Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF VASAS UNGDOM, FÅNGENSKAP OCH FLYKT.
133
det håll, der fogden bodde, anade hon, att det var fråga om att
utlemna deras gäst, och beslöt förekomma det. Hon gick genast
upp i loftet, väckte Gustaf och yppade för honom den hotaude
faran. Med fru Barbros hjelp nedhissades han medelst en lång
bandduk från fönstret och satte sig upp i en redan förspänd släde,
hvarpå han af en pålitlig tjenare kördes till presten Jon i Svärdsjö.
Arendt blef vid sin hemkomst högst förgrymmad, då han fann, att
Gustaf undkommit, och det säges, att han från den dagen ej mera
velat se sin hustru.
Presten Jon hyste Gustaf tre dagar, men fann sedan rådligast
att åt honom söka ett säkrare gömställe, hvarför han sände honom
till kronoskytten Sven Elfsson, som bodde i Isala by ett stycke från
Svärdsjö kyrka. Knappt hade imellertid Gustaf hunnit dit, förr än
fogdens utskickade, som fått spaning på honom, äfven anlände. Han
stod som bäst och värmde sig vid ugnen, och nära der intill var
Sven Elfssons hustru som bäst sysselsatt med att baka bröd, då karlarne
inträdde och frågade, om någon främmande man blifvit sedd i närheten.
För att aflägsna all misstanke upplyfte hustrun brödspaden och gaf
dermed Gustaf ett hårdt slag öfver ryggen, sägande: »Hvi står du
här och gapar på främmande? Har du aldrig sett folk förr? Packa
dig strax ut i ladan och tröska.» Imellertid fruktade Sven Elfsson,
att Gustaf icke var riktigt säker i Isala. Han gömde honom derför
i ett stort halmlass och körde honom så uppåt de stora obygderna.
Snart mötte han dock några af de danska utskickade, hvilka
misstänkte bonden och derför några gånger rände sina spjut genom
halmlasset. En af spjutspetsarve rispade Gustaf i benet, men han
teg och låg orörlig, hvarför karlarne i början ingenting märkte, utan
läto Sven Elfsson köra vidare. Men när denne fick se, att blod
dröp ur lasset och rödfärgade snön, upptog han genast sin knif och
skar hästen ett djupt sår i foten. Då äfven karlarne varseblifvit
blodspåren, återvände de till Sven Elfsson och frågade efter orsaken,
men denne visade dem hästens skadade fot och lyckades på det
sättet narra dem.
Derpå fördes Gustaf till Marnäs by, belägen inom samma Svärdsjö
socken, upp i Finnskogen, der han mottogs af två kronoskyttar;
dessa förde honom längre in i skogen, hvarest hau tre dagar låg
gömd under en stor kullfallen fura och försågs med mat af de
närmast boende bönderna. Då spaningarna började aftaga, vågade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
