Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONSVERKETS BEGYNNELSE.
141
Olaus Petri. Laurentius Petri. Laurentius Andreæ.
Bröderna Petri, Olaus och Laurentius, voro söner af en smed
i Örebro. Emedan de visade anlag för studier, sattes de i stadens
klosterskola, och då de der tillbragt några år, sändes de till
Strängnäs. Vid mognare ålder begaf sig Olaus till Wittenberg, der han
var Luthers lärjunge och skall hafva åtföljt denne på en resa, när
han inspekterade kyrkor och skolor i Saxen. Sedan Olaus återvändt
till Strängnäs, blef han med stor ynnest omfattad af biskop
Mattias, hvilken antog honom till sin kansler; han höll här,
synnerligen för unga prester, föreläsningar öfver den heliga skrift och hade
äfven i uppdrag att handleda skolungdomen. Olaus hade i sitt
sinnelag mycket, som påminde om Luther: i ord och gerning röjde
han en stormande kraft, en öfverbrusande frimodighet och ett
brinnande sanningsnit. Men han saknade nödig sjelfbeherskning och egde
ej nog själsnärvaro i brydsamma fall; han passade således väl till
att drifva fram reformationsverket, men ej till att leda det.
Laurentius Petri, hvilken var två år yngre än Olaus, tyckes ej
hafva följt med sin broder till Wittenberg, utan qvarstannat i
Strängnäs och sedan fortsatt sina studier i Upsala. Han var af ett mildt
och fridsamt sinnelag samt utmärkte sig för ihärdighet, allvar och
tankedjup.
Deras fader dog 1521. Båda bröderna kommo då till Örebro
för att draga försorg om begrafningen. Fadern hade, då han låg
på sitt yttersta, till det närbelägna klostret testamenterat en
åkerlycka, hvarför nu munkarne infunno sig för att messa vid hans
begrafning. Sönerna sågo dem med förtrytelse och ville genast afvisa
dem. »Icke trodde jag», klagade då modern, »när jag med smärta
.
födde eder till denna verlden, och när jag och eder fader med
bekymmer och stor kostnad skaffade eder lärd undervisning, att af
eder skulle blifva gudlösa menniskor, de der tala smädeliga ord mot
den helige påfven och mot messan.» »Hvad tänken I väl, när I
hören den latinska messan ?» sporde Olof med ifver. »Icke förstår
jag”, svarade modern, „de helige männen, men när jag hör dem,
beder jag andäktigt, att Gud ville låta deras bön sig väl behaga,
och tviflar intet, att han så gör.) Hon lät imellertid sönerna råda;
dessa drefvo munkarne bort och tröstade sedan, så godt sig göra
lät, modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
