Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
Den fördrifne konung Kristian gjorde vid denna tid ett nytt
försök att återvinna sina riken. I Nederländerna, der han höll hof,
samlade sig hos honom landsflyktiga svenska herrar, såsom Gustaf
Trolle och Berndt von Melen; dit kom ock Ture Jönsson, hvilken
skrytsamt försäkrade, att han med 3000 man skulle intaga hela
Sverige och att i detta rike ej funnes något dugligt krigsfolk. Med
en styrka af 8000 man afseglade 1531 Kristian till Norge, dit
Gustaf Trolle rest i förväg för att förbereda hans ankomst. Kristian
hyllades i en stor del af Norge ocb begaf sig sedan in i Viken,
dit Ture Jönsson redan dragit förut. Vid nyåret 1532 voro de
båda i Kongelf. Men nu ådagalade Gustaf, att han hade sina
försvarsanstalter i god ordning; ty belt oförmodadı visade sig 3000
svenska ryttare, alla klädda i blanka barnesk, och redo öfver den
tillfrusna älfven mot Hisingen. Konung Kristian skiftade färg, när
han varseblef denna ståtliga trupp, och det säges, att han vändt sig
till Ture Jönsson, som stod vid hans sida, och sagt: „Allt hafver
du, herr Ture, bedragit mig». Morgonen derpå fans Ture Jönssons
kropp liggande hufvudlös på Kongelfs gata.
Kristians företag misslyckades. Han måste snart gifva sig åt
sin farbroder konung Fredrik i Danmark och fick genom ett
långvarigt, dystert fängelselif plikta för en godtycklig och illa använd
maktutöfning.
Klock-upproret.
Skulden till Lübeck var ännu obetald. Man började tänka på
att, såsom Danmark i ett liknande fall gjort, tillgripa kyrkklockorna
för att med malmens metallvärde minska skulden. På en herredag
i Upsala 1530, bevistad af riksens råd samt några biskopar och
prelater, beslöts att uttaga en klocka, näst den största, från hvarje
stad. Följande året beslöts på ett möte, som bevistades af rådet,
några af adeln samt 4 prelater, att upptaga en liknande klockskatt
äfven på landsbygden; dess utom skulle kyrkorna till kronan aflåta
hvad som kunde undvaras af silfver och penningar. Konungen
utsände till hvar landsort pålitliga män för att i detta ämne
förhandla med allmogen. Detta lyckades ock så väl, att i nästan alla
rikets landskap klockor utlemnades. Menigheterna sågo imellertid
med grämelse deras borttagande, helst man deri trodde sig finna ett
ingrepp i eganderätten och en utan laga ordning utkräfdfbeskattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
