Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID.
39
Ryktet härom förnams af konung Olof, som nu äfven
skickade sändemän till Sigfrid. Sändemännens berättelse, som ännu finnes
bevarad, om ock kanske i några delar utstyrd med senare tiders
tillägg, lyder sålunda:
»Vi funno de kristne lärarne samlade i ett litet tält på en öppen
plats; framför dem stod ett bord, klädt med en hvit duk, och
deröfver låg ett purpurkläde. Bland dem var en gammal man, som
betjenades af dem alla; de klädde honom i linne och silkekläder
samt bredde öfver dessa en skön purpurkappa; de satte på hans
hufvud en mössa, prydd med guld och ädla stenar; öfverst derpå var
någonting liknande två horn, som böjde sig mot hvar andra. Der
funnos icke två, som voro lika klädde; somliga buro rockar, andra
linne- och purpurdrägter af olika slag. Den gamle mannen tog i
handen en grant utsmyckad staf, knäböjde vid bordet, bad med hög
röst och steg derpå upp; nu började de sjunga så ljufligt, stundom
alla till sammans, stundom blott några och sedan en ensam röst, på
ett sätt, som vi aldrig förr hört. Slutligen sågo vi ett helt litet
bröd, hvitt som snö, läggas på en silfvertallrik och något slags dryck
gjutas i en bägare af silfver. Den gamle mannen, som stod vid
bordet, tog dem i handen och höjde dem mot himmelen, och då
han åter hade bedit, stälde han bägaren och tallriken på bordet
samt betäckte dem med ett hvitt linnekläde. Då de närvarande
sedan sjungit några sånger, föllo de på sina knän med ansigtet mot
jorden; derpå tog den gamle mannen brödet och lyfte det upp öfver
sitt hufvud, så att det kunde ses af alla, hvarunder de öfrige knäböjde
med ögonen vända mot himmelen.»
Helgonsagan berättar, att konungen, när han hört detta, genast
lät kalla Sigfrid till sig. Sigfrid förtrodde då den nya församlingens
vård åt sina tre fränder, Unaman, Sunaman och Vinaman, hvilka
följt honom från England; sjelf begaf han sig på väg till konungen,
hvilken han enligt någras vittnesbörd skall hafva döpt vid Husaby
källa. Under tiden blefvo Sigfrids tre fränder i Småland mördade
af våldsverkare, som en natt inträngde i deras boning, afhöggo
dcras hufvud och lade dessa i ett stort ämbar, hvilket de med stenar
nedsänkte i det närbelägna vattnet. Sigfrid, som snart blef
underrättad om den sorgliga händelsen, återvände till Småland. En natt,
förtäljer sagan, vandrade han sörjande utmed Helgasjöns strand; då
såg han på vattnet tre ljus, liknande klara stjernor, sakta närma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
