohållbarheten av gängse uppfattningar och
genom logiska spetsfundigheter bringa folk i förlägenhet samt
för att vinna anseende och pengar genom undervisning av rika
ynglingar.
I sin metod anslöt sig Sokrates i vissa avseenden till
sofisterna. Han utvecklade emellertid sina åsikter offentligt utom
hus genom frågor och undersökning av svaren (hans
»dialektiska metod» eller, som han själv stundom med anspelning på
moderns yrke sade, »förlossningskonst»), och hans filosofi var ej
blott negativ. Han hävdade, att sann kunskap kunde vinnas
genom framträngande till varje saks begrepp, och han antog, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
