- Project Runeberg -  Läsebok i svenska historien /
122

(1877) [MARC] [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
han vid årets slut fått sin stora här samlad, ämnade han genast
bryta upp; ty som Sverige på den tiden endast på få ställen egde
banade vägar och ordentliga broar, var det i sjelfva verket mest
tillgängligt om vintern. I januari 1520 bröt derför danska hören öfver
gränsen in i Småland och Vestergötland.
Fastän föga hopp var att kunna motstå denna öfverlägsna makt,
vädjade icke Sten Sture förgäfves till svenska allmogens trohet och
fosterlandskärlek. Snart fann han sig i spetsen för 10,000 bönder,
med hvilka han tågade ned mot vestra gränsen, i det han öfverallt
lät upprifva broarne samt hugga stora bråtar i skogen. Vid
Bogesund (nu Ulricehamn) möttes båda härarne. Sten Sture uppstälde
sin styrka på den tillfrusna sjön Åsunden och lät till skydd för sitt
folk på ömse sidor upphugga isen samt vid stranden nedfälla träd.
Han red derpå fram i spetsen för hären, i det han ordnade sina
män och uppmuntrade dem till tapperhet. Genast i början af slaget
kom en fiendtlig kanonkula återstudsande från isen, genomborrade
hans bäst och sårade honom sjelf så illa i låret, att han genast
störtade till marken och måste föras ur striden. Den högt älskade
höfdingens olycka nedslog krigarnes mod; de tillbakaslogo väl ännu
två anfall af danskarne, men veko för det tredje, hvarefter deras
skara upplöstes och skingrades åt flere håll. Den sårade Sten Sture
fördes upp till mellersta Sverige. Vid de på Tiveden genom
Sturens försorg huggna bråtarne samlade sig imellertid åter en del af
allmogen och gjorde här mot den framträngande fienden ett kraftigt
motstånd. Men efter en blodig och förbittrad kamp, i hvilken
särskildt konung Kristians franska legoknektar utmärkte sig, tilltvungo
sig danskarne slutligen öfvergången öfver Tiveden, och derefter
utbredde de sig obehindradt öfver Närike och Vestmaniand, der de
betecknade sin väg med mord och brand samt öfverallt på
kyrkodörrarne uppslogo påfvens bannlysningsbref.
Oaktadt Sten Stures sår allt mer förvärrades, lät han ej deraf
hindra sig i sin verksamhet till rikets försvar. Från Strängnäs lät
han öfver den tillfrusna Mälaren köra sig till Stockholm, men under
vägen afled han. Hans lik fördes till Stockholm, der det begrofs i
Riddarholmskyrkan. Hans gemål, Kristina Gyllenstjerna, en högsint
och viljestark qvinna, tog befälet i hufvudstaden, den hon länge
med prisvärdt hjeltemod försvarade mot konung Kristians här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:52:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solasesvhi/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free