Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
år, som Viborg så tappert försvarades af Knut Posse. S:t Eriks
banér, hvilket han låtit hemta från Upsala och under stora
högtidligheter knäböjande mottagit i närvaro af en folkmassa svajade öfver
den medföljande hären. I början af följande året tvang han en
inbrytande fiendtlig här till återtåg. Men kort derpå återvände han
för att motverka sina ovänners stämplingar i Sverige och lemnade
befalet åt Svante Nilsson Sture, hvilken utförde en lycklig bedrift
tillsammans med Knut Posse, men strax derpå återvände hem.
Då nu Sten än en gång drog öfver till Finland och ville, att Svante
skulle dit följa honom, gjorde denne det ogerna och återvände, alla
uppmaningar till trots, kort derpå. I harmen öfver Svantes
handlingssätt kallade herr Sten honom »fältflykting» och sade, att han
»rymde undan riksens banér». Full af förbittring öfver dessa
tillmälen, slöt sig Svante Sture efter sin hemkomst till riksföreståndarens
fiender.
Sten Sture och konung Hans. Konung Kristian hade, så
länge han lefde, förgäfves sökt att genom underhandlingar med de
svenske herrarne återvinna riket. Efter hans död (1482) trädde
bans son Johan, vanligen konung Hans kallad, upp på Danmarks
tron. Konung Hans var godsint, ehuru tidtals häftig och
uppbrusande. Han sökte i synnerhet vinna herrarne genom stora löften och
lyckades verkligen att på ett möte i Kalmar (1483) af dem blifva
erkänd som konung, men på de hårda vilkor, som innefattas i en
öfverenskommelse, vanligen kallad Kalmar recess. Konungen
förband sig nämligen: att återlemna Gotland till Sverige, att inga
påbud utfärda eller upphäfva, ingen slottshöfding eller rådsherre till-
eller afsätta utan rådets samtycke; hvarje andlig eller verldslig
frälseman skulle vara »konung på sin gård», kunna befästa den efter sitt
behag och neka inträde derpå till och med för konungen sjelf. Då
konung Hans ingick på dessa och andra liknande vilkor, blef han
verkligen af stormännen erkänd som rikets öfverherre.
Sten Sture satte sig ej öppet mot konungens antagande, men
vidhöll, att detta ej borde ega rum, förr än han uppfylt två af de
utfästa vilkoren, nämligen Gotlands återställelse och gäldandet af
kung Kristians skuld. Hans åter vägrade att fullgöra så det ena
som det andra, förr än han först blifvit krönt. Så drogs det ut på
tiden med underhandlingar, för hvilkas bedrifvande möten tidt och
ofta utsattes, utan att något dermed Hela 14 år lyckades
vans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
