Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
faldighets namn och utaf den allsmäktigste Guds guddomliga kraft
och makt, af hvilken oss och alla våra kungliga och furstliga
lifsarfherrar från arfvinge till arfvinge undte och förlänte äro öfver eder
och alla våra undersåtar på jorden att styra och råda, utsträcka vi
detta rättvisans svärd öfver eder till ett vittnesbörd; dermed svärjer!»
De närvarande föllo då på knä och vidrörde svärdet, under det de
eftersade en af konungen sjelf dem förestafvad ed, hvilken uppsatts
af v. Pyhy; eden bekräftades sedan genom den heliga nattvardens
annammande.
Från Örebro begaf sig konungen ned till Vestergötland. Då
· hölls ett möte i Ny-Lödöse, hvarest utfärdades en pregementsform»,
som innebar ett försök att upprätta en allt omfattande
ämbetsmannastyrelse öfver rikets landskap. Landskapet skulle styras af en
ståthållare eller underkansler, fyra medråd eller bisittare och en
sekreterare. Stålhållaren och hans bisittare skulle i konungens
frånvaro öfva högsta domsrätten, hafva tillsyn öfver kronans uppbörd
och egendom samt vaka öfver god ordning (politie, polis). I
sammanhang härmed infördes allahanda polisinrättningar, passtvång och
skriftliga rättegångar. Allmogen blef genast förbittrad öfver de
många nyheterna, så att bönderna hotande frågade, »om de ej mer
skulle få brygga och baka i fred». Också befans snart
»regementsformen», hvilken på försök infördes i Vestergötland, omöjlig att
genomdrifva.
Herr v. Pyhy var under ett par år den förnämste mannen i
riket samt bar titel af »regements-, krigs. och sekrete råd». Men
hans storhet fick en snöplig ändalykt. Han hade afgått som
Gustafs sändebud till konung Frans I i Frankrike. Vid återkomsten
anklagades han för att hafva undansnillat en stor summa penningar
samt dess utom hafva ingått tvegifte. Han dönides förlustig sina
ämbeten och insattes i ett svårt fängelse på Vesterås slott, der han
också slutade sina dagar. Någon tid derefter yttrade Gustaf om
honom, att han »mycket bestält, mera till vårt och Sveriges argesta
än bästa».
Konungen upphörde sedan att skänka sitt förtroende åt
utländingar. Men de åtgärder, som han, ledd af dessas inflytelse,
vidtagit, hade i flere af rikets landskap framkallat en förbittring, hvilken
gaf sig luft i ett hotande uppror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
