Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
GUSTAF VASA OCH HANS VERK.
dragit öfver till Tyskland, hvarifrån han återvände under Johan III:s
tid; han skall då hafva blifvit upptäckt och bunden förd på en
gammal häst genom Stockholms gator, hvarefter han insattes på ett
hospital, der han dog af pesten.
Dackefejden var det sista och svåraste af de uppror, som
konung Gustaf bade att bekämpa; han klagade öfver, att det vållat
honom större utgifter, än han någonsin förut haft, allt sedan han
kom till regementet, och att hans skattkammare var utblottad.
Denna väldiga kamp, hvilken inbröt på en tid, då han trodde hvarje
motstånd mot sin vilja brutet, utöfvade på konungen en helsosam
verkan, så att han regerade med större hofsamhet och mera aktning
för rikets gamla rätt.
Liksom till bekräftelse på det återvunna fredslugnet, förnyades
högtidligt arfföreningen på ett riksmöte i Vesterås (1544). Vid
samma tillfälle hyllades ock prins Erik som Sveriges kronprins.
Gustafs inre styrelse.
Gustaf har lagt grunden till en ordnad, af kungliga tjenstemän
skött förvaltning. Den kungliga »kammaren» började utbildas till
ett ämbetsverk, hvars skrifvare förde räkning öfver rikets
inkomster och utgifter. En stor del af de län, hvilka förut plägat
utdelas till mäktige berrar, indrogos till kronan och sattes under
kungliga fogdar, hvilka för uppbörd och utgift måste aflägga
noggrann räkenskap. Också blefvo fogdarne till antalet vida flere än
fordom, helst sådana äfven tillsattes öfver de indragna kyrkogodsen.
Att finna dugligt folk för de många nya sysslorna, föll sig vid det
ökade behofvet ej så lätt; konungen måste taga sina tjenstemän dels
ur knektehopen, dels ur stiftsstädernas skolor, nöjd endast de
någorlunda kunde skrifva och räkna. De voro vanligen af låg börd, ofta
äfven utländingar. I allt beroende af konungen, förflyttades de på
hans bud från den ena orten till den andra samt kunde utan vidare
dom och ransakning afskedas. Men äfven de mäktige
länsinnehafvarne, sådana som Svante Sture, Lars Siggesson, Gustaf Olofsson,
Per Brahe m. fl., kommo i vida större beroende af konungens
myndighet, än fallet varit fordom; öfven gaf konungen utan rådets
hörande län åt hvem han behagade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
