Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELBREKT ENGELBREKTSSON.
97
Vid Kopparberget i Dalarne lefde då en redlig frälseman, vid
namn Engelbrekt Engelbrektsson. Han var liten till kroppen, men
stor till hug och sinne; derjämte var han tapper och vältalig samt
hade mycket vistats vid stora herrars hof. Emedan han ömkade
sig öfver dalamännens vånda, åtog han sig att inför konungen
frambära deras käromål öfver fogdens olagliga förfarande. Han begaf
sig derfor till Danmark, der han af konung Erik kräfde dom öfver
fogden, erbjudande sig att, enligt lag, sjelf gå i fängelse och låta
sitt lif, om den anklagade vore oskyldig. Han mottog då konungens
bref till rådsherrarne i Sverige med befallning, att de skulle hålla
ransakning i ämnet. Rådsherrarne redo, som dem befaldt var, upp
till Dalarne; af deras undersökning blef uppenbart, att den
anklagade verkligen förbrutit sig, och Engelbrekt for med detta besked
tillbaka till konungen; denne, uppbragt öfver bans klagomål och
yrkanden, utfor i hårda ord. »Du klagar alltid», sade han, ”gå
bort och kom aldrig mer för mina ögon!) Men Engelbrekt, som
var en man utan räddhoga, genmälde lugn dertill: »Ännu en gång
torde jag väl komma igen.»
Då Engelbrekt återkom med detta svar, ansågo dalamännen sig
hellre böra våga sina lif än längre lida en sådan laglöshet. Han
korades då enhälligt till höfvidsman. Allmogen samlade sig under
hans anförande och tågade mot Vesterås. Rådet mötte nu å nyo och
lofvade att skipa rätt i saken och afsätta Jösse Eriksson. Följande
vår (1434) uppbar icke dess mindre fogden skatterna som förut.
Han blef väl sedan afsatt, men det sades, att Erik hotat tillsätta
en ännu grymmare fogde i Jösse Erikssons ställe.
Den stora resningen. Vid midsommartiden 1434 bröt då
resningen ut på fullt allvar. Engelbrekt trädde i spetsen för
dalamännen som deras höfding. Först blef Borganäs, ett fäste, som
låg på en ö uti Dalelfven, intaget och uppbrändt; derpå nedbröts
Köpingshus. Engelbrekt stämde sedan vestmanländingarne samman
och frågade dem, om de ville lemna sitt bistånd till att drifva
utländska våldsverkare ur riket, hvartill de alla enhälligt svarade ja.
Till Vesterås kallade han dess utom de närboende herrarne,
uppfordrade dem till bistånd och tillade, att de annars finge se sig
om för lif och egendom; de gingo honom då lydigt till handa.
I Upsala voro upländingarne samlade honom till mötes.
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
