Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
FOLKUNGAÄTTEN EFTER 1319.
klagade han bär öfver »den yttersta nöd och sina kedjors tvång».
Af Valdemar, sin bundsförvandt, blef han öfvergifven, emedan denne
fann större fördel vid att inlåta sig i förbindelse med motpartiet.
Men bönderna i Svea land reste sig mot främlingarnes våld. „Vi
vilja», skrefvo de, »hålla oss under den ärlige och gode herren
konung Magnus, fast han nu fången är. Med all vår makt vilja vi
hjelpa honom af hans vånda och hoppas till Gud, att vi med honom
skola blifva under lag och rätt. Kort derefter framträngde äfven
»
konung Håkan med en norsk här ända till Stockholms murar. Då
blef konung Magnus frigifven mot en betydlig penningesumma, men
måste med det samma afstå från Sveriges krona. Han uppehöll sig
under sina sista lefnadsår i Norge, der han (1374) af våda omkom
under en segelfärd.
Heliga Birgitta.
Birgitta var dotter af den berömde lagmannen Birger Persson
och dennes maka Ingeborg, hvilken tillhörde folkungaslägten. Hennes
föräldrar voro gudfruktige på den tidens sätt; de biktade ofta,
fastade, späkte sin lekamen, byggde kyrkor och gåfvo almosor. Detta
föräldrarnes fromma föredöme inverkade på dottern. Sedan Birgitta
vid tidiga år blifvit moderlös, sändes hon till sin moster, fru Ing.
rid på Aspanäs, för att der uppfostras. Hon tyckte sig en natt i
drömmen se den heliga jungfrun, som, klädd i lysande skrud, stod
vid ett altare och i handen höll en strålande krona. »Birgitta, kom",
böd jungfrun. Hon kom, och Maria frågade då: »Vill du hafva
denna krona?» Då barnet dervid nickade bifall, satte jungfrun
kronan på hennes hufvud; Birgitta glömde sedan aldrig den saliga
känsla, som i denna stund genomströmmade henne.
Det hände ibland, berättar legenden, då tärnorna sömmade til!
samman, att Birgitta föll i djupa tankar och länge satt tyst för sig
sjelf, förgätande sitt arbete. En hög, majestätisk qvinnoskepnad
säges då hafva framkommit samt sömmat för henne finare och bättre,
än någon menniska kunde hafva gjort, men Birgitta sjelf visste deraf
intet. Så växte hon upp, ren som liljan och omfattad med nåd af
de heliga i himmelen.
Vid tretton års ålder blef hon enligt sin faders vilja gift med
Ulf Gudmarsson till Ulfåsa, sedan Närikes lagman, en from och gud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
