Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGAN OM RAGNAR LODBROK.
31
de han mot nordmannahären, men uppmanade förut sina män, att
de ej i striden skulle bära våld på Ragnar, »ty», tillade han, »han
eger sådana söner, att de ej skola lemna oss i frid, om han
faller här),
Och så började striden. Ragnars manskap var fåtaligt mot
Ellas här, men värjde sig dock manneligen. Sjelf röjde sig Ragnar
väg fram och åter genom Ellas fylking; så väldiga voro hans hugg,
att hvarken sköld, brynja eller svärd mäktade stå dem imot; och
på honom kunde intet vapen bita, ty han skyddades af Åslögs brynja.
Dock lyktades striden så, att alla Ragnars män föllo och han sjelf
blef innestängd mellan sköldar. Då han blifvit fången, åtspordes
han, hvem han vore, men han svarade icke. Då sade Ella: »I värre
mannarön skall han komma, om han ej vill säga oss, hvem han är;
kasten honom derför i ormgården, och månde han der sitta, tills
han säger oss sitt namn. Talar han då något, hvaraf I kunnen
förstå, att han är Ragnar, så tagen honom då genast upp.»
Då kastades Ragnar i en ormgrop, men satt der länge, utan
att ormarne gjorde honom någon skada. Ella befalde då, att
skjortan skulle dragas af honom; och när det skett, höggo sig ormarne
från alla sidor fast vid hans kropp. Ragnar förutsade, att hans
död skulle blifva hämnad, med de orden: »Grymta månde grisarne,
om de visste, hvad den gamle galten lider.» Han qvad
- under sina grymma dödsplågor en sång om sin bragdrika lefnad
och sitt obrutna mod. Sången lyktade med de orden:
Höggom vi med svärd.
Jag hårda drabbningar hållit
en och femtio gånger
bjudande fienden fejd.
Ung jag började bloda
brynjor i striden och tror jag
icke, att kung lär finnas
fräjdad mera bland folken.
Nu gudar mig kalla att komma;
ej jag klagar på döden.
säges det
Hastom då hädan!
Hem bjuda mig strids-mör,
dem Odin har sändt mig
från Valhalls-salen.
Glad jag månde med åsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
