Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
att bära krigarens svärd än att föra den biskopliga kräklan. Han
hade under Sten Stures andra riksföreståndarskap ledt Stockholms
belägring; han hade ock följt Sten Sture på dennes sista resa och
genom fintliga anordningar dolt dennes död, tills man hunnit
försäkra sig om Stockholms slott och gjort nödiga anstalter för att
utan dröjsmål få Svante Sture vald till riksföreståndare.
Sedan herr Svante väl försäkrat sig om Finlands trohet,
börjades snart kriget med Danmark och fortsattes med få afbrott till
hans död. Vid östra kusten ledde Hemming Gad belägringen af
Kalmar, hvilket ännu var i danskarnes händer; staden intog han
snart, men slottet höll sig ända till 1510. Vid södra och vestra
gränsen kämpade Åke Hansson (Natt och Dag), »Danmarks
plågoris» kallad, med tapperhet och oftast med framgång, tills han (äfven
1510) föll i öppen strid. Fiendtliga kapare oroade våra kuster, och
längre fram uppträdde i Östersjön en dansk flotta, anförd af Otto
Rud och Sören Norrby, hvilka plundrade Åbo. Men då Lübeck,
retadt af danskarnes våldsamheter, uppträdde på Sverges sida,
hämmades detta ofog; fred afslöts, men bröts inom kort, hvarefter en
lübsk flotta, till hvilken några svenska skepp under Hemming Gads
anförande slöto sig, plundrade de danska öarna. Långt ifrån att
kunna samla nordens krafter mot utlandet, framkallade Danmark i
stället nesligen utlandets inblandning i nordens inre stridigheter: så
förmåddes Ryssland att bryta freden, påfven att bannlysa svenskarne
och tyske kejsaren att förklara dem »i akt» (såsom Tysklands
riksfiender).
På samma gång striden fördes mot utländska fiender, gälde det
ock att kämpa mot det danska partiet inom riket. Hvar gång
striden fick någon ogynsam vändning, reste detta parti hufvudet högre.
Så afslöto verkligen en gång svenske fullmäktige med konung Hans
i Köpenhamn (1509) ett fördrag, enligt hvilket Sverige skulle
betala konungen 13,000 mark årligen, tills han eller hans son blefve
som konung hyllad. „Skarpa spjut, pålyxor och dalpilar skall han
få», ropade bönderna, då de fingo höra talas om denna
öfverenskommelse. Då Lübeck sedan bröt freden, följde riksföreståndaren
genast exemplet. Men snart tog kriget en ogynsam vändning
derigenom, att konung Hans’ son, prins Kristian, som kufvat en
resning i Norge, derifrån med öfverlägsen makt inbröt i Vestergötland.
Då fingo danskvännerna åter ett öfvertag här hemma.
Rådet ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
